Råd som Anna Wahlgren ger och har gett till föräldrar genom åren..

Det är klart man reagerar men hur ska man få till en förändring där? Det enklaste och bästa sättet att få till en förändring är att fokusera just på råden och metoderna och vem som förespråkar allt detta har jag fått lära mig. Det är väldigt många som har blivit medlemmar på AW forum och försökt komma i kontakt med föräldrarna men du blir utkastade lika snabbt. Man varnar till och med för "oss" på forumet.

De är ju redan intresserade av hur du ser på barn så du har redan kommit en bit på väg. Vet de om att AW har blivit anmäld av BLF?
Bra att du säger din åsikt, det är inte alltid det lättaste. Lite OT men detta är en mycket bra artikel om timeout:
larsh.files.wordpress.com/2009/02/timeout-som-metod-i-barnuppfostran.pdf

Det är jättebra bok! Han skriver också om 5mm och SHN. Jag har haft mailkontakt med honom tidigare gällande AW metoder och han är verkligen vettig och har hjälp till mycket på vägen.

Jag känner att det borde kunna vara både och. Just för att man reagerar på den misshandel och vanvård som ibland sker bör man fokusera på att sätta stopp för den/de personer som har skapat och förespråkar dessa metoder, som peppar en fortsättning när det redan har gått alldeles för långt.

Intressant! Även om jag har kommit långt sedan min första spontana reaktion som liknar den av din man känner jag i stort samma också idag men jag har gått från "sker detta verkligen?" till "hur kan detta få ske dag ut och dag in helt öppet utan att inget händer?" och där ligger nu fokus. Det värsta är just att AW gärna vill inbilla föräldrar att ramsan, musiken och husljuden ersätter andra behov. Och då sitter det också en psykolog på AW forum och ger råd enligt detta..

"Tänk på att barnet blir vettskrämt också av sitt eget skrikande. Inte förrän barnet är fött till ett jag - i åtta, niomånadersåldern - fattar hon eller han ens att det där skriket kommer från barnet självt! Därför måste ramsan kunna överrösta och nå fram."
"Gör andra ljud i huset som inte har med barnet att göra. För dig dämpar det överkoncentrationen, och för barnet, som tror att du ändå inte hör, innebär det lättnad att inse att du är upptagen med att "ladda bössan" och hålla undan vargen. Hög Mozart är sällan fel!"
www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/shn-tips-pa-vagen

Gör det! Vilken text var det du läste?

En annan bok han också skrivit som är bra är lotsa barn.

Den stora skillnaden ligger väl i att du i SHN inte ska gå in alls annat än vid KRIS vilket är något man inte tar lätt på. Att du ramsar, dammsuger eller spelar musik för att överösta barnets skrik utanför barnets rum får inte barnet att känna sig mer uppmärksammat, tillfredsställt och tryggt än att du går in var femte minut. Båda metoderna går ut på att ignorera barnets verkliga behov.

Det finns många äldre barn som vittnar om just rädsla på forumet. De ropar något (jag behöver komma upp och kissa t.ex) och får en ramsa till svar gånger flera eller en bandspelare på högsta utanför sitt rum och blir rädda, undrar varför, "svara på vad jag säger!" och föräldrarna frågar om råd och får rådet att fortsätta ramsa eller spela musik. Det finns inte ord för hur sorgligt det är.

Ett exempel på det jag skrev tidigare som jag minns så väl:
"Varje morgon vaknar killen runt 6 (istället för 7) och snyftar lågmält. Han står upp i sängen (det hörs och han har märken på kinden av att luta huvudet mot kanten) och låter som om vi glömt honom. I julas hördes bajs i böjan/mamma/pappa/ja ha sovi kart/lill komma upp. Orden upphörde efter ett par dagars bestämt ramsande. Men snyftandet fortsätter.

Antingen svarar han på ramsorna med gråt men efter sista ramsan med tystnad, 3-5 minuter senare, börjar han sakta snyfta igen och det tilltar. Eller så blir han tyst direkt, men börjar snyfta igen efter ett par minuter. Så håller det på till 7 oavsett ton i ramsandet och trots min bestämda övertygelse om att alla soooover och klockan är inte 7!

Har även gått in vid första pip ett par morgnar, lagt honom ner och ramsat ut, som vanligt. Då gråter han och säger sovi kart/dumma. Blir tyst en stund, och så börjar det om igen...
Somnar som en sten på kvällen som vanligt, kl 19. Är glad och längtar till sängen. Sover fortfarande 45 min-1 timme på dagen. Fast i går snyftade han sig igenom hela dagsluren (1h och 15 min! - trodde in i det sista att han skulle somna ). Jag pysslade med annat och ramsade bara en enstaka gång eftersom han faktiskt frågade väldigt lågmält och jag inte "hörde". Tänkte att jag kanske var för överkoncentrerad...

Ibland under blöjbytet senare på morgonen har jag påmint honom glatt att "man kan ju ligga ner och sjunga lite om man vaknar tidigt". "Mmmm" säger han då. Och ibland när vi tar upp honom säger han "ja har väntat vid kanten". (Jasså det har vi iiiiiinte märkt )

När vi "väcker" honom går vi förstås in och säger "god morgon god morgon - äntligen en ny dag - har du sovit gott?" som om vi inte hört ett pip från hans rum.

När vi lyfter ur honom blir han snabbt glad och hämtar en leksak, dock rödgråten."
Ni kan ju läsa AW svar..
php5.web-3.crystone.se/annawahlgren.com/forum/viewtopic.php&postdays=0&postorder=asc&start=0

Jag blev själv alldeles stum när jag läste det där igen. Speciellt då min egna lilla grabb ropade från sängen och jag gick dit. Han hade drömt en mardröm. En kram och några lugnande ord och han sov igen..
Jag får återkomma imorgon.