Äggdonation - Hur bär jag mig åt?

Hej!

Jag inser att det här är en gammal tråd men jag testar ändå att skriva.

Jag har precis fått samma besked som er, klimakteriet vid 25-års ålder.

Vore skönt att kunna diskutera det med några som gått igenom precis samma sak och som verkligen förstår hur man känner.

Jag vet inte riktigt hur jag känner. Ena stunden är jag otroligt tacksam att ÄD finns (under förutsättning att det fungerar såklart) men andra stunder är jag så arg på hela situationen som jag är i och tycker att allt är så orättvist. 

Jag har inte ens hunnit börja fundera på barn (mer än att jag vet att jag vill ha det i framtiden), det ligger flera år framåt för vår del, båda studerar fortfarande och vi är 25 år. Och nu får jag helt plötsligt beskedet att jag inte kan skaffa barn själv. 

Jag undrar nog lite hur man går vidare, bearbetar det och ser på framtiden.

Du har fått barn genom ÄD, hur tänkte du inför det och hur går dina tankar nu efteråt?

Tusen tack för ditt svar föresten. 

Ja, det är inte nog med att man ska brottas med att man inte kan få barn på egen hand, sedan finns det ju inte heller några som helst garantier att ÄD ska lyckas det heller. Ibland är inte livet så lätt. Tog det flera försök för dig innan du blev gravid med hjälp av ÄD?

Det låter som du har ett väldigt sunt förhållningssätt till ÄD.

Åh grattis till dig! 3 barn via ÄD alltså? Men då har du gjort dom utomlands va? För i sverige får man väl bara ett barn via ÄD? (och använda ev ägg i frysen)

Ok! Jag visste inte att man kunde göra ÄD privat i Sverige. Vart gjorde du det?