Hans barn gillar inte mig

Jag skulle fortsätta att bjuda in dem, men släppa det för övrigt. Jag ser inte vad mer du skulle kunna göra? Övertala dem hur? 

Vet du att de inte gillar dig och att det är därför de inte vill komma? Eller är det bara något du får för dig? Det kan ju vara så att de är så upptagna av sina egna liv som unga vuxna att det räcker för dem att hålla kontakten med sin pappa per telefon. De är kanske nöjda med att träffa honom på det sätt de gör? 

Svar till fläta:
Tack för ditt svar.
Det kan mycket väl vara som du säger.  Att de är upptagna av sina egna liv som unga vuxna.
Och att det är nöjda med att hålla kontakt med sin pappa på telefon.
Det som talar emot det är att det är så stelt när vi väl ses och att de inte verkar vilja fördjupa kontakten.

En skidsemester för några år sedan var yngsta dottern med. Hon var väldigt osjälvständig trots att hon då var 18, och det uppkom då en situation då jag ställde lite krav på henne och hon kan ha uppfattat det som att jag blev arg. Jag bad om ursäkt förstås efteråt och förklarade min reaktion, och har verkligen försökt att vara snäll mot henne på alla sätt: ge henne fina presenter eller skickat upp pengar när hon behövt det.
Men ibland tror jag att det var ett "test" från hennes sida som jag förlorade. Och att den andra dottern sympatidömerut.

Ja, jag vet inte om jag ska fortsätta att bjuda in dem. Men tack för dina kloka synpunkter!

ps relationen mellan sambon och hans döttrar är väldigt varm. Jag är övertygad om att de skulle ses oftare om jag inte fanns med i bilden.
 Han gör allt för dem vilket är helt fantastiskt. Kanske för att han har dåligt samvete för att ha lämnat familjen?. Han är verkligen en sådan pappa man kan ringa mitt i natten om man behöver hjälp eller råd.

Jag ser att det är många som har läst. Kanske väcker min fråga någon liten tanke? Lämna gärna en synpunkt. Den behöver inte vara lång

Det kan ju helt enkelt vara så att dom är så gamla att relationen med pappa är som dom vill ha den.. och det är bara pappa dom vill ha, och har inte behov av en ny bonusfamilj. Det behöver ju inte betyda att dom inte tycker om dig, utan bara att dom inte har något större behov av en relation till dig. Sen har ni ju bara träffats ett fåtal gånger, och det är ju då inte så konstigt om det blir spänt. Ni är ju främmande för varandra även om ni ingår i samma familj så att säga. Så länge dom inte behandlar dig illa, eller medvetet försöker utesluta dig tycker jag att du ska försöka ta det för vad det är. Fortsätt att bjuda in när du känner för det men lägg ingen energi på att försöka lista ut vad dom tycker, tänker eller känner.. För det kommer ändå inte att bli rätt. 

Om dom däremot behandlar dig illa eller försöker utesluta dig.. då borde du kanske prata med din sambo om saken.  

svar till Iam: Tack för ditt kloka svar.

Visst kan det vara så du säger. De har den vuxenkontakt som de vill ha med sin pappa just nu. Har inte behov av någon extended family. Det är inte heller det jag är ute efter. Bara efter lite mer avslappnade relationer.

Det jag gör är ligga lågt. Frågar min sambo ibland om de vill komma ner eller om vi kan hjälpa till med något.
Den ena dottern har jag på min FB men vi pratar aldrig där. Har blivit något enstaka mail i samband med att jag försökte bjuda ner henne.

Det där med uteslutning har väl inte direkt hänt så jagtvärsäkert  kan säga att det varit så, men jag kan KÄNNA att jag inte direkt  varit välkommen eller inbjuden när det varit saker som student, födelsedagar mm.

Vid ett tillfälle frågade fd frun min sambo om jag hade planer på att komma med på en student, men den frågan från henne var inte tillräckligt för att jag skulle vilja "tränga" mig på. Jag tror alla var lättade att jag inte kom:(, även jag...

Min sambo försöker numera alltid få mig med när det är något. Men på en familjehögtid för en tid sedan, var både jag och döttrarna där och ärligt talat kändes det bara som att de inte alls ville prata med mig. Man kunde liksom höra iskristallerna klirra i luften. Min sambo  gjorde heller ingenting för att stämningen skulle bli bättre, utan lämnade oss åt oss själva efter bara ett par minuter.

Så vad gör man?

Jag  antar att jag får väl leva med det här. Att min sambo har långa och många telefonsamtal med sina döttrar och träffar när jag inte är med. Ibland berättar han något litet om hur det står till i deras liv, men oftast har jag fråga själv om jag vill veta något, och då kan han nästan bli lite störd av det. Ungefär som jag "snokar"...

Vet inte om saker kan ändras när det själva får familjer, nej, jag tror nog inte det kommer ändras.

Det är bara så att det är så TRÅKIGT!  Jag vill att det ska vara lättare och inte så uppstyltat i relationerna.

svar till Iam:
Det kan nog låta som jag backar. Men det har jag inte gjort innan. Och jag har verkligen pratat med honom. Flera gånger och varit värsta familjeterapeuten för att få min sambo att förstå. Men han har mest blivit trött på mig.

Till saken hör också att han under ganska lång tid i början av vår relation mörkade inför dem att han träffat mig dvs gått vidare i ett nytt förhållande. Medan han till mig sa att de såg framemot att träffa mig. Vilket altlså inte var sant. Så vår kontakt fick lite tråkig stad.

Nu har han blivit bättre tack och lov. Han säger till dem att "vi vill att ni kommer och hälsa på oss" osv.
Men som sagt, att säga lite så där ibland är inte tillräckligt.
Han skulle behöva göra ganska mycket tror jag för att förbättra relationerna. Men jag är inte helt säker på att han vill det... Han verkar ibland vara rätt nöjd att det är som det är. Att jag liksom inte är delaktig i allt i hans liv, medan han har full kontakt och insyn i mitt och med mina släktingar.

Nu senast har jag sagt till honom flera gånger redan "se nu till att de vet att de är välkomna hit i påsk. Även om de inte kommer så ska de veta att de är välkomna". Jag vet fortfarande inte om han bjudit ner dem..

......men det var en bra idé att kanske visa honom tråden. Jag ska nog inte ge mig på den här punkten. Tack för dina tips!!