Någon mer som precis fått mf och vill försöka igen?

Till mig sa bm att det är skönt för kroppen att ja en mens emellan men att det inte är något krav. Att det skulle vara lättare att få mf igen är inget jag har hört.

Anonym (Anna) : jag vet hur du känner. Och det finns nog inga lätta svar eller snabba genvägar. Det är bara så sorgligt och sorgesamt alltihop och man är så ledsen. Som du skriver så planerar man utifrån en graviditet och när allt blir såhär så rasar även alla framtida planer. Låt det ta tid säger jag. Älta och sörj och var arg. Var snäll mot dig själv en tid, gör saker du tycker om. Titts på film, gå en långpromenad själv med musik i öronen eller tillsammans med din man. Prata med din partner om hur du känner, att du är så ledsen och inte vet hut du ska komma vidare. Han kan stötta dig, eller förstår iallafall varför vi beter oss på ett visst sätt. Hitta på saker med din son. Sen måste vi tänka att det kommer fler chanser, där det med största sannolikhet kommer att gå bra!! Det betyder inte slutet detta, vi kommer att få barn, kanske om inte alltför lång tid. Och hur hårt det än låter så är motgångar en del av livet. Kanske gör det en del av oss mer ödmjuka att hur bra våra liv än är så kommer inte topparna utan dalar alla gånger. Vi kommer att bära med oss detta hela livet men det kommer inte att styra våra liv. Det kommer att bli bra!

Nu var det ett tag sen jag skrev här. Fick mf i V6+3 den 8/8. Nu i söndags kom mensen igen, på dag 31. Känns ändå skönt att kroppen fungerar normalt igen, nu ska jag och sambon försöka få till en junibebis istället. Lycka till ni andra !

Anonym: Jag har helt slutat använda Ipren för det är ju verkligen superlätt att inte minnas! Har tagit det innan och sen haft ångest, vet precis hur du känner dig! Men vad skönt att det inte verkar vara någon fara! Första tiden får ju ägget sin näring från gulekroppen och inte från oss så då ska det ju inte spela någon roll heller.

Paron: tack! Hoppas att det tagit sig för er. Håller tummarna för ett fint plus i slutet av september då!

Hej tjejer.ser att ni pratar om att dela grav som slutar i mf. Jag har ett gäng kompisar till min sambo som har barn i samma åldrar som våra. I somras berättade ena sonen till en tjej att hans mamma hade en bebis i magen. Hon var i v 9 då. Jag kunde inte hålla mig, fast jag precis plussat och berättade att jag var i v 5. Slutade ju i mf v 7 och guud vad jobbigt det känns att träffa dom nu i nov. Hoppashoppas att jag är gravid igen då! Nu har jag passerat en mens och har Äl i helgen. Håll en tumme för mig och lycka till ni andra!

Emaria: visst är det så. Man är så glad och börjar dela det med en och så blir det en till och kanske två till osv. När jag fick mf insåg jag att jag hade inte varit i närheten av tyst, även om det inte var officiellt. Blir så ledsen när jag tänker på det. Nej, jag tror inte att jag skäms. Eller i så fall för att jag var så ivrig att berätta när man vet risken. Men det är ju ändå relativt vanligt. Tyvärr.

JenAnd: usch vad tragiskt och jobbigt. Också att vara så pass långt gången. Hoppas att det går bra imorgon, tror inte att det är väldigt smärtsamt att bli skrapad. De är nog också väldigt ödmjuka och försiktiga. Kram till dig!

Paron: åh vad spännande!! Jag hoppas att du får plus om en vecka. Tiden kan verkligen krypa fram!

Här är jag mitt inne i Äl så jag och sambon försöker få till en bebis nu i dagarna. Bim ca 5/10

Sorg13: usch vad tufft. Var det första barnet? Lycka till med nya försök!

Jag tror inte alls att feber är farligt. Drick mycket och vila, foster ska klara en massa!! Oroa dig inte. Jag hade värsta magsjukan med sonen, han påverkades inte ett dugg sa de. Fick ul för att kolla och allt såg bara bra ut. Kroppen är fantastisk på många vis. Krya på dig!!

Här är det bim om en vecka ungefär. Oh vad dagarna är långsamma!

Jag fick mf i v7 (6+3) började blöda på kvällen i V6+0 och 3 dagar senare kom även embryot ut. Jag blödde i en vecka ungefär, (som en vanlig mens) hade tydliga Äl flytningar efter 14 dagar och fick mens op dag 31, vilket är normal cykel för mig. Så för mig skötte sig kroppen som i en vanlig cykel, men jag tror att det kan gå både fortare och ta längre tid. Beklagar ditt mf.

Jag tror att jag är gravid igen. Hade en mens emellan och jag har en massa symptom. Ska testa imorgon bitti

Titta!!! Gud vad jag är lycklig!!!

Tack alla!!! Nu hoppas jag att det får gå bra den här gången! Inga blödningar eller mf. Då bryter jag ihop.

Hoppas på fina plus för er andra snart!!

Tack! 

Jag fick mf i v (6+3) den 11/8. Sen kom mensen den 8/9 på dag 31 och nu plussade jag den 10/10. Vi valde att vänta en mens emellan för att kroppen skulle återställa sig och för att se att allt kommit ut. Jag gjorde ingen skrapning eller fick tabletter utan kroppen skötte allt själv.

 

Beklagar verkligen ert sena mf, Kosann. Hoppas att ni kommer igenom sorgen tillsammans och vågar satsa igen.

Kaa76: det finns en möjlighet att kroppen är lite i obalans efter mf, ju senare mf desto högre risk att det tar längre tid för kroppen att komma i fas. Men det låter ju ändå som att du är hyfsat som du brukar ändå, jag skulle prova testa när du skulle haft din mens i vanliga fall. Lycka till!!

Vet du med säkerhet att du fått mf? Beklagar verkligen, vilken ledsam upplevelse, speciellt när man fått se hjärtat slå det kan ju ta ett tag för kroppen att komma i balans, minns inte att jag hade symptom kvar 1 v efter mf, fick också mf i v 7. Magen var spänd och svullen ett tag efter minns jag. Det är ju säkert olika. Lycka till framöver med nya försök!

Kosann: vad skönt att få sova ut ordentligt, hoppas att du fått tid för dig/er och känslorna så hoppas och tror jag att du kommer in i vardagens rutiner snabbt igen, och nya försök med barn om ni vill.