@olleolle: egentligen vill jag inte försvara frun. Men jag tror inte hon saknade lust förut för att jävlas med TS. Nånting hände, lossnade med en annan man.
Jag jämför det med segling bara så att jag antar att frun till nån som ska ensamsegla över Atlanten nog inte är glad alls utan rädd, men det är så viktigt för den som vill, att den är egoist och känner att den vill ändå för att det är en liv-och-död-grej, viktigt.
Om jag hade saknat lust i 20 år och sen hittat en stark sexualitet så hade jag väldigt gärna velat prova den, till varje pris som helst, kan jag föreställa mej.
Men hon och TS verkar älska varandra och kanske kan dom hitta tillbaka till ett liv och ett sexliv, på sikt. Om det går bra kan det bli bättre än innan så jag hoppas på det.
Jag tror det hade varit svårt att bryta ett mångårigt dödläge för dom själva, tyvärr.
Jag håller med Atos. Råden är bra om man är är övertygad om att det är kört och insett att man vill gå vidare.
Om man har hopp kvar, tex för att frun har sagt att hon vill leva med TS, så verkar det bakvänt att motverka det man helst vill.
Att berätta för barn o vänner hur länge otroheten pågått verkar dumt i alla lägen. Barnen har ingen nytta av att hela släkten vet detaljer om mamma o pappa och att folk skvallrar. Dessutom pågick otroheten så länge för att TS tillät det.
Det primära är inte att frun "ska få konsekvenser" som Molly50 m.fl skriver utan att det hela ska sluta så bra som möjligt för TS och barnen, med eller utan frun. Helst med henne, eftersom det är det som TS önskar och enl vad jag läst att frun sagt så verkar det inte kört. En massa människor krisar, tar paus och fortsätter sen.
TS älskar henne och vill leva med henne- varför skulle han inte ta tillbaka henne om hon inser att gräset var grönare och att hon älskar TS och vill leva med honom?
Verkar väl dumt att vara så stolt att man säjer nej till det man helst vill bara för att frun ska få sej ett straff.
Fool: tycker inte det säjer så mkt, de är i en ovanlig situation.
Jag skulle inte säja att hon "sprungit iväg och knullat första bästa"för det vet jag inte. Hon erbjöd sej att sluta om TS ställde ultimatum, det gjorde han inte!!. Så det går inte att jämföra med nån som fortsätter fast mannen sagt ifrån att hon måste sluta.
Om man inte har haft sexlust på 20år och nu inte haft sex på två år och ingen av makarna verkar vilja ha sex med varandra på senare tid så verkar det inte finnas nån flod av alternativ. Jag tror fortfarande att det hon gjort kan vara första steget till nåt bra för deras förhållande, om de vill och kommunicerar, att de kan ha ett samliv med varandra. Eller ett öppet förhållande.
Jag anser inte heller att frun är otrogen nu, när TS vet om det och hon har erbjudit sej att bryta med den andre.
"man up" är ett dåligt uttryck. Frun har hittat sin sexualitet efter massor av år och det sätter igång grejer hos henne. Det krävs ett stort självförtroende att låta sin partner göra en sån resa, få prova en så stor och ny sak för henne. Det är lika manligt att låta henne göra sin grej ett tag, som att med alla medel ställa ultimatum och tvinga henne att avstå. Då skulle hon bli bitter, nu kan hon välja ts av fri vilja och ha sin sexualitet med sej hem till förhållandet för att på sikt bygga upp ett liv ihop som även innehåller sex.
Jag tror att många fler förhållanden kunde vara öppna i perioder, och folk kunde vara lyckliga på olika vis, om man inte alltid börjar se det som offer och svin.
Om TS och frun har ett bra liv om tio år, kommer de kanske se det här mellanspelet som en katalysator, nåt som fick deras förhållande bättre.
Man kan välja lite själv hur kränkt man blir av olika saker, och om ens fru är en ägodel som inte kan användas av en annan man, av hedersskäl, eller om hon är en egen individ som gärna vill leva ut en sak nu och som ts faktiskt är beredd att låta henne göra. Jag skulle inte göra det, men jag tycker inte det är mesigt utan alternativt och starkt. Men jag hoppas att du inte far illa av det, ts.
Håller tummarna för att det ska kännas givande.@-}--