När blev ni gravida igen efter att ha förlorat erat änglabarn?

Hej jag vill beklaga alla här i tråden att ni också har mist era barn.. Så otroligt sorglig.. Jag miste min dotter i magen den 15 maj 2011.. Kan inte fatta att det har snart gått två år.. Fruktansvärt är det.. Har föröskt bli gravid efter hennes bortgång men det har inte gått så bra har man otur så har man otur.. Har fått missfall två gånger i v 7 😥😥 när ska det här elände slut, det ända jag vill ha ett levande barn.. Har två barn sedan tidigare en son på 8 år och en dotter på 6. Enligt min läkare så säger han att jag har goda chanser att få barn, men om jag ska vara riktigt ärlig så har jag tappat all hopp som finns i världen att få ett levande barn.. Har äntligen fått missfallutredning där visade att jag har höga TPO antikroppar.. Enligt min läkare är det ingen fara, om jag ska vaa ärlig så tror jag inte på han.. Har läst en massa på internet att TPO antikroppar har stor sammankoppling till missfall och ett agrasivt immunförsvar .. Har påpekat detta till min gynläkare det ända han säger JA jag har läst men det finns inget vetenskapligt bevisat.. Hur dum får man vara det i Aten finns det en clinik life heter som hjälper kvinnor med dessa immun tester som inte gör här i Sverige.. Tråkigt att kvinnor ska behöva åka utomlands för att göra missfallutredning vart är Sverige på väg.. Som ängla mamma tycker jag har lidit tillräckligt det är det sista man vill är att det inte finns möjlighet att få hjälp i Sverige blir så ledsen bara.. Hoppas ni kan förstår vad jag har skrivit blir lite svårt med styckindelning från Mob ...

Hej! Tänkte jag skulle uppdatera lite här i tråden och kolla hur det går för alla änglamammor här. Jag själv är inte gravid ännu.. min sambo har inte varit riktigt redo än. Har gått 5 månader nu sedan jag förlorade min prinsessa.. Tiden har varit tung! Vi trodde det var PSD .. men nej, jag hade fått en infektion som heter enterokocker vilket hade orsakat att hon dog i magen. Känns lite skönt att ha fått ett svar på vad det var för något som hände . Men fy f*n vad arg jag blev när jag fick reda på att det egentligen var en sån liten grej som orsakade hennes död. Chansen att detta skulle hända igen är enligt läkaren väldigt liten men kommer få göra urinodlingar under kommande graviditet som jag hoppas blir så snart som möjligt. Är det någon annan här som också förlorat sitt barn genom samma infektion? Kram!

Hej! Nu har även det ofattbara hänt mig - våran lilla dotter dog i magen i vecka 39+0. Denna extrema sorg och tomhet saknar ord! Tar en dag i taget och hade vi inte haft våra andra sex barn så hade nog livet sett betydligt mörkare ut, även fast en del av familjen alltid kommer att saknas. Ingen kan ersätta våran lilla flicka samtidigt som tankarna på en ny liten bebis finns....!

Vi har inte ännu fått något svar på vad som hände med våran Nova - men eg känns det inte så väsentligt då vi ändå aldrig kommer att få tillbaka våran lilla dotter. Saknaden och tomheten är extrem. Att då få dela erfarenheten i denna sorgliga situation känns bra, för har man inte varit med om att förlora ett barn så vet man inte hur stort hål det blir i en, Kram

Jag beklagar din sorg! Fruktansvärt!
Jag kan tyvärr inte svara på någon av dina frågor men vill också bli gravid igen, vill så gärna ha ett barn, nu mer än någonsin.
Förlorade min fina dotter för 2 månader sen, plötslig spädbarnsdöd. Var i graviditetsvecka 41. Var hos barnmorskan 2 dagar innan och då var allt bra, hon hade även rört sig som vanligt dagen innan, fick beskedet att hennes hjärta hade stannat när jag kom till sjukhuset och var mitt i förlossningen.
Går inte att beskriva smärtan, vill inte gå ut, inte se barn. Men nu känns det bara som att det finns barnvagnar precis överallt!
Jag hoppas du snart blir gravid igen!

Beklagar verkligen och oj vad jag känner igen mig i det du skrev..... Barnvagnar och bebisar överallt. Tittar helst ner i marken eller går omvägar för att slippa se. Så himla jobbigt! Blir ständigt påmind om min lilla dotter då även fast hon alltid är i mina tankar. Hade gjort allt för att få ha henne här hos oss nu! Kram