Jag är bonusmamman ni älskar att hata

Så... det du menar är att alla föräldrar som inför mer egentid i förhållandet för att det ska hålla, exempelvis genom datenight en gång i månaden vill inte ha sina barn egentligen, men tillåter att dom finns?

Ska genast informera ett par av mina vänner som lever i kärnfamilj OCH önskar mer egentid med sina partners... Jag tror inte att dom är medvetna om att dom egentligen inte älskar sina barn villkorslöst utan att dom mest bara tillåter att dom finns.. Tror inte heller dom är medvetna om att deras egoistiska tilltag kommer att ärra barnen för all framtid.. 

Jag tror dom flesta slipper både vildvittror, hemska kalla vintrar i borgen, helvetesgap, en pappa som låser in dom i veboa eller pappor som jobbar, mammor som syr och pigor som får vara förälder.. 
Så det ska nog gå bra :)
 

Vad är oftast, och när är det inte oftast? 

Det är barnförbud i vår säng här hemma oxå. Vad är det för problem med det? 

Så... när du pratar har barnen rätt att avbryta?
När någon annan pratar har dom rätt att avbryta?
När dom kallar, släpper du allt och kommer springande?
När din man har behov av att prata med dig får han snällt vänta på att barnen inte är i närheten.. och skulle dom komma i närheten får han snällt pausa och vänta lite till?

Eller hur fungerar det?

Barnens basala behov av mat, kläder, kärlek och trygghet ska komma först ja..
Men därefter finns det enligt mig ingen rangordning efter ålder, endast efter behov.. och ett barns behov är inte per automatik större eller viktigare.  

Det är ingen lek i sovrummet.
Om vi är där inne och barnen vill prata med någon av oss är dom självklart välkomna in och göra just det.
Men ingen lek och inga barn i sovrummet på egen hand.
Precis som jag inte tar mig rätten att vara på barnens rum om inte dom bjudit in mig dit, eller om jag ska prata med dom.
Deras rum, deras saker, deras privatliv.
Mitt rum, mina saker, mitt privatliv.
Alla andra rum är till för alla.  

Och det är ditt val att sätta dig själv så långt ner på prioriteringslistan. 
Jag hoppas bara att du inte lägger det ansvaret på barnen, för jag tror inte att dom vill att du ska vara ensam bara för deras skull.. Tvärtom. Och om du en dag berättar för dom att du levt ensam i alla år för deras skull så tror jag du kommer att göra dom väldigt ledsna och väldigt besvikna.. Och dom kommer känna att du gjort ett val å deras vägnar som dom inte hade möjlighet att påverka eller stå för. 

Hon har inte satt stopp för att sova med pappa.. Hon har satt stopp för att sova i deras säng.. Det stoppet har vi med..
Men om barnen vill sova med pappa så kan pappa lägga sig hos dom en stund.  

Hörru.. 
Jag trodde vi hade kommit förbi det där..
Att jag hade förklarat tydligt och klart vad många av oss reagerade på och hur din missuppfattning låg till..
Jag trodde oxå att du hade förstått och lagt det bakom dig...
Snälla.. sätt inte igång det där igen.. och återigen på helt felaktiga grunder.. så fruktansvärt onödigt.  

Nej, det var inte den åsikten som startade det, och det är precis det som har försökt förklaras för dig, och jag trodde att jag hade nått fram till dig.. Men jag hade visst fel ;) 

Nåväl. Du behöver inte varna någon för att gå på några minor.
Om man för sig med respekt för andra så finns inga minor att gå på, oavsett åsikt :)  

1: Jag kan inte sova med barn i sängen... dom är varma och dom ligger aldrig ALDRIG still.. Vilket skulle resultera i att jag aldrig fick sova ordentligt.. Och det skulle helt enkelt inte funka. 

2: Min säng har alltid varit min trygga plats, ända sedan jag var liten, och är så fortfarande. Jag kan dela den med en partner men längre än så sträcker sig inte min välvilja i den frågan och det gäller även vänner, släktingar och familj. Jag och min partner är dom enda som sover i vår säng. 

3: Sovrummet är min tillflyktsort, där jag väljer att dra mig undan när jag behöver tid för mig själv, lugn och ro. Där har jag alla mina saker som är lite mer personliga och även saker som inte passar för barn. Det är helt enkelt mitt rum på samma sätt som barnens sovrum är deras rum. 
Som jag skrev i en kommentar ovan.
Deras rum, deras saker, deras privatliv. 
Mitt rum, mina saker, mitt privatliv. 
Alla andra rum är till för alla.