Någon mer än jag som orora sig för förlossning?

men ni som har fått barn tidigare: säger man till inne på förlossningen vad för bedövning man vill ha eller inte? hur lång tid från förlossningen går det inna du blir tappad om du inte kissar själv?

 

Jag ska absolut prata med min bm om förlossningsrädslan, se om vi också har något sådant samtal här omkring 

Dels får man ju skriva innan vad man har tänkt. Men det är inne på förlossningen man verkligen bestämmer vad man vill ha, det går inte vara helt säker innan. Det är ju olika hur det känns. Man får ha en dialog med bm inne på förlossningen.

Jag blev tappad under själva värkarbetet för att det inte skulle ta emot extra pga fylld blåsa. En gång blev jag det, men jag kissade själv också. Efteråt kissade jag själv, så det vet jag inte hur länge det får gå.

Jag tänker att förlossningen är en dag. En dag i mitt liv och en dag i graviditeten, jag vill inte låta oro för den dagen förstöra de få gravida dagar jag har Jag blir lugnad av tanken på att jag inte kommer undan också haha :)

Gå och prata med någon om du tror att det hjälper dig, alla har nog sitt sätt :)

Amanda28: jag fick också sfinkterruptur grad 3 när mitt första barn föddes 07. Anledningen var troligen att dom gav värkstimulerande dropp för å skynda på det hela då barnets hjärtljud sjönk och då gick det som d gick.. me andra barnet träffa ja en aurora bm en gång men d gav ingneting... nu väntar jag 3 barnet bf 19 juni men jag känner ingen större oro inför förlossningen än så länge iaf... för andra gången gick allt mkt bättre å fortare å ingen bristning :)

Jag har fött två barn....och väntar nummer tre. Jag har haft turen med en samarbetsvillig kropp så har haft två rätt lätta förlossningar. Visst har det gjort ont, men jag har inte spruckit och jag har varit pigg och "opåverkad" snabbt efteråt. Öm att sitta några dagar men det är egentligen allt. Fick dock hemorojder efter andra som inte försvunnit och som knappast lär bli bättre nu efter ytterligare en graviditet och förlossning.

Det är ju så svårt inför första barnet för det är så totalt abstrakt. Det går liksom inte ens att tänka sig på något vis hur det kommer att bli.....eller hur man kommer att uppleva det hela. För mig hjälpte det att vara påläst om det faktiska skeendet - vad som händer, de olika stadierna etc. Det gav mig en känsla av kontroll och jag kände igen mig i det när jag var mitt i det. Jag fattade vart vi var på väg och vad BM pratade om etc. Jag tyckte också att det var skönt att vara påläst om olika smärtlindring för att helt enkelt också veta. Vissa saker tyckte jag lät förskräckligt men hade ett öppet sinne inför allt. Kunde egentligen tänka mig allt omd et så att säga behövde.

Smärtan med att föda barn tycker jag utan tvekan är överväldigande, men märkligt ändå hanterbar.....har jag tyckt.  Jag har rätt snabbt hamnat i min egen lilla bubbla där det bara är jag och min kropp. Har använt lustgas båda gångerna, inget annat. Jag är inte speciellt smärttålig men är spruträdd. Inte någon av gångerna var jag ens i närheten av att be dem om EDA och två månader efter att första barnet föddes var jag skiträdd för att gå till tandläkaren .

Att föda barn är en en totalt bisarr historia egentligen. Helkufiskt, smärtsamt men samtidigt har jag aldrig upplevt någon sådan positiv urkraft som det faktiskt innebär. Direkt efter att jag fött mitt första barn - trots smärtan - så kände jag att det var det häftigaste jag hade fått uppleva och troligtvis någosin skulle få uppleva och att jag ville vara med om det igen.

Fast den här gången känner jag mig ändå lite orolig...... . Hör väl till . 

jag gissar att eda är epidural, den som dem sätter i ryggen?

Aldrig säger jag till den, min kompis skulle operera benet efter en arbetsolycka, och fick en ryggmärgsbedövning, de satte den fel första gången, så han blev sängliggande i minst 3v efter operationen, hade jätteont och det läckte ut ryggmärgsvätska, så aldrig! Jag vill helst inte ta någonting mer än lustgasen... jag är beredd på smärta, jag vet att det antagligen gör ont att föda barn, men det jag är rädd för är allt runt omkring.. Att spricka, att tappas, att klippas.. det är det som sätter skräck i mig! man kan ju inte säga "jag vill inte spricka/bli klippt/tappad på förlossningen direkt, det görs ju om det är nödvändigt 

Ja det gör man, dom frågar en om man vill ha bedövning där :) Jag blev under latensfasen erbjuden morfinsprutor i skinkan, hjälpte aningen sen fick jag lustgasen när det blev för jobbigt. Dom var så omhändertagande och förstående <3
Vet inte det där ang tappning, jag kissade för egen maskin efter en stund bara.  

Bli tappat lovar jag att det inte är någon fara i sammanhanget. Bland alla värkar så är det ingenting. När jag blev klippt la de först en lokalbedövning, så det var ingen fara heller, låter absolut värre än vad det är! Det var bra tycker jag, för då sprack jag inget, utan det var kontrollerat.

Känner likadant med Eda, vill verkligen inte ha den pga risker och ev komplikationer kring den Har fött en gång med endast lustgas och tror jag klarar det igen... ska gå på profylax denna graviditeten också och min partner är grym på att stötta!! Vi är ju skapta för att föda barn så med hjälp av vår underbara partner och de duktiga barnmorskorna fixar vi det!! kram

Jag kunde inte kissa själv efter förlossningen då jag förlorat så pass mycket blod så jag svimmade var gång jag skulle resa mig. Men sköterskorna kollade hur full urinblåsan var innan de tappade den. Jag uppfattade det inte som att det har med tiden att göra utan hur full och spänd den är.

Runt v. 36 hade vi sammanfattning på mvc där man fick olika alternativ på bedövning o.s.v. Barnmorskan där skrev upp alla tankar runt förlossningen (t.ex. vilken bedövning man vill ha) och skickade över detta till förlossningsavdelningen.

Men man blir väl omhändertagen och personalen har verkligen koll på vad de gör. Det var det bästa med att komma in på förlossningen är att man inte behöver tänka på allt själv. Sköterskorna och barnmorskorna vet vad de sysslar med!