• Emaria

    Följas åt till ny graviditet efter missfall?

    Jag fick mitt mf när jag skulle gått in i v10, två veckor sen. Blödde fram till mitten av förra veckan. Hade högt hcg (34000) dagen efter mf och igår testade jag fortfarande positivt.

    Kommer förmodligen ta tid att komma ner i hormonnivån vilket gör att vi tänker bara köra på ett par månader och se vad som händer. Om jag inte fått min mens igen så tar jag ett nytt test och utgår från det vad nästa steg blir.

    Hänger gärna i denna tråd för att dela erfarenheter!

  • Emaria
    Movieprincess skrev 2013-09-03 14:15:35 följande:

    Jag hänger gärna på här. Fick missfall förra måndagen (26/8) i v.12 
     Den största sorgen börjar lägga sig nu och nu vill jag bara tillbaks till vardagen. Vill må som vanligt liksom.  
    Blöder fortfarande men så fort det slutat tänker vi köra på och se vad som händer. 

    Skickar en kram till alla här inne! 


    ?Liam 080314 ? liamojag.blogg.se ?Tuva 100416?
    Så fort blödningen slutade fick jag en overklighetskänsla, som att jag aldrig varit gravid, att jag gått i en lyckobubbla i 5 veckor...

    Sörja fullt ut och sedan gå vidare tror jag är det bästa. Min gråtvecka kändes det som att det skulle dröja läge innan jag ens skulle vara sugen på sex och därmed bli gravid igen. Men livet fortsätter, bara man håller ut och låter sig vara ledsen ett tag!

    Hade ju hunnit berätta för en del så blev en del smärtsamma samtal.
  • Emaria
    Movieprincess skrev 2013-09-03 14:37:22 följande:

    Ja, jag tror nog att man måste få sörja. När det gått några dagar började jag nästan skämmas för att jag var så ledsen men insåg rätt snart att man måste få vara ledsen. Det tar tid. Det är först nu som jag känner att dagarna går bra igen.

    Trots illamående så trivdes jag så med att vara gravid igen. Efter så kände jag  att det har varit sån slöseri med tid. Hela juli låg jag mest i sängen. Var såå trött och mådde så illa att jag knappt ville röra mej.... så värdelöst såhär i efterhand kan jag tycka. Hade ju kunnat göra massa roliga saker under den tiden...

    Nu tänker jag mer framåt igen! 


    ?Liam 080314 ? liamojag.blogg.se ?Tuva 100416?
    Förstår vad du menar. Jag mådde inte så illa men mådde väl lite halvdåligt de sista veckorna.

    Dessutom valde jag att hoppa av att springa midnattsloppet med pappa. Dagen efter kom missfallet.

    Istället för marsbebis blir det tidigast augusti. Ett halvår som bara försvinner...
  • Emaria
    Saffron skrev 2013-09-03 15:23:26 följande:

    Emaria, är ledsen för din skull. Vet att vi var med i en annan tråd när vi var gravida och hoppfulla inför graviditeten. Nu har det gått snart 3 v sedan jag opererades för mitt utomkvedhavandeskap. Blödde i ca 1,5 v, nu blöder jag inte längre. Var väldigt ledsen. Har operationssåren som ständigt påminner, framförallt sedan ett av dem blev infekterat och spruckit upp. Fortfarande sjukskriven.

    Sorgen är lite konstig. Trodde att jag mådde ganska ok, och började planera framåt. Viktminskning, ivf, ägglossningsstickor... Så drömde jag i natt. Jag drömde att jag var gravid och var inne på sjukhuset för förlossning. Blev kejsarsnitt och barnet var livlöst. Då förstod jag att jag fortfarande sörjer vårt barn (jag vet, det var bara ett embryo, men det var det närmaste vårt barn vi kommit efter 3 års gravidförsök). Grät otröstligt i en halvtimme och är fortfarande nere under isen. Kommer nog flera sådana här dagar, men man måste kämpa vidare. Min ålder (fyller 37 imorgon) gör att man inte bara kan vänta ut det hela, utan man måste ta nya tag. Livet ger käftsmällar som heter duga...


    Det är tråkigt när man möts igen i den här typen av trådar... Man känner sig lite slokörad. Men på något sätt är det lättare att förstå.

    Jag märker ju ingenting av graviditeten så för mig blir det så overkligt. Jag hade knappt försökt innan jag blev gravid. Men det måste vara så tungt för dig! Men tillåt dig att sörja, verkligen! Kanske är det inte "barnet" du sörjer utan chansen till ett barn, det är lite så jag känner. Har du någon att prata med?
  • Emaria
    Movieprincess skrev 2013-09-03 23:30:47 följande:

    Emaria: Ja det är just det...tid som bara försvinner. Alla planer man hade hunnit göra upp i huvudet.... jag såg så fram emot mars...

    Saffron: Ja, det kommer nog gå upp och ner ett tag men jag tror att man måste tillåta sig att ha dom där dåliga dagarna. Jag hoppas så att vi alla plussar snart igen och får behålla våra små!
    Vi hade också försökt länge... 2år+ så det känns inte så kul att ev. behöva vänta så länge igen. Det positiva i det hela är ju att jag iaf kan bli gravid igen...  


    ?Liam 080314 ? liamojag.blogg.se ?Tuva 100416?
    Ja, risken finns alltid men man låter ändå tankarna flyga iväg lite... Ta detta rätt. Sorgen blir inte mindre men försök och glädj dig åt de barn du har. Kanske kan de ge dig lite tröst? Det är lätt att ta saker för givna men i dessa situationer är det lättare att vara tacksam för det man har.

    Jag har inga barn men försöker vara tacksam över min fina man, att jag har ett bra jobb och fina vänner.

    Min rädsla för att aldrig få barn lättades när jag blev gravid, men har återigen börjat oroa mig lite...
  • Emaria
    Movieprincess skrev 2013-09-04 11:45:11 följande:
    Ja jag gläds mycket över mina fina barn, det var nog lite därför som jag också skämdes lite när jag var så ledsen. Jag har ju redan världens finaste ska jag aldrig bli nöjd liksom :/ man tänker lite konstigt ibland.
    Jag hade nog upplevt det sorgligare om jag inte haft barn. Jag fick ett ma innan jag fick mitt första barn och just då kändes det som om jag aldrig skulle få nåra...  

    Tycker att du låter så stark!

    Nu får vi ta nya tag och ta en dag i taget {#emotions_dlg.flower}

     
    ?Liam 080314 ? liamojag.blogg.se ?Tuva 100416?
    Tycker inte det är något att skämmas över, man har all rätt att vara ledsen! Men det kanske kan kännas lättare när man kommit över den första sorgen att tänka lite positivt.

    Min bästa vän var med i hela min process, berättade för henne först och berättade när jag fick missfallet. Hon sa till mig "du är stark, du klarar det här" Just du kände jag mig ynkligast i världen och undrade vad hon fått det ifrån... Men efter den första sorgeveckan känns det bättre och jag har kraft att gå vidare och ta nya tag. Jag tror det var det hon menade men det är svårt att se när man är mitt inne i det.
  • Emaria
    Movieprincess skrev 2013-09-05 10:23:26 följande:
    Ja det ä svårt när man är mitt uppe i det. Jag tror att man ska försöka att inte sjunka så djupt utan försöka vara positiv. Med det sagt menar jag inte att man inte får sörja för det måste man! 
    Skönt att du hade nån som visste om från början. Jag fick berätta om missfallet istället för graviditeten. Nästa gång kommer jag nog berätta för människor i min närhet tidigare.

    Jag trodde att jag  var rätt klar med den mesta sorgen men fick ett litet bakslag igår...suck!
    Alla dagar är inte bra men det går framåt 
    ?Liam 080314 ? liamojag.blogg.se ?Tuva 100416?
    Förstår vad du menar men tror att det är bra om man under en kort period bara låter allt vara och låter sig vara leden. Jag grät i en vecka och tyckte allt var pest. Men sen reste jag mig och gick vidare. Min svägerska var på bröllopsresa när hon fick sitt mf. Det gjorde att hon tryckte undan sorgen och mådde istället dåligt hela våren innan hon blev gravid igen.

    Ja, jag känner nu att alla nära vet om att vi kommer fortsätta prova och då känns det bättre att berätta istället för att smussla med det. Kändes väldigt skönt att ha min bästa vän som även hon bor i Islo dessutom.

    Ja, det blir förhoppningsvis glesare mellan tillfällena!
  • Emaria
    Movieprincess skrev 2013-09-05 12:08:21 följande:
    Fy va hemskt att få mf på bröllopsresan! Ja det är nog viktigt att ta tag i sorgen med en gång!

    Ja jag känner lika inför att berätta nästa gång, nu vet ju de i vår omgivning att vi vill ha fler barn. Lika bra att vara öppen med det.  För om det händer igen är det lättare att de vet varför man mår dåligt och kan hjälpa en.
    ?Liam 080314 ? liamojag.blogg.se ?Tuva 100416?
    Mm, min gråtvecka grät jag av att tänka på hennes öde... Men igår fick de se en liten pojke på Rul. :)

    Vi åker på bröllopsresa 19 oktober. Fick mig en liten tankeställare av detta och tänker att det kanske är bra med att vänta till det är överstökat. Vill inte vara med om samma sak igen, då...
  • Emaria
    Skorpan89 skrev 2013-08-26 20:45:02 följande:

    Usch va jobbigt! Hade du väldigt ont vid utomkveds? Stackare.. Jag fick mitt missfall för ca en vecka sedan och hoppas det slutar blöda snart.
    Hur har det gått för dig?
  • Emaria
    Negativia skrev 2013-08-19 15:37:39 följande:

    Hej!

    Beklagar ditt missfall Hjärta

    Det verkar vara svårt att sparka liv i sådana här trådar av någon anleding, har själv försökt. Jag hoppar dock gärna med här, för jag vill aktivt dela med mig och ta del av andras händelser och erfarenheter!

    Är 30 år med jämngammal sambo. Vi blev gravida med vårt första barn i maj, men som tyvärr slutade i MA vecka 12. Mina symptom hade försvunnit och en morgon så blev det brunt på pappret. Det tillsammans med molvärk gjorde att jag misströstade, hade kännt på mig det rätt länge.

    Åkte in till gynakuten där dom konstaterade att bebis dött någon gång vecka 8. Fick med mig 4 tabletter cykotec som skulle starta missfallet. Ont gjorde det, men ingenting kom ut.

    Åkte in på akuten igen 2 dagar efter och ingenting hade skett i magen. Fick med mig 7 (!?) tabletter till som jag skulle ta på kvällen. Samma där, riktiga värkar, men inte mycket hände.

    Åkte in ytterligare 2 dagar senare och eftersom det inte hade hänt någonting då heller så fick jag läggas in och vänta på operation (skrapning),

    Jag blödde väldigt sparsamt efter skrapningen i ett par dagar bara, sen har det mest varit olikfärgade flytningar. Det har jag haft ända tills nu!

    Läkarna sa att en skrapning räknas som en menstration, så jag började räkna när jag skulle ha ägglossning. Det visade sig att jag gjorde skrapningen samma dag som min mens skulle ha kommit enligt min cykel, vilket var ganska fascinerande ;)
    Trodde dock inte att jag skulle få någon ägglossning, men jag hade molvärk och även en stark värk en dag i höger sida (äggstock?).
    Vi passade på att börja med bebisverkstaden på en gång när jag kände av ÄL, så hoppas kan man ju. I sådana fall har jag BIM runt 31/8.

    Problemet är att jag fortfarande visar positivt i både ÄL-tesrer och GRAV-tester sen förra grav. Jag hoppas att det kommer att försvinna, för annars kommer det blir svårt att veta om jag är gravid eller inte.

    Det var min historia, ursäkta att det blev så långt ;) Hoppas att fler hakar på! 


    Hur har det gått för dig??
Svar på tråden Följas åt till ny graviditet efter missfall?