Går 2års trotsen aldrig över?

Det går definitivt över. Glöm inte det. Men sen kommer det nog en släng igen vid fyra. Väldigt individuellt såklart. Efter 6 börjar det bli riktigt behagligt. Försök bara vara konsekvent så mycket du orkar. Vet att det är svårt. Men alla försök är värda något.

Vår son är 2 år och 4 månader och är inne i en "nej- och inte-fas".

Det som underlättar är att inte se det som trots, utan som utveckling, något positivt.
Och att vara lugn, lugn och lugn. Inte bli arg eller provocerad.

Du skriver att han "hånler", och det kanske kan vara del i problemet..? Du anser att han hånar. Men det gör han inte. Han är ju bara i en utvecllingsfas. Han testar och trevar sig fram. När han får utbrott så är det mycket jobbigare för honom än för dig. Du ska vara lugnet och tryggheten.

Men behöver du en paus, så se till att få det! Det är också viktigt, för är man trött eller lite deppig så blir man lättare provocerad och arg. och det är bara kontraproduktivt.

Jag har två döttrar, en på 3 år och den andra på 1,5 år. Det är inte alltid de vill samarbeta och göra som man själv vill och livet är allt annat än roligt just då men det går över tillslut.

Det gäller främst att vara bestämd, att de lär sig att det inte lönar sig att motarbeta utan att det lönar sig att samarbeta. Alla är vi olika och det tar olika lång tid för olika barn att komma förbi trotsåldern. Men det tar slut i sinom tid om man bestämmer sig för det och är konsekvent!     

Jag har en 5-åring och en snart 4-åring. Två ojkar som är TOTALT olika har jag . Min äldsta hade en väldigt kort period av "trots". Han har egentligen aldrig "trotsat" på det där klassiska viset. Han har bestämda åsikter och säger inte ja och amen till allt och inget, men han möter situationer generellt väldigt rationellt. Resonerar, förhandlar och får inte känsloutbrott vilket för oss som föräldrar gör det hela väldigt enkelt. Lillebror är en käsnslomänniska. Allt är högt och lågt och det är lättare att flytta berg än att få honom på andra tankar när han väl bestämt sig . Han har mer eller mindre varit sådan sedan 1-1,5 även om formerna för det har förändrats med hans utveckling.

Jag upplever att min äldsta alltid har varit mer självständig. Lillebror är så oerhört starkt knuten till dem han har nära - oss föräldrar, storebror. Funderar om det kan påverka. Storebror har inte något att frigöra sig ifrån på samma sätt. Ingen riktig konflikt på den fronten. För lillebror är det hela nog mer ambivalent. Han vill klara sig själv, bestämma själv etc men samtidigt vara den där lilla apungen som kryper innanför skinnet på en .

Hur vi möter det . Ja, så gott vi kan - ibland bra, ibland mindre bra . Vi försöker möta det med lugn. Ha fötterna på jorden, hålla på det vi tycker är viktigt men bemöta med lugn och tid.

Det går över. Vår viljestarka dotter var så där från ett och ett halvt till dryga tre, gick upp och ber såklart men sen kom en mycket lugnare period som varade ganska länge. Nu är hon fyra, hade några veckor som hon fick raseriutbrott för ett tag sen men nu är hon ganska lugn igen Håll ut, och nej du är ingen dålig mamma. Vissa barn är viljestarkare än andra och min dotter är definitivt ett chefsämne, hon kommer att gå långt och jag vet precis hur det känns när man vill kasta ut dem och bara få en paus!

Min stora son är 7 år å har fortfarande sin 2 årstrots kvar.. Min andra son är 4 å har precis kommit in i sin 2 års trots.. :-P

Har en son som också blir 3 i Juli. Han gick in i trotsen strax efter 2 årsdagen. Den har gått över för honom och just nu är han inne i en väldigt snäll fas, får massa komplimanger dagligen. "mamma du är så fin" "mamma du har fina ögon" "mamma du är så snäll"... Kan vara så att han kommit på att med komplimanger kommer han undan med fler hyss.

Jag tillhör de som inte förstår varför det kallas 2-, 3-, 4-årstrots, osv. Det är ju mer eller mindre konstant. Min snart 5-åriga dotter har sedan 2-årsåldern haft ett väldigt stormigt temperament och ständigt utforskat gränserna för sin egen vilja.. Lugnare perioder emellanåt, visst. Jag tror det har mycket med lynne att göra. Vissa barn är helt enkelt mer envisa/viljestarka/krigande små. De som påstår att ungar inte skulle skrika efter glass i affären om de inte visste att det gick att skrika sig till saker vet inte vad de pratar om.. Det finns ungar som ständigt försöker med nya tricks trots konsekvent nej.

Jag tycker också det mer verkar vara konstant trots från 2 ungefär, med lugnare och jobbigare perioder. Det finns dock mycket man kan göra för att underlätta, jag tänker på att välja sina strider, fokusera på det positiva mm. Sedan får man ju inte glömma att trotsen i grunden är något bra och viktigt, så att de utvecklas till självständiga individer.

Barnet är ju sa litet...jag skulle da försöka med att avleda - titta vilken fin fagel det är i trädgarden ska vi ga ut och kolla? etc etc Sätta pa en lite musik pa youtube och klä pa honom medan han tittar. Eller lägg fram nagra alternativ av tröjor och fraga vilken som är fin, vilken han vill ha. Välj att säga till om det som är viktigt och kan vara farligt för barnet.

Om det är möjligt - se till att ha tillräckligt med tid sa du sjalv inte blir stressad. Byt av varandra sa du kan andas ut...