Råd som Anna Wahlgren ger och har gett till föräldrar genom åren..

Jag skrev ytterligare en uppdatering men kanske borde jag ha varit tydligare? För mig är trådens syfte tydligt men andra ser inte det..

"Avvakta några nätter kring månadsskiftet och se om barnet visar tendenser till att sova över. Om inte, bestäm en natt då nattmålet ska bort. Bestäm det på morgonen - så att dagen verkligen blir fullmatad, i ordets rätta bemärkelse!

Lägg den lilla att sova i vagn för natten. När hon så vaknar och skriker på mat, sätt igång och vagna. Säg ingenting och undvik att röra vid barnet.

Dra med både långa och snabba, stadiga tag, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hela din arms fulla längd ska nyttjas när du skjuter armen ifrån dig och tempot vara snabbt. Det är alltså inte fråga om några små snåla, försiktiga, gulliga rörelser (då kan du få stå där hela natten. Barnet tycker det är underbart! Men vi vill att den lilla älsklingen ska få korn på sin förmåga att sova och somna om själv). Skriker barnet rejält, får du också ta i rejält. En ordentlig knyck ska påbörja varje drag, ungefär som om du högg vagnen i sista sekunden för att hindra den från att trilla nerför ett stup.

Det tar en stund innan barnet somnar om, eftersom det aldrig hänt förut i hela långa lilla livet att man inte fått mat så fort man bett om det. Förvåningen är större än hungern. Dra på stadigt, rytmiskt! Framhärda. Det skär i hjärtat på dig, men betänk att det spädbarn som inte av sig självt sover över vid månadsskarven sällan gör det senare heller. Nattklubben sträcks ut i det oändliga, därför att barnet kommer att fortsätta att vänta på din hjälp.

Efter ca tjugo minuter, så här allra första gången, sover den lilla igen. Då har du slutat dra vagnen strax innan, dvs så fort den lilla tystnat och blivit stilla. Sluta mjukt, med några små, snabba skakningar i handtaget.

Första natten får du gå upp och dra minst två, antagligen tre gånger. Andra natten får du dra vagnen mist en, antagligen två gånger. Tredje natten får du dra en gång. Eller ingen. Sedan sänker sig friden."

Också något jag reagerar på ur tidigare länk:

"Utgå alltid från att ett nyfött barn som skriker behöver mat!

Säkert har du sett ett litet fågelbo, fullt av jämmerligt pipande ungar. Föräldrarna jobbar som slavar för att förse dem med mat. Och knappt har ungarna svalt, förrän de börjar pipa igen. Det ligger ångest i deras skrik. Det är överlevnadsångest. På samma sätt torteras det nyfödda människobarnet av överlevnadsångest. Ingenting lindrar den ångesten utom mat. Hur mycket du än tröstar och vaggar och vyssjar och sjunger och bär, hjälper det ändå inte. Precis som fågelungarna i boet måste nyfödda människoungar ha mat, innan de kan ta till sig några andra av detta livets godsaker.

Inga barn föds med kolik. Kolik är icke lindrad överlevnadsångest. Botemedlet heter mat, mycket mat, mera mat och ännu mera mat."

Jag reagerar på hur AW ser mat som lösningen på i stort sett allt och då utgår jag också från annat än det ovan. Det ska trugas och ett barn som skriker behöver påfyllning. Inget fel i att vara förutseende men att utgå från att barnets skrik alltid handlar om mat? Spädbarn skriker av flera orsaker, har flera behov. Barnet kan vara hur mätt och tillfredsställt som helst på den punkten men skriker när du lägger det ifrån dig. Kanske behöver det närhet? Kanske har det ont? Är övertrött? Ett barns skrik kan handla om mycket mer än mat, mat och mat. Det viktiga är att hitta orsaken. Jag tror det är farligt att tänka att det bara finns en eftersom barnet då utsätts för onödigt lidande i onödan och inte får sina verkliga behov tillfredsställda vilket lägger grunden för trygghet.

 Film: "Liten men trygg"- en miniföreläsning av Anna Wahlgren:
 www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/miniforelasning-i-spadbarnsvard
Denna film kände jag inte till. Jag har inte hunnit se den än men länkar ändå för andra intresserade.

www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/miniforelasning-i-spadbarnsvard

Vad tycker ni, har t.ex BLF gjort nog i detta fall eller kan mer göras? Jag hade en del kontakt med läkare inom BLF för ett par år sedan som blev illa berörda av vad de tog del av precis som många av oss blir men som jag fick veta av en läkare (nu får ni ta mig på orden eller låta bli eftersom jag inte kan länka direkt till min mail) är det problematiskt eftersom AW är lekman. Att hade hon varit sköterska eller psykolog hade hon för länge sedan varit varnad av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd . Kanske är det så enkelt? Hon är lekman och får därför ge vilka råd hon vill. Ansvaret ligger helt hos föräldrarna. Denna person sa också att det därför är viktigt att så många föräldrar som möjligt reagerar vilket jag har tagit fasta på. Jag tycker att de har gjort mycket, de anmälde sajten till BO och gick ut med en varningstext till landets BVC. Lars H Gustafsson tog upp detta i "växa-inte lyda" (rekommenderas varmt förövrigt) och man diskuterade detta på ett heldagsseminarium på temat små barns sömn.
larsh.wordpress.com/2009/11/16/sma-barns-somn/
De har kritiserat metoden i media, tv och tidningar.
Det är enormt tacksamt. Frågan är hur man tar det vidare nu? Är det ens möjligt eller ska vi nöja oss så länge det handlar om en lekman? En BVC-sköterska som råder dig att använda 5-minutersmetoden kan och bör du anmäla, de går emot de riktlinjer de bör följa idag. Men detta? AW har kämpat länge emot att sömnmedicin skrivs ut till små barn, hon har kallat det "legaliserad barnmisshandel". Själv tycker jag i mycket att CIO-metoder och denna metod är just det, legaliserad barnmisshandel.Märk väl att jag markerar metod. Precis som AW inte dömer föräldrar som tar emot sömnmedicin till sina små barn dömer inte jag föräldrar som faller för hennes råd och metoder. Jag gissar att hon inte ser ner på hela denna läkares person som skriver ut detta preparat lika lite som jag ser ner på hela hennes person baserat på de råd hon ger.