Någon mer som precis fått mf och vill försöka igen?
Augusti82 skrev 2014-02-07 14:19:44 följande:
varför måste du vänta till april/maj? Håller tummarna!!!! kram!!!
Inlägg från: sowe81
|
-
Det är då jag passerat de kritiska veckorna o lär väl få RUL i maj så det är väl egentligen först då man kan vara lite lugn. Men sk försöka intala mig att jag faktiskt väntar barn o inte mf, har ju två graviditeter bakom mig o en har gått bra och en inte så jag kan ju få barn, det är en skön tanke att ta med mig.
-
Hj tjejer. Jag är tillbaka här igen, med största sannolikhet. Var med här i vintras efter ett ma i oktober. Blev gravid i feb men nu är det nog kört igen. Var på vul i måndags, var i vecka 7/8 och fostret var för litet, som vecka 6. I fredags började jag blöda, var till gyn igår men de kunde inte säga riktigt. Får vänta och gå på mitt bokade uppföljningsvul på mvc på tisdag. Men jag blöder som en mens med små klumpar så känns kört.
Jävla skit.... Vill ju så gärna få ett syskon till vår dotter dom är 1,5. Ville helst inte ha mer än 2 år mellan, men det är ju kört nu.... -
Ja ja förstår inte heller varför det ska vara så orättvist. Jag är med i en tråd på fb sedan jag fick min dotter, där är det 2st som bara senaste tiden gjort abort. Känns så fruktansvärt, så fel när en annan inget hellre önskar än att få bli och vara gravid.Kirsten skrev 2014-03-09 08:12:55 följande:Nä fy vad det är orättvist!:( Förstår inte att vi ska ha det så svårt, själv blir jag ju inte ens gravid igen men tror att det är lika frustrerande hur det är. Jag ville också ha två år mellan, men min sambo va lite seg så vi började försöka så vi skulle ha 3 år, nu är vi ju på 12:e försöket så nu blir det 4 år eller mer. Och nu känns det som att jag blir glad för när det än blir!:) Så stressa inte över det, det har jag gjort alldeles för mycket helt i onödan. Du kommer snart bli gravid igen och då kommer det gå hela vägen!:)
Jag ska försöka att inte tänka o stressa men det är så mkt som går i kras med detta, hade inte tänkt gå tillbaka o jobba båt mellan barnen eftersom jag får ont i magen bar av att tänka på min jobb, så nu kanske jag måste söka nytt jobb o sen kanske gå på fl-ledighet direkt, känns ju inget vidare... Men man ska inte tänka så. Min sambo försöker få in mig på rätt spår, det löser sig säger han, bara svårt att tänka så just nu.
Skönt att denna grupp finns, kände verkligen så i vintras o känner det nu med! -
Stormflicka skrev 2014-03-09 16:28:59 följande:
Här är en till som fortfaranande går runt och tänker.. "Om det ändå inte.." och tänker hur det hade kunnat vara just nu. Jag skulle ha RUL nu inom de närmsta 2 veckorna. Jäkla skit!
Förresten, det är fortfarande bara att hojta till om någon vill gå med i fb-gruppen.. den är hemlig och syns inte för någon annan än oss. PMa mig här på familjeliv isåf..
Beklagar till er som verkar ha missfall igen nu, livet är inte rättvist!
Urs, ja jag får också såna tankar. Först tänker jag att jag nu bara hade haft 10 veckor kvar om det första hade blivit, o häromdagen fick jag veta att en barndomsvän ska ha bara 2 veckor senare än jag skulle haft... o nästa tanke är, nähä, inte i oktober heller.... hade sett fram mot sommaren med en fin mage... men nu får man väl hoppas på en tidig 15 istället. Vi kommer göra nya försök så fort jag är tillbaka på ruta 1 igen... -
mimmih skrev 2014-03-09 17:41:50 följande:Hemskt ledsen för din skull! Hade exakt samma upplevelse som dig på VUL, det är fruktansvärt att gå hem och behöva vänta på nästa ultraljud för att veta om allt är okej. Håller tummarna, man vet aldrig! Det finns ju de foster som är lite långsamma i början. Ta hand om dig!
JA det är den här väntan i ovisshet som är jobbigast. Jag hoppas ju på ett mirakel men har mycket svårt att tro det, då jag nu varit på två vul (mån och fre) och inget var helt ok. O dessutom massa färskt rött blod o viss molvärk. Men får väl hoppas på ett under på tisdag..... -
Jag kommer ihåg dig. Att vi var i damm tråd för majbebisen osen här. Har inte läst tillbaka men förstått att det ute gått så bra nu heller?0fia skrev 2014-03-09 20:10:08 följande:Jag skulle fått en majbebis. så jag var inställd på att bara jobba tre mån mellan barnen. Skulle precis berätta för min arbetsgivare. I och med att jag skulle vara väldigt gravid när jag skulle börja igen skulle jag såklart inte gå några jourer. Även jag fiock magknip när jag tänkte på jobbet. Nu har jag jobbat 5 veckor och måste erkänna att det känns ok. Det är lite mer pyssel men det är inte lika mycket magknip längre. Helst skulle jag vilja vara hemma med barnen men nu blev det inte så. Om två veckor går jag min första nattjoursvecka och än har inte paniken kommit. Hoppas jag slipper
Åh jag önskar det kunde bli så för mig med. Sköt att höra att det känns ok för dig o jobba. Hoppas paniken håller sig borta, kommer gå jättebra!!! För min del är det ju så att jag har fått en ny tjänst, en chefstjänst (min gamla assistentjänst är bortolockad, eller inbakad i chefstjänsten) o jag känner mig inte kvalificerad för den, vill inte ha personalbrist och sitta i förhandlingar. Sen har vi flyttat så det kommer ta mig 1.20h enkel resa till jobbet. Vilket gör att även om jag skulle jobba 75% skulle jag ju knappt träffa Inez. Urs... Måste ha ett nytt jobb om jag ska börja... -
Urs ja visst är det orättvist. Jag tänker ofta så och förstår inte varför vi som vill ha barn ska få det så svårt medan andra som inte vill blir gravida och får behålla....Tinnis skrev 2014-03-09 22:56:27 följande:
Ibland så vänder bara känslorna. Jag blir så ledsen när tjejer i tråden plussar och får missfall igen. Andra eller tredje gången... eller ännu fler gånger! Livet är så orättvist.
Jag vet att ni har skrivit det innan, att veckan innan BIM bara är jobbig och jag var naiv att tro att jag skulle hantera det bra. Jag tänker inte på annat! Jag känner efter i varenda litet skrymsle och känner mig inte alls gravid. Inte som förra gången jag plussade när jag kände lite överallt.
Så blir jag ledsen och tänker på allt som kunde ha varit, jag tänker på min lillasyster som har sin bebis nu och jag tänker på min brors sambo som har en i magen och känner mig så tom och sabbad. Jag vill bara att det ska bli fredag så jag får veta, men först måste jag jobba en hel jäkla vecka. Det känns som en evighet och i likhet med flera andra här så har jag också ont i magen på söndagarna innan arbetsveckan börjar.
Nu i veckan ska vi bestämma våra semestrar och alla i arbetslaget har önskat samma veckor. Som vanligt blir det dom med små barn som får alla veckor som de har önskat och vi andra får nöja oss med resten.
Fick dessutom en kass löneökning i senaste lönerevisionen. Facket sa till mig att enda sättet för mig att få upp min lön var att bli föräldraledig så att jag kan löneinplaceras när jag kommer tillbaka. Jag har jobbat 5 år på detdär jäkla stället, och en annan tjej i min ålder som har varit anställd under lika lång tid har fött två barn under tiden (och knappt varit där), hon han en högre lön än vad jag har nu! Känns jävligt rättvist!
Har en riktigt låg kväll.
Konstigt att ni får högre lön när ni varit föräldralediga. Låter konstigt i förstår att det känns fördjävligt. Inte nog med att man ska kämpa för ett barn det ska strula med jobbgrejjer också.
Hoppas det känns lite bättre idag. -
Ja jag tyckte svaret var lite udda... Men läste vidare och sågAugusti82 skrev 2014-03-10 07:58:52 följande:Oj råkade svara till fel! Skulle ju vara tinnis om löneökningen.
Till dig var det ju om pendlingen! Har haft precis samma och det var inte alls kul. Man är aldrig hemma och när man väl kommer hem är man ofta så trött i skallen att man inte vet ut eller in....
Ja urs, bara träffa Inez 1h innan läggning är inget luv jag vill a.... Hellre lever jag på existensminimum... -
Vilket konstigt system. Man borde ju primers de som faktiskt är där o arbetar ode som är föräldralediga får de 1.9%.Tinnis skrev 2014-03-10 10:17:47 följande:
Mm.. min plan var ju att vara föräldraledig och ändligen få detdär lönelyftet när jag sen kom tillbaka. Kom in på en låg ingångslön och enligt min chef har vi ett "jävla skitavtal" med 1,9 % löneökning och det kommer man ju ingen vart med.
Har man varit ifrån arbetet ett år blir man löneinplacerad och då sätter cheferna en lön som de känner för. Pengarna hämtas då inte från en pott som förhandlats fram, utan från kontorets personalbudget vad jag förstår.
Så har man fått en kass ingångslön, men gjort ett bra jobb så har man goda chanser att få ett bättre läge efter föräldraledighet. Det är bra men känns så orättvist i mitt läge just nu.
Vi har också slitnast avtal o jag fick 500kr i löneförhöjning senast. Inget vi får förhandla om. Första stället jag arbetat på (o jag har bytt rätt ofta) som inte har individuell förhöjning. Skit tycker jag då jag anser att man måste ha en morot som gör att man vill jobba hårdare och öra ett bättre jobb, varför sk mm om man ute får nåt för det...
Hoppas jag får bytt jobb innan jag ska tillbaka. -
Jag har haft samma villkor som du när jag jobbar privat, så det går att hittakathen skrev 2014-03-10 10:34:09 följande:
@Tinnis- jag förstår precis vad du menar med dålig löneutveckling när man jobbar statligt. Fick 21 000 i månadslön på första jobbet efter examen och märkte ganska snabbt att jag inte skulle kunna höja min lön nämnvärt mycket. Lösningen blev att byta mellan olika ärendeslag och myndigheter. Nu 5 år senare jobbar jag på SKV och fick 28 000 i ingångslön men kommer att byta jobb när jag vill höja lönen. Råder dig att göra samma sak, för att lojalitet lönar sig inte när man jobbar statligt. Men jag vill ändå inte jobba privat... Skulle sakna mina 31 semesterdagar/ år, flextid, 3000 kr i friskvårdsbidrag/ år, 1 friskvårdstimme/ veckan mm. Man är ledig alla helger och kvällar, röda dagar mm. Det är perfekt när man har barn att ha ett sånt flexibelt arbete.
. Men ja har gjort samma som du bytt jobb ofta för att höja lönen, gått från 20 000 till 31500 på 8 år, dock längsta jobbet var jag på 2,5 år. Om man inte räknar mitt nuvarande som jag varit anställd på i 3 år men då har jag varit föräldraledig halva tiden