Går 2års trotsen aldrig över?

Jag har en 5-åring och en snart 4-åring. Två ojkar som är TOTALT olika har jag . Min äldsta hade en väldigt kort period av "trots". Han har egentligen aldrig "trotsat" på det där klassiska viset. Han har bestämda åsikter och säger inte ja och amen till allt och inget, men han möter situationer generellt väldigt rationellt. Resonerar, förhandlar och får inte känsloutbrott vilket för oss som föräldrar gör det hela väldigt enkelt. Lillebror är en käsnslomänniska. Allt är högt och lågt och det är lättare att flytta berg än att få honom på andra tankar när han väl bestämt sig . Han har mer eller mindre varit sådan sedan 1-1,5 även om formerna för det har förändrats med hans utveckling.

Jag upplever att min äldsta alltid har varit mer självständig. Lillebror är så oerhört starkt knuten till dem han har nära - oss föräldrar, storebror. Funderar om det kan påverka. Storebror har inte något att frigöra sig ifrån på samma sätt. Ingen riktig konflikt på den fronten. För lillebror är det hela nog mer ambivalent. Han vill klara sig själv, bestämma själv etc men samtidigt vara den där lilla apungen som kryper innanför skinnet på en .

Hur vi möter det . Ja, så gott vi kan - ibland bra, ibland mindre bra . Vi försöker möta det med lugn. Ha fötterna på jorden, hålla på det vi tycker är viktigt men bemöta med lugn och tid.