Råd som Anna Wahlgren ger och har gett till föräldrar genom åren..

Vad var det nu?

Eller det måste faktiskt vara så att AW tycker anknytningsteori är rent trams, annars skulle hon aldrig någonsin förespråka vad hon gör.

De människor i min närhet som tagit till AW är antingen osäkra föräldrar som inte känner sig trygga med att höra saker som "anpassa er efter bebisen" "ta det som det kommer" "håll ut" etc. De vill ha en manual, helst huggen i sten för att inte känna sig helt vilsna. AW ger dem det. Eller så handlar det om personer som redan innan de blev föräldrar var extremt jagcentrerade och noga med sig och sitt. Att en ny människa kommer ändrar inte på det faktum att de behöver egentid, 12 timmars oavbruten sömn och frihet att komma och gå som de vill. Och AW ger dem en metod att uppnå det och som inte skuldbelägger den förälder som sätter sig själv först enligt devisen "mår jag bra mår bebisen bra". I grunden tror jag absolut inte att de vill sina barn illa, däremot kan man misstänka att deras empatiska förmåga inte är fullt utvecklad. Kanske beroende på att de själva har en otrygg anknytning i bagaget?

Efter att ha läst ikapp undrar jag om det enbart är min bvc som informera att "hela natten" för en bebis är 5-6 timmar för en bebis?

Någonstans har jag ändå riktigt riktigt RIKTIGT svårt att förstå varför man gör något man så själv tydligt känner är fel... Om man är innästlad djupt i sekten känns det som att det är en annan femma men den där mamman verkade vara ny.

Och så beröms de som starka för att de står emot gråten.. Det är inte styrka för mig. För mig är en stark förälder den som försöker milt att söva sitt barn även om gränsen är nådd. För att det känns rätt.

1969 skrev tidigare att vissa trådar slutar med AW svar och då kom jag rent spontant att tänka på en tråd där jag hoppas att föräldrarna tog sitt förnuft till fånga. Citat och svar ur den:
"Hej
Har börjat kura min 2-åring. Han har sovit bra tidigare men har efter ca 1månad med diverse sjukdomar nu sovit ganska oroligt en tid så jag började kura igen. Mitt problem är att han är fruktansvärt arg både på kvällen och natten. Skriket bemöts med ramsa och jag har ett minimun med trafik i rummet. Problemet är att han står och skakar spjälsängen. Dels låter det som om någon står och hamrar i väggen(stackar grannar) och ikväll har han skakat så att sängen har gått sönder. Min fråga är således, kan jag kura honom i en växa-säng?? Uppskattar svar då jag och min man har lite olika uppfattningar om detta för tillfället. Jag vill ha kvar spjälsängen, men hur om han skakar sönder den. Mycket tacksam för svar."
Svar:
"Ge spjälsängen (och er själva) en chans till, tycker jag. Annars har ni honom uppe trafikerandes och härjandes innan ni vet ordet av. Spjälsängen gör i alla fall lite motstånd mot första bästa impuls att sprida ilskan vidare, om man säger

Jag skulle mota Olle i grind. Lägga honom tillrätta distinkt och tydligt (och det krävs förmodligen kroppskrafter) och sedan solfjädra, statiskt och rakt uppifrån och evinnerligen. Solfjädra mig över hela tröskeln av ilska och protester och kråmanden och kränganden och vänta ut honom. Utan ett ord. Och utan att rubba mig en tum.

Inte förrän evigheten var över och han var lugn, tyst, avslappnad i hela lilla kroppen och sömntung - eller rentav hade hunnit somna - skulle jag ramsa mig ut. mjukt men punktsättande x4, utan att vända mig om.

Det gäller att bryta ett trist mönster här som han fastnat i och det gör inte ett sängbyte."
www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=10...

Det jag tänker på när jag läser detta är vilken kraft som måste krävas av en 2-åring för att ska sönder en spjälsäng. Vilken ångest och frustration barnet måste uppleva och hur långt det tillåts gå innan någon höjer på ögonbrynen där på forumet när föräldrarna söker råd. Spjälsängen måste väl vara det sista barnet förknippar med trygghet i det läget och att då be föräldrarna ge det en chans till? Att hålla fast barnet? Det är hemskt.

Ja, ibland känns det nästan som att träda in i en annan värld.

För att svara på din andra fråga, jag har inte läst gårdagens expressen. Såg löpsedeln och det verkade vara samma gamla vanliga..Hur upplevde du artikeln? Var låg fokus?

Jag är som sagt inte ledsen att hon säljer färre böcker. Det ser jag bara positivt på (konstigt vore det väl annars?) med tanke på mycket av det hon förespråkar och hur det kan komma och påverka barn av idag. Det resulterar också i att färre föräldrar söker sig till forumet vilket är positivt.

Jag gissar att hon som många andra ( men som då inte har sålt miljoner böcker och ärvt miljoner) inte planerade speciellt väl för framtiden. Oavsett finner jag hennes ekonomiska situation ganska ointressant. Jag ogillar att överhuvudtaget prata om hennes person egentligen men visst, jag tycker synd om henne för att hon inte ser vad hon faktiskt råder andra föräldrar till. Jag tycker synd om henne för att hon inte ser hur fel det är, hur långt hon går i sina råd. Vilket ansvar hon tar på sig med den självutnämnda titeln..

Jag kommer på mig själv med att titta in här då och då, eftersom "Linn" kontaktade mig via Gästboken på min hemsida och hänvisade hit. Det är jätteintressant att läsa om hur bra ni har det med era små. Fortsätt med det! Den som inte är sjuk behöver ju inte gå till doktorn. Glada barn och ett problemfritt föräldraskap är en nåd att stilla bedja om!.Så njut! Med varma hälsningar, Anna.