Få dödsbesked via Facebook. Konstigt eller normalt?

Beklagar det du går igenom och förstår precis vad du menar.

Om man är gift är inkluderar dödsboet även de änkan/änklingens tillgångar.

När min pappa dog, så trillade försäkringarna ner efter begravningen. Vem vad det som betalade begravningen, jo min mamma, från hennes egna pengar. Först när bouppteckningen var klar fick hon disponera pappas pengar (då justerades tillgångarna självklart)
   

När en släkting dog, så meddelades det endast till de allra närmaste, sedan fick de meddela vidare på det sätt som de själva ville.

Ja det justerades, och mamma hade självklart kunnat propsat på att få betala senare, nu hade hon pengar att betala det innan bouppteckningen. Mamma hade råd, så det var inga problem.

Min faster slog till med en dyrare begravning än vad min farmor hade tillgångar till (fast dessa tillgångar hade min faster lagt beslag på, så det kunde hon ha). Så dödsboet gick minus. Då fick min faster ta kostnaderna (men hon försökte få oss att ta dom, glöm det sa vi) 

Fast det sliutade jag med efter pappa dog, så efter det har jag ingen dödsannons sparad. Det blev lite för mycket då.

Men hon kanske förutsatte att de andra visste. När jag lämande dödsbeskedet om en släkting (då hade det gått en vecka) så vet jag att det var flera som fick reda på det via mig. Några var besvikna för att de inte fått reda på det något annat sätt, andra tyckte det var bra.

Men jag var alltså barnbarn till ett av den avlidnes syskon, dvs när det kommit till mig, så förutsatte jag att det hade kommit till de andra. Nej, jag lämnade inte dödsbesked, jag skrev det på vår slutna släktgrupp

Det gällde väl din kusin också, hon hade väl ingen aning att de inte hade informerat sonen före barnbarnet att din farmor hade gått bort.   

Nåja, nu valde de närmaste att gå ut den vägen, de kanske inte orkade eller ville ringa runt. Men där anser jag att det är de närmaste helt fulla rätt att meddela på det sätt de känns mest bekvämt för, hur mottagaren i den situationen hanterar det är nog av underordnad betydelse.

Om jag hamnar i en sådan situation om någon mycket nära går bort, så kommer jag välja det sätt som känns bäst för mig att meddela det och så får de som tar emot det ta det precis som de vill. Jag kommer inte välja ett sätt för att behaga dom.

 

Det gör jag inte, som jag skrev så har man rätt att meddela omgivningen på det sätt som känns rätt för en själv. Så du har all rätt att meddela andra på det sättet som du vill, men jag tycker du inte ska kräva att nära anhöriga meddelar dig på det sättet som du vill.

Där delar jag inte din åsikt, vi kan dessutom vara personliga med varandra på den nivån bland mina vänner på FB. Det är väl lika personligt att meddela sina kolleger (eller låta en chef/kollega göra det) på sin arbetsplats, eller via tidningen som en annons eller ..

Jag ser FB som en arena där man möter folk som vilken arena som helst. Är man personlig på FB så är det inte värre än att vara personlig på andra platser. Självklart ska man vara medveten om att det finns kvar i all evighet, men det är ett dödsfall också (i våra folkbokföringsregister). Så just dödsfall känns mer som mindre personligt.

Jag läser hellre om att någon gått bort på FB, förmedlat av en som har en relation till personen ifråga, än jaga tidningar över hela landet och läsa dödsannonser för att hålla mig ajour. På samma sätt som jag hellre läser om att någon fått barn på FB än i en annons i tidningen.    

Mig veterligen så är inte loggen öppen för alla (om man inte vill). Mina statusar kan endast mina vänner läsa.

Ja,ja, och någon kan höra vad jag säger i fikarummet också. OK, det är jag väl medveten om, därför skriver jag inte vad som helst på FB, men just dödsfall och födslar är inte sådant som jag anser inte är hela världen om det kommer, speciellt om det även skulle annonseras i tidningen också.
Det jag skriver på FB ska kunna läsas av vem som helst, min chef, mina kolleger etc. Dvs det är inget som inte kan yppas i ett fikarum, på bussen eller vad som. 

Det som är direkt personligt och inte ska läsas av andras ögon hanterar jag vid sidan av, t.ex chatten.
 

Exakt, det gör det inte mindre sorgligt att få det via någon annan kanal. Man kan, om man är nära, möjligtvis känna sig förbigången, eftersom man inte fått reda på det före den stora massan. Men troligen så hade det varit lika illa innan tiden före FB, men då kanske det dröjt flera månader.

Jag fick reda på ett dödsfall (det var under 70-talet) genom att läsa en notis om en svår bilolycka där två omkom. Namnen var nämnda, det var en god vän till mina föräldrar och ett barn. Änkan hade, av förklarliga skäl, inte ork att ringa runt och berätta. Hon hade ju förlorat både ett barn och en make och var i fullständig chock.
Visst, det var hemskt att läsa om det på det sättet, men det hade inte varit mindre hemskt att läsa om det på FB eller någon annanstans. 
   

Då funderar man varför kompisen visste det för systern i det här fallet. Det är inte kompisens ansvar att underätta familjen. Lämnar man ett sådant budskap utanför den närmaste kretsen så förutsätter man att de som bör veta det i första hand får det beskedet.

OK, inte alltför vanlig situation med andra ord. Då var det kanske lite väl otaktiskt att gå ut med det så tidigt. Speciellt om man namnger personen i fråga.

Kan ju bero på syskonens förhållande. Alla har ingen nära relation till sina syskon.

Det kan man tycka, men ärligt sagt så tror jag folk i sorg och chock inte agerar moget alla gånger. Jag har förlorat min pappa väldigt hastigt och jag trodde att jag var redo och klar, men inte, jag agerade många gånger helt mot sans och vett.
Ja, jag hade garanterat gått ut på FB väldigt snart, egentligen struntat fullständigt i vad andra tyckte, för just då var det min sorg.  

Mot vem då?

Jag anser fortfarande att det är den som bär sorgen som har rätten att förmedla den på det sättet som det känns bäst. Ju längre bort man står från den som avlidit, desto mer får man acceptera hur det är kring sorgebeskedet. 

Eftersom jag ser FB som en kanal utåt, så ser jag inga problem med detta. Jag själv har inga problem med att ta emot dödsbud på det sättet.

Jag har, som jag skrivit innan, fått dödsbud på sådant opersonligt sätt som en notis i en tidning. Det var ingen som klandrade änkan för att hon inte ringde runt och meddelade detta. Mina föräldrar tyckte det var bra att de fick reda på det så snart som de fick det. (notisen kom dagen efter olyckan)

Jag ser inte att man tar lätt på det om man framför det via FB. Men det kanske beror på hur man använder FB. Jag fick förresten reda på att min bror fick ett barn, via FB, i sig på ett väldigt roligt sätt. Suveränt, då fick han ägna tiden åt sin sambo och deras nyblivna barn utan att behöva ringa runt halva släkten