• Iam

    Hans barn gillar inte mig

    Det kan ju helt enkelt vara så att dom är så gamla att relationen med pappa är som dom vill ha den.. och det är bara pappa dom vill ha, och har inte behov av en ny bonusfamilj. Det behöver ju inte betyda att dom inte tycker om dig, utan bara att dom inte har något större behov av en relation till dig. Sen har ni ju bara träffats ett fåtal gånger, och det är ju då inte så konstigt om det blir spänt. Ni är ju främmande för varandra även om ni ingår i samma familj så att säga. Så länge dom inte behandlar dig illa, eller medvetet försöker utesluta dig tycker jag att du ska försöka ta det för vad det är. Fortsätt att bjuda in när du känner för det men lägg ingen energi på att försöka lista ut vad dom tycker, tänker eller känner.. För det kommer ändå inte att bli rätt. 

    Om dom däremot behandlar dig illa eller försöker utesluta dig.. då borde du kanske prata med din sambo om saken.  

  • Iam
    saralisa123 skrev 2013-02-09 11:54:20 följande:
    svar till Iam: Tack för ditt kloka svar.

    Visst kan det vara så du säger. De har den vuxenkontakt som de vill ha med sin pappa just nu. Har inte behov av någon extended family. Det är inte heller det jag är ute efter. Bara efter lite mer avslappnade relationer.

    Det jag gör är ligga lågt. Frågar min sambo ibland om de vill komma ner eller om vi kan hjälpa till med något.
    Den ena dottern har jag på min FB men vi pratar aldrig där. Har blivit något enstaka mail i samband med att jag försökte bjuda ner henne.

    Det där med uteslutning har väl inte direkt hänt så jagtvärsäkert  kan säga att det varit så, men jag kan KÄNNA att jag inte direkt  varit välkommen eller inbjuden när det varit saker som student, födelsedagar mm.

    Vid ett tillfälle frågade fd frun min sambo om jag hade planer på att komma med på en student, men den frågan från henne var inte tillräckligt för att jag skulle vilja "tränga" mig på. Jag tror alla var lättade att jag inte kom:(, även jag...

    Min sambo försöker numera alltid få mig med när det är något. Men på en familjehögtid för en tid sedan, var både jag och döttrarna där och ärligt talat kändes det bara som att de inte alls ville prata med mig. Man kunde liksom höra iskristallerna klirra i luften. Min sambo  gjorde heller ingenting för att stämningen skulle bli bättre, utan lämnade oss åt oss själva efter bara ett par minuter.

    Så vad gör man?

    Jag  antar att jag får väl leva med det här. Att min sambo har långa och många telefonsamtal med sina döttrar och träffar när jag inte är med. Ibland berättar han något litet om hur det står till i deras liv, men oftast har jag fråga själv om jag vill veta något, och då kan han nästan bli lite störd av det. Ungefär som jag "snokar"...

    Vet inte om saker kan ändras när det själva får familjer, nej, jag tror nog inte det kommer ändras.

    Det är bara så att det är så TRÅKIGT!  Jag vill att det ska vara lättare och inte så uppstyltat i relationerna.
    Det jag reagerar på är dels att du backar.. Så länge du gör det kan det ju aldrig bli bättre. 
    Och dels att din sambo beter sig som att du är en inkräktare.
    Jag tycker att du ska prata med honom, alt visa honom denna tråden.
    Han har valt leva med dig och därmed är du en del av hans liv och en del av hans familj, om du vill ingå i den. Och det tycker jag det verkar som att du vill. 
    Om han behandlar dig som en inkräktare så är det precis så döttrarna kommer att behandla dig oxå. Det är hans uppgift att visa vilken plats i er familj du har och sen är det din uppgift att leva upp till det.

    Berätta för honom att du vill ha kunna ha en avspänd relation till hans barn och att du vill få vara delaktig i familjesammankomster. Fråga sen vad du kan göra för att det ska bli så, och hur han kan tänkas hjälpa dig.  
  • Iam
    saralisa123 skrev 2013-02-09 15:42:39 följande:
    svar till Iam:
    Det kan nog låta som jag backar. Men det har jag inte gjort innan. Och jag har verkligen pratat med honom. Flera gånger och varit värsta familjeterapeuten för att få min sambo att förstå. Men han har mest blivit trött på mig.

    Till saken hör också att han under ganska lång tid i början av vår relation mörkade inför dem att han träffat mig dvs gått vidare i ett nytt förhållande. Medan han till mig sa att de såg framemot att träffa mig. Vilket altlså inte var sant. Så vår kontakt fick lite tråkig stad.

    Nu har han blivit bättre tack och lov. Han säger till dem att "vi vill att ni kommer och hälsa på oss" osv.
    Men som sagt, att säga lite så där ibland är inte tillräckligt.
    Han skulle behöva göra ganska mycket tror jag för att förbättra relationerna. Men jag är inte helt säker på att han vill det... Han verkar ibland vara rätt nöjd att det är som det är. Att jag liksom inte är delaktig i allt i hans liv, medan han har full kontakt och insyn i mitt och med mina släktingar.

    Nu senast har jag sagt till honom flera gånger redan "se nu till att de vet att de är välkomna hit i påsk. Även om de inte kommer så ska de veta att de är välkomna". Jag vet fortfarande inte om han bjudit ner dem..
    Jag personligen hade inte accepterat att ha det så.. Att ha så uppdelade liv mellan mig och den jag lever med. 
    Å andra sidan vet jag flera här inne som har det mer åt det hållet, som exempelvis Ess. Så hon kan kanske ge dig mer råd om hur du ska förhålla dig till detta om du vill känna dig nöjd med hur det är.
    Jag hade som sagt inte gjort det, och om  min partner hade sagt till mig att jag är tjatig för att jag vill vara en del av hans liv som han inte släpper in mig i.. Då hade jag rakt ut frågat vad det är han vill ha ut av ert förhållande och er familj.  
  • Iam
    saralisa123 skrev 2013-02-13 22:55:06 följande:
    svar till IAM:
    Nej jag kan inte acceptera det, och känner att något saknas i vår relation.
     Men min sambo tycker att jag hänger upp mig, och gör problem av något som inte är det. Enligt honom.

    Jag gav honom länken till tråden men han reagerade genom att känna sig kränkt, och jag vet fortfarande inte om han läst den. Däremot har han börjat fråga sina döttrar lite oftare när de kommer ner. Och inte bara fråga utan ger dem lösningar på hur de kan komma hit.

    Tjejerna skyller på en massa saker och han har hittills under åren köpt alla undanflykter.  Har aldrig hört om tjejer som har så mycket tentor, jobb och krämpor som sätter käppar i vägen för en weekendresa. Men sambon har glädjande nog varit liten envis sista tiden och siktar på påsken, då de faktiskt kan ha lite framförhållning och planering. Vi får se. Jag tror att han får vara ligga på ännu mer om det ska bli av.

    Jag hoppas hur som helst på det, så isen äntligen kan brytas. Det känns inte normalt att barn som älskar sin pappa så mycket som dessa två, kan välja bort att träffa sin pappa i hans nya liv under så lång tid. Det är ju en annan sak om de hade haft en dålig relation. Men den är allt annat än dålig. Dags att växa upp kanske och för pappa att våga ställa krav?

    Och jag tror, ,långsamt men säkert att min sambo också börja tycka att det nog får bli lite action nu.
    Oj, har missat detta!

    Mäns egon är gigantiska. Han känner sig kränkt för att du tagit tag i en situation som egentligen han har ansvar för, och som han inte lyckats lösa. Låt honom vara bara :)

    Annars hoppas jag verkligen att det kommer en ljusning nu!
    Lycka till! 
  • Iam
    saralisa123 skrev 2013-03-15 10:10:12 följande:
    Så är det säkert att han känt sig lite kränkt och misslyckad då och då.
     Nu ligger jag bara lågt ifrågan. Men en av dem verkar komma ner till påsk. Fåse om jag "vågar" vara hemma. Tack för lycka till:)
    Du SKA ju självklart vara hemma. Om du nu har tjatat på att dom ska komma till påsk, och din sambo jobbar hårt för det, och så kommer i alla fall den ena.. Vad sänder det då för signaler att du flyr fältet? 
    Nej, stanna hemma nu och visa vem du är och försök hitta en plattform att stå på tillsammans.  
  • Iam
    Litet My skrev 2013-03-12 16:22:57 följande:
    Jag är ett sånt där "barn" som inte vill umgås med pappas nya, varför? Jo jag känner inte att det finns någon anledning, de gånger jag träffar min pappa så är det utan henne. Jag är 31 år och känner att det i nuvarande situation och med tanke på hur de träffades inte finns någon som helst anledning för mig att träffa eller lära känna henne.
    Blir bara lite nyfiken.. 
    Men tycker inte din pappa att det är tråkigt och jobbigt att du inte accepterar hans val av kärlek i livet?
    Att han aldrig kan samla sina närmsta på samma plats och umgås med alla?
    Och hur hade du känt om din pappa inte accepterade den du valt att leva med?
    Skulle det vara oki att han aldrig ville komma hem till ert hem, eller fira jul med er tillsammans, eller vad det nu kan vara?

    Det enda du uppnår med din inställning är ju att du berövar din pappa på möjligheten att få hela sin familj samlad... en möjlighet som jag personligen aldrig skulle vilja vara utan.  
  • Iam
    saralisa123 skrev 2013-03-15 10:24:42 följande:
    Tack Iam för stärkande ord!.. Jo, jag ska väl försöka. Eller göra en slags kompromiss. Vara hemma, men kanske ha lite "saker" jag måste göra på egen hand så dottern får rå om sin pappa lite själv.
    Va bara hemma och var som vanligt. 
    Hur skulle du göra om ni hade någon annan familjemedlem på besök över påsken? Skulle du då sitta och fundera som du gör nu? Nej.. Så gör inte det nu heller.
    Va den du är i ditt eget hem... Slappna av... Då kommer hon att känna den stämningen och ha lättare för att slappna av hon oxå.  
  • Iam
    saralisa123 skrev 2013-03-15 10:37:30 följande:
    Tack, I try...:)!

    Jag tror det kommer att gå bra :)
    Finns det en vilja, finns det en väg :)  
  • Iam
    saralisa123 skrev 2013-03-15 19:25:32 följande:
    Tack:)!
    Ja, kommer det bara an på mig så finns det en vilja. Men jag är inte så säker på hur de känner, eller kommer att känna. Men jag kanske ska tona ner det, och koncentrera mig på mig själv och mitt eget mående helt enkelt. Det är ju de som förlorar kontinuerlig kontakt med sin pappa och hans liv...
    Det enda du kan göra är att vara den du är och välkomna dom in i ditt hem. 
    Om dom sen inte anstränger sig så är det deras problem, men så länge du gör ditt bästa och är dig själv, vilket du är bäst på... Då har du ryggen fri och kan hålla huvudet högt.
    Men be aldrig om ursäkt för att du existerar i ditt eget hem! Det är din fulla rätt att befinna dig där på dina villkor!  
  • Iam
    Litet My skrev 2013-03-16 01:10:54 följande:

    Om du läser det jag skrivit till TS så tror jag hela situationen finns samlad, annars får du fråga om jag missat något.

    Om han inte accepterat min sambo/tidigare pojkvänner, jo det har hänt och då inte med en hälften så invecklad historia som hans egen.I detta fallet är det mestadels han eget fel att det är som det är och de enda gångerna han nämner henne i stort sett är om han vill jävlas med mig "mina nya barn är inte som du, de är minsann si och så" eller när han vill jävlas med mamma. Nu är väl hans nya ganska oskyldig i det hela, men inte helt heller kan jag känna.

    Hade hela situationen varit mer normal så hade jag förmodligen tyckt det varit spännande att han träffat en ny men inte i detta läget och i denna situationen.
    Har läst allt och har full förståelse för att det är som det är för dig. 
    Å andra sidan tycker jag nog att det är din pappa som är skitstöveln, inte hans nya fru, även om hennes agerande var under all kritik. Men gentemot dig som individ är det ju din pappa som misslyckats kaptialt... och som det låter, fortsätter misslyckas.  
  • Iam
    Ess skrev 2013-03-20 13:01:14 följande:
    Jag tycker inte att något du skriver varken tyder på att du inte är välkommen eller illa omtyckt.
    Ni känner inte varann och har i nu läget absolut inget gemensamt. Jag tycker snarare att du ska följa med så mycket det går, för så som du beskriver det så är jag inte förvånad om tjejerna tror att du inte gillar dem utav någon anledning. Det kan lätt uppfattas så när man backar undan och lämnar space.

    Dom är båda vuxna och jobbar, något att prata om borde väl finnas. Vad brukar du säga till en ny på ditt jobb? 
    Håller faktiskt med här.. 

    Du, TS, måste sluta backa och be om ursäkt för din egen existens...
    Du lär ju omgivningen hur du vill bli behandlad, och eftersom du sätter dig själv i periferin hela tiden, så är det så du blir behandlad. 
    Så länge inte du själv ser dig som en självklar del av din sambos familj, så kommer ingen annan att göra det heller.  
Svar på tråden Hans barn gillar inte mig