Hej

Hur hade du tänkt runt saken om du och pappan inte varit separerade? Även barn med sammalevande föräldrar går igenom olika jobbiga faser i sin uppväxt.

Jag säger inte att det inte har ett samband med att ni har problem i kommunikationen, jag vill bara belysa det från en annan sida.

Vår son hade det också jättejobbigt i perioder på dagis i den åldern och det var långt innan vi bestämde oss för att skilja oss. Och då är ju det naturliga inte att leta fel i den ickeexisterande relationen, utan i andra faktorer. Som mognad, för lite sömn, svårighet med kompisar etc etc.

Det kan mycket väl vara hela situationen som är jobbig, den eventuella osämjan mellan dig och pappan och flyttandet emellan er. Det är omöjligt för pojken att sortera sina känslor och förstå vad det är som händer, samtidigt med detta är han förmodligen på väg in i 6-års trotsen kanske?

Det finns inga garantier för att han skulle bli bättre av att bara bo med dig, problemet kvarstår ju ändå att du och pappan är separerade och kanske inte drar jämt...
Angående att du vill ringa och sms-a, det är inte alltid det är så bra för barnet att ständigt göra sig påmind. ÄÄven om man längtar och saknar så kan det också vara plågsamt om man hela tiden blir påmind om att föräldern längtar och längtar. 
Barn är lojala sina föräldrar och naturligtvis säger han att han vill vara hos dig jämt! Men helst av allt vill han nog att pappa ska vara där också...
Fråga aldrig någonsin ett så litet barn om vem han vill vara hos eller lägg orden i munnen på honom att vilja vara mer hos någon, det får det bara att verka onaturligt att vara hos den andra och kommer försvåra hela situationen ytterligare.

Ja det kan ju vara så enkelt att han känner att du är orolig. Och kanske vill pappan inte att du ska "sprida" den oron när barnen är hos honom? Hör du inget så utgå från att allt är bra. Fö tycker jag att du ska sluta maila med läraren och få tag i en samtalskontakt för dig själv gällande oron. Kanske är separationen jobbig för barnen men kanske även för dig?

Lycka till! 

Det är högst adekvat att ett barn med mamma o pappa i konflikt inte mår bra! Och konflikten har ni båda ansvar för! Boka tid med pappa o sätt er ner och prata om ert gemensamma problem, ett barn som mår dåligt!