Anonym (Bra mamma?) skrev 2013-04-11 13:01:45 följande:
Jag har sagt så för de få gånger han träffat sonen så har han faktiskt varit snäll och lekt med honom, men självklart det kanske inte är så bra att måla upp en fin bild av pappa ? Jag har berättat att de finns några barn som inte har någon pappa eller som träffar sin pappa jätte lite men jag tror han är för liten för att förstå. Så därför har jag valt att prata fint om pappan för då tänker han på det och inte att hans pappa inte vill ha honom.
Men det svider i mamma hjärtat när han säger :
- mamma varför vill pappa inte ha mig?
- är hans barn mina syskon?
-Varför får jag inte träffa dem?
- pappa är inte dum, han jobbar bara mycket eller hur?
- kommer jag bli kort som du mamma eftersom du finns här eller kan jag bli lång som pappa för de vill jag nog
Din son är liten men ändå stor, han förstår mer än du tror.
Han ställer frågor och det är ditt ansvar att ge honom så rättvisa svar som möjligt utan att snacka skit.
Det Iam skriver är vettiga saker du kan ha i tanken.
Jag är själv uppvuxen utan en närvarande pappa och min mamma var ärlig så gott det gick och försökte förklara för oss när vi var små. När vi kom upp i åldern så kallade vi honom själv för skitstövel och det blev mamma glad av att höra för det hade hon tänkt hela livet utan att vilja säga det till oss.
Min mamma fick svara på frågor som gjorde ont i hennes hjärta och hon tog även sin bror till hjälp ibland för att prata med oss.
Om du bygger upp en förväntan blir sonen ännu mer ledsen när pappan aldrig kommer. Min mamma sa inget i början men tröttnade när jag varje kväll satt och väntade på samtal eller att han skulle komma.
Är du ärlig så kommer din son självklart bli ledsen men du får lägga fram sanningen lite inlindat men så ärligt du kan.