Jag är bonusmamman ni älskar att hata

Jag har aldrig sagt att jag avskyr mina bonusbarn, eller önskar bort dem. Jag har skrivit att jag inte älskar dem och att det vore helt underbart med lite mer egen tid med deras pappa. Det är en jävla skillnad.

Gung Ho: har du egna barn? Bonusbarn? Kan du föreställa dig hur barnen skulle må om de förlorade deras mamma? Det här inga vanliga barn vi pratar om, det här är barn som sörjer förlusten av sin mamma, som inte ens är död, men på olika sätt har valt bort sina barn. De gör tyvärr inte så att hela situationen jag befinner mig i blir lättare. Jag beklaga verkligen den situationen du har befunnit dig i, det som jag tycker är anmärkningsvärt är att du faktisk inte verkar kunna känna igen dig i min situation och visa någon slags förståelse. Observera att jag INTE säger till dig att du ska sluta tycka synd om dig själv - om det inte passade hade kunnat skitit i att vittnat och dragit. Det är ju bara att byta identitet och börja ett nytt liv...

Du tycker inte att det känns rimligt att alla andra ska ändra sig? Spännande, känns inte som att du kan någonting om gruppdynamik. Kommer det en ny person in i en grupp så kommer alla i den gruppen garanterat behöva ändra sig, även den nya personen. Jag tycker det är ytterst rimligt att människor - barn som vuxna får ändra sitt beteende så att ALLA i familjen mår bra. Ser inte på något sätt det orimliga i det.

Jag tycker inte heller att det är orimligt att jag är missnöjd med delar av den situationen jag befinner mig i, jag tror du också skulle känna så ibland när du har fått ditt näsben knäckt av barnens galna mamma och sedan behöver sitta med hennes barn och hjälpa dem att bearbeta att de inte få träffa sin mamma eftersom hon hellre väljer att knapra tabletter än att ta hand om sina barn och däremellan terrorisera oss med olika anklagelser.  

Det jag faktiskt egentligen beklagar mig över, är folks sätt att trycka ner varandra på det här forumet. Normen skriver en tråd här för att få hjälp och stöd, inte för att bli hackad på, där folk läser in allt fel om man inte lindat in det i silkespapper. För att inte bli påhoppad som en hemsk styvmamma ska jag skriva att jag inte misshandla barnen, att jag tycker otroligt mycket om den, nej det var fel jag ska ÄLSKA dem från början annars kan jag bara skita i att överhuvudtaget gå på första dejten. Hur fasen ska man kunna göra det? Man får inte ta ansvar över banen som bonusmamma, men man ska mer än gärna röja upp deras skit. Denna tråd är skapad eftersom jag blir frustrerad över påhopp som gång på gång ske när en bonusförälder i desperation för att hen inte orkar mer skapar en tråd för att få råd och tips och inte förstår att hen måste linda in allt i silkespapper.. Bonusbarnen kommer inte bli bättre behandlade för att ni berättar att bonusföräldern är hemska som vågar tänka på någon mer än de stackars arma barnen. Kom med tips och råd hur man kan lösa en svår situation som det är när man skapar nya familjekonstilationer. Sluta utgå ifrån att alla bonusbarn behandlas som askungen gjorde av sin styvmor!