En frånvarande pappa

Du kan ju inte tvinga honom.. Du har gjort många bra försök.
Vill pappans familj ha kontakt med barnet? Typ farmor eller så? 

Det enda råd jag kan ge är:. Ge upp.

DU kan inte få honom att vilja. Det kommer bara att täåra på dig och du komemr att må mycket bättre när du inte ägnar en massa tid åt detta. Så länge han vet att du välkomnar ett intresse från hans sida så har du gjort vad du kan.   

Var barnet planerat och/eller önskat  av er båda? Hur var er separation? Hur mycket ansvar tog pappan för barnet när ni levde ihop? Allt detta kan spela in i varför han är som han är nu.
  

Ingen i hans familj vill ha med sonen att göra. Vi vart oplanerat gravida, jag tveka och lutade mig mot abort men han inprincip slängde sig på knä och bedyrade hur bra vi skulle klara allt att vår kärlek till varandra, jag var mamman till hans barn helt enkelt. Mitt i graviditeten så drog han för sin nuvarande sambo och de har nu barn ihop. Jag känner mig bara så arg för jag vet att han kommer höra av sig och jag ser att min son mår dåligt över att pappan kommer och försvinner nu när han är äldre :(

Ok, en vanlig skitstövel alltså. Se till att pappan inte kan höra av sig till barnet direkt, utan till dig, då kan du klargöra vad som ska gälla, ska han träffa barnet så ska ett ordentlig underskrivet avtal till och det ska ni göra via famrätten.
Detta för att skydda ditt barn. Går han igenom allt det så har han tagit sitt förnuft till fånga förhoppningsvis.

Att han kommer och går är absolut inte bra för ditt barn, jag har varit i den sitsen och det är inte lätt.    

Jag tycker att du ska prata med tex bvc om tips på hur du ska möta sonens sorg, saknad och frågor. Jg tycker du har gjort ett grymt jobb hittills som har bjudit till och svarat bra.

Tack för era svar! Vi har som jag skrev innan redan varit i kontakt med familjerätten och kom överens om umgänge men pappan bröt det. Men ska berätta det för honom när/om han hör av sig att han får kontakta familjerätten på nytt. Sonen är i vanliga fall världens godaste kille och jag är jätte orolig att pappan ska sänka hans goda självkänsla, ska verkligen kontakta BVC om råd! Tack !

Varför säger du till sonen att pappan är snäll och gillar att leka med honom? Vad hjälper det sonen?

Snälla låt inte din son gå och vänta och längta efter sin pappa. Var ärlig och säg att pappan inte kommer att komma men att det finns många barn som växer upp utan pappa.                          

Jag har sagt så för de få gånger han träffat sonen så har han faktiskt varit snäll och lekt med honom, men självklart det kanske inte är så bra att måla upp en fin bild av pappa ? Jag har berättat att de finns några barn som inte har någon pappa eller som träffar sin pappa jätte lite men jag tror han är för liten för att förstå. Så därför har jag valt att prata fint om pappan för då tänker han på det och inte att hans pappa inte vill ha honom.

Men det svider i mamma hjärtat när han säger :

- mamma varför vill pappa inte ha mig?

- är hans barn mina syskon?

-Varför får jag inte träffa dem?

- pappa är inte dum, han jobbar bara mycket eller hur?

- kommer jag bli kort som du mamma eftersom du finns här eller kan jag bli lång som pappa för de vill jag nog

Nummer ett: 
Klart du är en bra mamma och att du gör rätt som främjar din sons relation med sin pappa!

Kontentan är att det enda du kan göra är att vara den bästa mamman.... Du kan inte bli pappa oxå.. och du kan inte väga upp för hans misstag. Du kan bara vara du och göra det du känner är rätt och bra för din son.

så här skulle jag svara Om vi tar frågorna som du listade:

 - mamma varför vill pappa inte ha mig? 
Pappa ville verkligen ha dig. Han var jätteglad när vi fick veta att du låg i mammas mage. 
Varför han inte träffar dig så ofta nu vet mamma faktiskt inte, men det kan då rakt inte bero på dig.. för du är ju världens bästa, eller hur? 

- är hans barn mina syskon? 
Ja, hans barn är dina syskon, precis som om mamma får ett barn till så är det dina syskon. 

-Varför får jag inte träffa dem? 
Jag vet faktiskt inte, men jag förstår om du tycker det är tråkigt. 

- pappa är inte dum, han jobbar bara mycket eller hur? 
Nej, pappa menar inte att vara dum, men det är ok om du ibland känner att pappa kanske är dum för att han inte träffar dig så ofta.. Precis som du tycker mamma är dum när du inte får lördagsgodis på en tisdag. 

- kommer jag bli kort som du mamma eftersom du finns här eller kan jag bli lång som pappa för de vill jag nog. 
Du är ju en del av pappa och en del av mig, och det kan aldrig ändras. Så visst kan du bli lång som pappa.. Men det är inget vi kan bestämma.. det får man se när man blir vuxen.

Och hela tiden låta glad och snäll.. Inte släta över pappans beteende, men ändå inte snacka skit heller.
Det är en svår balansgång, och jag säger inte att jag har rätt i frågan.. Men det är så jag skulle göra.. tror jag.. eller hoppas jag.  

Tack för att du tog dig tid, det ska jag verkligen ha i tanken nästa gång min prins frågar eller säger något :) känns bättre nu

Din son är liten men ändå stor, han förstår mer än du tror.
Han ställer frågor och det är ditt ansvar att ge honom så rättvisa svar som möjligt utan att snacka skit.

Det Iam skriver är vettiga saker du kan ha i tanken.
Jag är själv uppvuxen utan en närvarande pappa och min mamma var ärlig så gott det gick och försökte förklara för oss när vi var små. När vi kom upp i åldern så kallade vi honom själv för skitstövel och det blev mamma glad av att höra för det hade hon tänkt hela livet utan att vilja säga det till oss.

Min mamma fick svara på frågor som gjorde ont i hennes hjärta och hon tog även sin bror till hjälp ibland för att prata med oss.
Om du bygger upp en förväntan blir sonen ännu mer ledsen när pappan aldrig kommer. Min mamma sa inget i början men tröttnade när jag varje kväll satt och väntade på samtal eller att han skulle komma.

Är du ärlig så kommer din son självklart bli ledsen men du får lägga fram sanningen lite inlindat men så ärligt du kan.          

Apporpå detta får jag inflika med en fråga om vad man ska säga till ens son när han frågar om hans pappa ska komma när man inte vet? Han träffar sin son nån gång i veckan men struntar ofta i att komma av diverse anledningar men skyller alltid på sjukdom. Sen senare ser man att han varit ute och festat, varit ute på stan etc. istället. :/

Man kontaktar familjerätten och får ett umgängesschema och får hjälp att förklara för pappan vikten att han håller det.
Gör han inte det så skulle jag försöka få honom att minska umgänget till en helg i månaden och fungerar inte det har sonen det bättre utan honom 

Snacka inte skit men för Guds skull försvara inte pappan!!! Pappan måste stå för sina egna misstag och beslut. Det är inte du som ska bortförklara honom. Jag säger till mina barn att jag inte vet varför pappa säger/gör vissa saker (de har lite kontakt med honom så jag brukar säga att de får fråga honom själv) men att jag förstår att de blir ledsna/besvikna. DU ska inte hitta på lögner å pappans vägnar. Har ni telenr till honom så kan ju barnet få prova att ringa men risken är ju att barnet blir ön mer besviken. Det är synd om barnet men du är en bra mamma. Barnet har en stabil grund och ärligt talat är det bättre med EN förälder som vill ha barnet än två där en av dem visar tydligt att barnet inte känner sig omtyckt. Försök hitta en manlig förebild för barnet. Någon som t ex kan komma och leka med barnet, bara barnvakt t ex

Ja det enda är att han är sjukt duktig på att manipulera andra och från något som från början är hans eget fel, kan senare bli ens eget fel.. Pappan har förvisso skött sig de sista veckorna och ville nu utöka umgänget och ses en helgdag till (vi har setts tillsammans pga bristande initiativ från pappan, gfast han säger sig vilja ha honom själv). Men han började med detta förslag genom att säga att vi kan börja med det nästa vecka för han skulle städa.. Så jag gav som förslag att välja en annan veckodag ist då jag inte har någon lust att sitta och undra varje helg båda dagarna. Bad han återkomma med förslag, det har inte kommit något.

Jag kan ju inte bevisa att han är sjuk så vad gör man? Ingen kan if vara så mkt sjuk som han är om det inte är något allvarligt fel på en. Han struntar också i att komma om sonen är sjuk (även om han vill leka och är kry på det sättet) han säger han inte har råd att bli sjuk, osv. han vill då alltid ses en annan dag. Finns alla möjliga ursäkter och han säger att jag ska bli mer flexibel och kunna byta dag (alltså tycker han att jag inte kan samarbeta?!) jag har bytt dag många ggr men börjar ledsna. trött på att inte veta varje gång om han ska ställa in och vill komma en annan dag. Kan jag säga nej till att han vill byta dag utan att det ligger mig i fatet? Han kan ju köra med "men jag är ju sjuk, kan du respektera det, då får vi ses en annan dag" fast jag vet att han i själva verket är bakfull efter en fest och lägger ut för bekanta på instagram att han är bakis och ute i vårsolen etc"

Sorry om jag kapade tråden lite..

Pappan hörde av sig i förr går och ville börja träffa sonen igen men idag fick jag ett samtal av en tjejkompisar som berättade att pappans sambo till mitt barn har kontaktat hennes bror för att få tag i sub och röka. Jag darrar som ett asplöv och gråter. De brukar droger och nu vill han träffa sonen, vad ska jag göra!? Jag kan inget om droger och är så orolig för sonens hälsa nu :'( enligt kompisen har de även varit i kontakt med andra och betalat tusentals kronor på olika droger det här året!!!!!