Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

Hoppas för din skull TS att du har rätt.

Har genomlidit/genomlider samma sak som dig just nu. Ungefär samma scenario men jag fick min fru att skära av kontakten helt och hållet med denna man och helt plötsligt så gick det bra att försöka med mig igen...

Hon lovade dyrt o heligt att det inte berodde på denna man att hon ville lämna mig utan hon ville leva ensam som det så fint hette. Lustigt att så fort han försvann ur bilden var det inte alls aktuellt att "leva ensam"...

Nu kämpar vi på, hon vill bli förlåten för allt och jag försöker få tillbaka min tillit. Får väl se om vi lyckas, beror nog mest på mig nu.

jag som kvinna skulle tänka att vilket gyllene tillfälle mannen vet om att jag "utforskar" och ger mig utrymme till det, samt att jag kan leva det liv jag tidigare levt.

sorry men du blir tvär lurad här.
 varför ha en relation om ni inte har sex?
varför ha en relation om ni har lögner?
varför ha en relation om ni har otrohet i den?
faktum är ju att hon inte talat sanning än heller.. hon nämnde den andra. men sa aldrig att dom hade sex. fortfarande lägger hon inte alla korten på bordet.

enda sättet att överleva detta är att vara FULLT ärliga och hon slutar träffa den andre, och ni tar upp ert sexliv och er tillit igen.. 

jag tycker det är dags i ett sådant här läge att sätta gränser och få vara ledsen,hur länge till ska det här pågå?

Hur länge står du ut?

Till sist tycker jag att man har en gräns då man inte längre orkar, det går inte. Man kan gå in i depressioner,psykisk ohälsa, stressrelaterade sjukdomar, latenta sjukdomar, stress, inte orka med sitt jobb till sist
Något som "offer" i den här situationen måste man få kräva, frun får välja helt enkelt, antingen satsar man på relationen och slutar med otroheten eller antingen bryter man förhållandet 

Jag tillhör ju dem som tror på att vara rak. Om ni nu skall komma vidare ur det ni hamnat i så tror jag att det krävs 100% ärlighet från båda parter för att ni skall kunna gå vidare. Om du inte vågar kräva det (av rädsla för att bli lämnad) så tror jag tyvärr att din känsla av att du kan lita på henne och som grundas mest på att du inte vågar ställa de jobbiga frågorna och få svar på hur långt hon vågar gå i att berätta saker för dig.

Hade det varit jag hade jag haft en ny diskussion med henne där jag öppnat med att jag vet saker som du inte vet och skall vi komma vidare ur detta så behöver jag känna att det finns en hundraprocentig ärlighet mellan oss, att vi vågar lita på att vi är helt och totalt raka med varandra just nu.

Sedan ber du henne berätta allt, på riktigt. Hur länge har de setts, var ses de, hur kommunicerar de, vad gör de, har de haft sex osv. Du berättar förstås inte vad du vet, ställer lite random kontrollfrågor: har det funnits någon annan tidigare, kommunicerar de inte på något annat sätt. Du kan inte berätta vad du vet, utan låta henne berätta allt. När hon är klar frågar du: är det verkligen allt. Och när det kommit lite till frågar du igen. Och igen.

När det inte finns något mer behöver du göra ett val - har hon inte berättat det du vet för henne kan du helt enkelt berätta att du vet att det finns mer. Jag föreslår att du inte berättar om din upptäckt, att du sett dem förrän du är helt säker på att hon berättat allt.

För att kunna göra din bedömning kring hur ni skall ha det behöver du höra henne berätta om det du känner till. Jag tror faktiskt att du behöver detta för att ni skall kunna gå vidare. 

Det har hänt lite grejer som jag skall berätta om när jag får lite mer tid. Vi har börjat träffa en familjekurator från kommun där vi bor. Det kommer fram saker i samtalen kan jag lova.

Kommer in i tråden sent...och behöver egentligen läsa ikapp.

Lite frågor bara;

Har du konfronterat henne eller ska du göra det framöver? Nu när du vet att hon har en älskare och är otrogen vill du ff ha sex med henne? Vill du ha henne överhuvudtaget eller vill du kasta ut henne?     

Starkt av dig att fortfarande kunna ha henne i ditt liv. Hon känner sig nog väldigt mycket bättre än dig som rider av en annan karl i en soffa på jobbet, och samtidigt påstår att hon inte vill förstöra. Snacka om att du blir förd bakom ljuset, och fortsätter låta dig bli det!

"Hon kommer inte lämna mig".. haha, nähä? Lovade hon dig evig trohet när ni gifte Er också eller?
Tycker så jävla synd om dig!

Ts, vi väntar spänt på din uppdatering :)

Jo...jag har inte haft tid att uppdatera här...men nu har jag lite extra tid så här kommer en redogörelse över utvecklingen den senaste tiden.

Vi (=jag) har tagit initiativ till att träffa en familjeterapeut från vår kommun. Vi har träffat henne vid 4 tillfällen så långt. Bakgrunden till beslutet är att vi båda insåg att vi bör bottna frågan om hur vi vill leva tillsammans framöver och att det kan vara bra att få extern hjälp så att inte vi kör fast i gamla egna inkörda tankespår. Så jag tog kontakt med kommun och kom tillslut fram till vår terapeut.

Vi träffar henne i en lokal nere i centrum. Dämpad belysning. Ett tänt ljus på bordet. Min fru och jag i en soffa och hon i en fåtölj. Första mötet var ansträngt. Inte för att jag och min fru är i luven på varandra utan mer pga att det var "svårt att komma igång" med samtalet. Vi satt länge tysta innan hon försiktigt frågade mig om varför jag hade tagit initiativ till mötet. Och sen efter en stapplande kvart började samtalet flyta lite bättre.

Vi pratade om vårt liv tillsammans. Hur vi träffats för länge sedan och hur vi var och betedde oss mot varandra då. Hur vi levde nu och hur vi förhöll oss till varandra idag och även under tiden som gått här emellan. Hon ställde lite frågor....vi pratade och berättade och var hyfsat samstämmiga. Samtalet kretsade mestadels i hur vi samarbetar i det dagliga familjelivet. Om jag hade varit pappaledig när barnen var små och mina arbetstider, arbetsresor. Hur vi fördelar hemmasysslorna i hushållet m.m. Det var inget speciellt som uppkom eller som det borrades extra runt...men hon var rätt grundlig i dessa frågor. Under andra mötet ställer hon frågan om "hur vi kommer samman som kvinna och man". Först förstod vi inte vad hon menade med en så pass luddig fråga men hon förtydligade med att hon avsåg närhet, beröring, bekräftelser, kärlek, tillit och även sex. Och även här var vi väldigt samstämmiga.

Vi berättade att vi själva upplever att vi bekräftar varandra eller i alla fall våra känslor till varandra. Att hon betyder mycket för mig och vice versa. Att vi rör vid varandra och är ömma mot varandra. Hon poängterade nogrannt att det var utmärkt och att det iom detta fanns den grund som krävs för ett förhållande. Sen frågade hon trevande om vårt sexliv. Och här berättade vi som det var. Att vi inte har sex längre. Hon frågade hur länge det har varit så och vi berättade att vi slutade ha sex med varandra för flera år sedan. Sen koncentrerade hon sig mestadels på min fru i den här frågan. Frågade henne om hur hennes lust till mig sett ut över åren och hur hennes sexlust sett ut rent allmänt. Min fru berättade att hon hade en stark sexlust som tonåring men att den svalnat med åren. Att hon i början av vårt förhållande känt lust men att den liksom "domnat bort". Men att hon alltid känt och fortfarande känner kärlek till mig även om den inte är sexuellt laddad. Här vänder sig terapeuten till mig och frågar mig hur jag upplevt min frus svala sexlust och jag berättar då att jag de första 10 åren lidit av att hon avvisade mig men lärt mig att leva med det med åren. Här får jag beröm av terapeuten och hon menar att ett förhållande inte nödvändigtvis måste innehålla ett gemensamt sexliv. Hon berättar långt och länge för mig om hur en kvinnas prioriteringar förändras över livet från förälskelse, till att koncentrera sig på barnen, till att koncentrera sig på att återuppta sin karriär och sitt jobb, till att koncentrera sig på världen utanför, till att koncentrera sig på barnbarn osv osv.

När hon frågar min fru om hon inte alls vill ha ett sexliv idag eller om hon inte alls får några som helst sexuella impulser i någon situation så berättar min fru till slut om sina möten med "pappan" på jobbet. Och jag får höra lite mer än det min fru berättat för mig tidigare. Att hon var oförberedd på den attraktion och den sexuella laddning som helt plötsligt infann sig mellan dom. Att hon inte hann väja eller "gömma sig". Att hennes liv helt plötsligt kändes mera färgrikt när mötena med denna pappa kom in som ett inslag i hennes liv. Att dom träffas 3-4 gånger i månaden. Att hon mår bra fysiskt tack vare detta men att hon haft samvetskval gentemot mig. Men att hon inte vill riskera vårt förhållande (vilket jag visste) och utan att blinka väljer att avstå pappan för min skull om jag ställer ett sånt ultimatum.

Vår terapeut har varit väldigt följsam och känslig i sin hantering av våra samtal. Hon har följt med i svängningarna och inte på något sett provocerat oss i någon enskild riktning. Runt frågan med min frus möten med pappan och min frus utlopp för sin sexualitet jobbar vi nu efter linjen att det faktum att min fru har väckt sin sexlust i sig är positivt och att hennes liv har blivit färgrikare också är bra. Att min fru inte vill skilja sig från mig och att hon värderar min kärlek till henne och vårt förhållande högst av allt är bra. Att jag inte ställer några krav eller ultimatum på min fru också är bra och en förutsättning till att vi kan fortsätta leva ihop. Att jag accepterar och kan leva i ett förhållande som inte nödvändigtvis måste innehålla gemensam sex och positivt och hjälper processen framåt.

Ungefär där är vi nu. Jag har säkert missat och glömt bort detaljer i redogörelsen ovan och att delar kanske haltar. Ni får fråga helt enkelt så skall jag göra mitt bästa i att komplettera där det inte hänger ihop (i mån av tid).

 

Så vad betyder det att du accepeterar ett förhållande där ni inte har gemensam sex? Att din fru får fortsätta att ha sex med sin älskare?