• Traste

    Ska ja komma ut som transvestit?

    Jag är en gift man som behöver råd och synpunkter. Jag älskar att klä mig i damunderkläder och blir kåt av detta. Jag är heterosexuell och mitt transande är rent sexuellt. En fetischism "helt enkelt". Jag har inget behov av att klä mig som kvinna till vardags, jag sminkar mig inte och jag vill inte byta kön. Jag tror det kallas fetischistisk transvestism och jag tror inte det är så jätteovanligt.

    När jag har möjlighet klär jag på mig sexiga damunderkläder och tillfredsställer mig själv. Det har genom åren blivit en rätt stor garderob som jag måste hålla gömd på olika sätt och vis. Detta börjar bli rätt jobbigt och innerst inne vill jag inte smyga för min fru.

    Jag skulle vilja att hon vet och att vi någon gång då och då kunde ha sex med mig som transvestit. Dock vet jag inte hur hon skulle te det och jag vet inte hur jag skulle lägga fram det. Det hadlar ju inte om otrohet utan om en ren fetischism.

    Det finns viss möjlighet att hon anar ungefär hur det står till, men kanske inte omfattningen av min stora garderob med fina underkläder som jag egentligen gärna skulle visa upp. Jag använder inte min frus (befintliga) underkläder.

    Finns det några män och kvinnor därute som upplevt samma? Som har kommit ut kanske? Hur skulle du som kvinna reagera om din man berättade SANNINGEN?
     

  • Svar på tråden Ska ja komma ut som transvestit?
  • jfsebastianigen
    Traste skrev 2013-09-07 22:37:33 följande:
    Tack för ett uppmuntrande svar, lyckliga du !

    Jag tänker ungefär som du. För mig är det också en sporadisk och oskyldig lek. Det första steget måste vara genom ord. Det är därför jag funderar på att träda fram. Jag vill ju inte bli avslöjad med trosorna på.Cool

    Visst har det funnits tillfällen att komma ut, men jag har inte tagit dem tyvärr. En gång hade vi en sexlek där jag hade hennes underkläder. Underbart! En annan gång när vi kom in på ämnet underkläder frågade hon om jag kanske var transvestit. Dum som jag var svarade jag nej, och därmed dog den diskussionen. Jag förmådde mig aldrig att ta upp tråden igen... fan... Skrikandes

    Ni som svarade positivt tidigare i tråden; är det någon av er som är kvinna?
    Rent hypotetisk; tänk om jag är din man. Skulle du resonera likadant då?
    Hon misstänker ju redan och verkar vara öppen för tanken.
    Var ärlig och kom ut.
  • Jesper f

    Alltså, man ska nog vara aningens återhållsam ändå i dessa "kom ut" allt är tillåtet tider. Det går inte att göra det man gjort ogjort, och det är nog något man ska reflektera över. Det är något som gäller över tid och relation, vi pratar om. Inte nått som bara "testas" nån gång. Säg nu att ni testar det, och din fru INTE gillar det. Eller inte reagerar som du tänkt dig. Eller avslöjar nån fantasi hon har som du absolut INTE kan tänka dig. Typ man ttill i sängen med klubban Allan som helt plötsligt ska ta dig där bak medans hon tittar på, eller vad det nu kan vara.

    Fantasier i all ära, men alla är inte till för att förverkligas, det är nog bara så.

  • Traste
    Jesper f skrev 2013-09-08 05:11:21 följande:
    Alltså, man ska nog vara aningens återhållsam ändå i dessa "kom ut" allt är tillåtet tider. Det går inte att göra det man gjort ogjort, och det är nog något man ska reflektera över. Det är något som gäller över tid och relation, vi pratar om. Inte nått som bara "testas" nån gång. Säg nu att ni testar det, och din fru INTE gillar det. Eller inte reagerar som du tänkt dig. Eller avslöjar nån fantasi hon har som du absolut INTE kan tänka dig. Typ man ttill i sängen med klubban Allan som helt plötsligt ska ta dig där bak medans hon tittar på, eller vad det nu kan vara.

    Fantasier i all ära, men alla är inte till för att förverkligas, det är nog bara så.
    Bra med lite andra synpunkter också bland alla positiva svar. Det finns ju trots allt en del saker som talar emot, precis som du skriver Jesper.

    Det här med fantasier är ett spännande men svårt ämne. Jag försöker ibland ta upp det, försöker prata om det och föreslår ibland att man skulle kunna försöka realisera någon mindre avancerad fantasi. Men min fru verkar inte så intresserad och vill inte gärna berätta om vad hon fantiserar om, än mindre realisera. Hon säger som du Jesper att en hel del fantasier bör nog stanna just som det de är, och det kan jag också hålla med om. "Sex ska vara utan förväntningar och krav."

    Dock tycker jag att man ska kunna prata om fantasier. Jag kan väl fantisera om att bli våldtagen av en brutal man, det är inget jag skäms för, men jag vill nog inte testa det på riktigt.

    Min fetischism är dock inte bara en fantasi. Det är något jag förverkligat för mig själv (sedan tonåren). Tyvärr har jag ingen att dela den med och jag kan inte ägna mig åt den särskilt ofta.

    Förutom min egen blyghet är det ju just det att; tänk om responsen inte blir som man hoppats. Tänk om allt skiter sig. I värsta fall står man kanske utan fru några månader senare, i mer gynnsamma blir man förvandlad till en pervers gubbe med konstiga böjelser och utan sexliv med sin fru.

  • jfsebastianigen
    Traste skrev 2013-09-08 14:28:41 följande:
    Bra med lite andra synpunkter också bland alla positiva svar. Det finns ju trots allt en del saker som talar emot, precis som du skriver Jesper.

    Det här med fantasier är ett spännande men svårt ämne. Jag försöker ibland ta upp det, försöker prata om det och föreslår ibland att man skulle kunna försöka realisera någon mindre avancerad fantasi. Men min fru verkar inte så intresserad och vill inte gärna berätta om vad hon fantiserar om, än mindre realisera. Hon säger som du Jesper att en hel del fantasier bör nog stanna just som det de är, och det kan jag också hålla med om. "Sex ska vara utan förväntningar och krav."

    Dock tycker jag att man ska kunna prata om fantasier. Jag kan väl fantisera om att bli våldtagen av en brutal man, det är inget jag skäms för, men jag vill nog inte testa det på riktigt.

    Min fetischism är dock inte bara en fantasi. Det är något jag förverkligat för mig själv (sedan tonåren). Tyvärr har jag ingen att dela den med och jag kan inte ägna mig åt den särskilt ofta.

    Förutom min egen blyghet är det ju just det att; tänk om responsen inte blir som man hoppats. Tänk om allt skiter sig. I värsta fall står man kanske utan fru några månader senare, i mer gynnsamma blir man förvandlad till en pervers gubbe med konstiga böjelser och utan sexliv med sin fru.

    Det kan ju också gå bra, eller hur?

    Eller kommer hon på dig om 5 år, blir skitsur och går ifrån dig för att du ljugit under lång tid, inte för din läggning. Lögnen är ofta värre än sanningen.

    Lycka till vilket beslut du än tar, men ta ett beslut.
  • Anonym (Flora)

    En delikat balansgång. Man vill gärna berätta men ibland är det nog bäst att inte göra det.
    Ända sedan tioårsåldern har jag blivit tänd, attraherad och eggad av kvinnor i tunna strumpbyxor.
    Vet inte hur och varför det började. Det är bara ett ofrånkomligt faktum att jag gillar den mjuka, lena
    lystern benen får av tunna strumpbyxor. Tycker omvänt det ser skräpigt och billigt ut med bara ben
    hur snygga de nu är i sig. Det är inte heller så att jag automatiskt blir tänd av  nylonklädda ben.
    Det krävs oftast en fullt klädd kvinna inkl. skor. Lektyrs utvikningsflickor går alltid bort.

    Bär själv strumpbyxor lite då och då under långbyxorna. Gillar den hala, fjäderlätta touchen när byxorna
    glider mot benen. Tror också tanken på hur förbjudet det är trissar mig lite.
    Har absolut ingen önskan eller något behov av att visa mig inför någon i förbjudna plagg men i en 
    relation med en kvinna berättade jag om min böjelse. Hon var ganska likgiltig men lät mig ha dem
    på lite då och då när vi låg med varandra. Har inte känts rätt att berätta det i min nuvarande relation.

  • Blyg hemma trans

    Hej ja kom ut som trans för min flickvän för två veckor sedan de var en underbar och lämnade känsla.

    Hon sa att hon hade anat de innan Så de va lugnt och att de var en grej mellan oss och att ja får köpa egna kläder


    Hej
  • Anonym (Nagellackskungen)

    Jag är kanske ingen klassisk tranvestit, jag vet inte ens om jag kan räknas in som transa då jag inte gillar att bära kvinnokläder.

    Men jag älskar att använda nagellack, jag hade gärna haft det bland folk 24/7, men eftersom det inte är helt socialt accepterat så vågar jag inte och har inte heller berättat det här för någon.

    Jag har säkert över 100 olika nagellack och jag har ALLTID nagellack på tånaglarna, det är rent sexuellt för mig och jag tänder även på kvinnor som gillar att ha nagellack.

  • Anonym (Kvinna 1)

    Självklart ska du "komma" ut, varför inte? Du har ett liv, lev det här och nu!

    Fantasier ska inte stanna vid fantasier om du frågar mig (så länge de inte är "olagliga" eller handlar om att gå bakom ryggen på sin partner.)

    Du måste tänka i första hand på dig själv och framförallt vara sann mot dig själv och dina innersta känslor, risken finns att du sårar din fru men det kan i såfall inte hjälpas.

  • Anonym (Nagellackskungen)
    Anonym (Kvinna 1) skrev 2016-02-22 20:30:10 följande:

    Självklart ska du "komma" ut, varför inte? Du har ett liv, lev det här och nu!

    Fantasier ska inte stanna vid fantasier om du frågar mig (så länge de inte är "olagliga" eller handlar om att gå bakom ryggen på sin partner.)

    Du måste tänka i första hand på dig själv och framförallt vara sann mot dig själv och dina innersta känslor, risken finns att du sårar din fru men det kan i såfall inte hjälpas.


    Det är ganska lätt som utomstående att tycka att man ska komma ut, dock är det inte så lätt att möta folks fördomar och att bli och betraktad som udda, kanske för resten av livet.

    Lever man ett helt vanligt liv är det svårt att komma ut, iallafall offentligt.

    Man tar en risk när man inte vet hur ens omgivning ska reagera och vilka vänner som accepterar en som man är.

    Dessutom är risken stor att man blir placerad i ett fack, -Där är transvestiten!

    Man vill trots allt fungera i sociala sammanhang utan att bli dömd av folks fördomar.
  • Anonym (Nagellackskungen)

    Fast det är i och för sig en annan sak om man endast ska komma ut för sin fru, men det krävs mycket mod och man får känna av situationen och hur öppen hon är för denna typ av erkännanden.

Svar på tråden Ska ja komma ut som transvestit?