Äggdonation - Hur bär jag mig åt?

Hej, du börjar med att göra en fertilitetsutredning, om en sådan inte redan är gjord. Om den läkaren bedömer att dina bästa chanser till graviditet är ÄD får du en remiss till närmaste ställe där man kan få hjälp. Det brukar vara jättejobbigt när man får beskedet att man inte kan få genetiska barn, men det går över med tiden och jag tror att du, liksom jag, kommer att landa i hur fantastiskt det är att möjligheten till ÄD ändå finns! Vet att väntetiden på Sahlgrenska är två år, så vill du ha barn snart är det bra att ta itu med det så snart som möjligt. Men ingen panik - låt detta landa först, du är bara 22! Tror att du får komma på möten och utredas lite på äd-stället också ganska snabbt, tror inte man står i kö i flera år och sen går igenom utredningen. Det finns mig veterligen inga möjligheter att ha en känd donator i Sverige. Du kan för att korta din kötid ordna med någon som är beredd att bli donator, men du får inte hennes ägg, utan hon lämnar till någon annan behövande och i gengäld får du hjälp snabbare - din donator är också okänd för dig. Barnet kan dock ta reda på sin genetiska mor vid 18 års ålder.
Lycka till!

Och ja, din gynekolog är nog bästa stället att börja på. Hon eller han kan hänvisa dig vidare.

Hej Ypke! :)

Min gynekolog utredde om varför jag inte hade någon mens och fick då reda på att jag kommit in i klimakteriet (som jag har skrivit i inlägget). Räknas det då som en fertilitetsutredning tror du? :)

När jag skriver "egen" donator så menar jag syskon eller vänner, går det ej att genomföra i Sverige?   

Tack så mycket för råden annars :) 

Jo det bör räknas som en utredning.
Kontakta gynekologen och be denne att remittera dig till närmsta fertilitetsklinik.
Man rekommenderar att använda sig av okänd donator. Men det är inte olagligt att använda känd donator i Sverige. Så visst går det.
 

Jag fick samma besked när jag var 26 år när jag utredde varför mensen ej kom, förstår du är chockad och ledsen.

I samband med att jag fick beskedet så skickade gynekologen som gav mig diagnosen en remiss till karolinska fertilitetsenheten som för äggdonation. Efetrsom väntetiden är ca 2 år ville jag komma in i systemet så fort som möjligt.

* När börjar utredningarna?
Först måste en remiss skickas till den fertlitetsenheten du tillhör. Be din gynekolog som gav dig diagnosen skicka remissen. Utredning hos fertilitesenheten påbörjas först när du börjar närma dig behandling och har kommit fram i kön. Du får träffa kurator + gå på ett läkarbesök.

* Hur många gratis försök får jag?
Beror på vilket landsting du tillhör. I stockholm är man berättigad 3 gratis försök men kan oftasts bara få ett pga donatorbrist, bidrar du däremot med en korsdonator till kön kan du får flera försök gratis.

* Vad anser ni som bäst, egen donator eller okänd donator? Fördelar och nackdelar.
Menar du anonym eller icke anonym? I sverige och Finland är alla icke anonyma dvs barnet får rätt att i vuxen ålder ta reda på vem som donerat. Personligen tycker jag det är viktigt att barnet kan få möjlighet att söka reda på donatorn om han/hon så önskar.

* Hur går det till från början till slut?`
Man tar östrogen i ca 2 veckor för att bygga slemhinna, sedan tillför man progeston några dagar innan insättning av ägget. Medicineringen fortsätter tills ca vecka 12 då man börjar trappa ner på hormonerna.

* Vart börjar jag söka hjälp? Kan jag be min gynekolog skicka mig vidare?
Ja, be din gynekolog skicka en remiss.

Hej!

Jag inser att det här är en gammal tråd men jag testar ändå att skriva.

Jag har precis fått samma besked som er, klimakteriet vid 25-års ålder.

Vore skönt att kunna diskutera det med några som gått igenom precis samma sak och som verkligen förstår hur man känner.

Jag är i klimakteriet och jag fick en dotter med hjälp av ÄD 2008. Hur tänker/känner du?

Jag vet inte riktigt hur jag känner. Ena stunden är jag otroligt tacksam att ÄD finns (under förutsättning att det fungerar såklart) men andra stunder är jag så arg på hela situationen som jag är i och tycker att allt är så orättvist. 

Jag har inte ens hunnit börja fundera på barn (mer än att jag vet att jag vill ha det i framtiden), det ligger flera år framåt för vår del, båda studerar fortfarande och vi är 25 år. Och nu får jag helt plötsligt beskedet att jag inte kan skaffa barn själv. 

Jag undrar nog lite hur man går vidare, bearbetar det och ser på framtiden.

Du har fått barn genom ÄD, hur tänkte du inför det och hur går dina tankar nu efteråt?

Tusen tack för ditt svar föresten. 

Eftersom gener inte är viktiga för mig var valet inte svårt. Det som jag tänkte på var oron över att det kanske inte skulle gå vägen.
Hon är min dotter på alla sätt. Jag skäms inte för att det blev ÄD, så är öppen med det. Hon vet om hur hon blev till. Vi kommer fortsätta att prata med henne om det. Vill hon sen träffa donatorn så ska hon göra det. Att göra det tar inget ifrån oss.

Ja, det är inte nog med att man ska brottas med att man inte kan få barn på egen hand, sedan finns det ju inte heller några som helst garantier att ÄD ska lyckas det heller. Ibland är inte livet så lätt. Tog det flera försök för dig innan du blev gravid med hjälp av ÄD?

Det låter som du har ett väldigt sunt förhållningssätt till ÄD.

Hon kom till på tredje försöket.
Tack

Det kan kan gå bra direkt också! Jag har gjort tre ÄD och blivit gravid på första försöket varje gång :)

Åh grattis till dig! 3 barn via ÄD alltså? Men då har du gjort dom utomlands va? För i sverige får man väl bara ett barn via ÄD? (och använda ev ägg i frysen)

Nej det var i Sverige alla gångerna. Tre förlossningar men två barn ???????????????????? Genom både Landstinget, ingen kostnad, och privat som man får bekosta själv.

Men oj, vart kom alla frågetecken ifrån? :)

Ok! Jag visste inte att man kunde göra ÄD privat i Sverige. Vart gjorde du det?

På Universitwts sjh, väntetid där också såklart men inte lika länge.