När blev ni gravida igen efter att ha förlorat erat änglabarn?

Kram till dig TS

är ingen ängla mamma men jag blev gravid ca 6 veckor efter jag födde min dotter och jag hade inte fått igen mensen och det var inte planerat 

Elwen hur långt efter blev du gravid efter avslaget hade slutat? jag har haft avslag i en vecka nu och är sååå desperat att bli gravid igen!

mitt avslag slutade helt ca 1,5 vecka efter förlossningen och sen hade vi sex så ja jag vet inte men min dotter är född i sep 2010 och min son i augusti 2011 så om man är gravid i 10 månader eller ja 9 som man räknar så i november måste jag ha blivit gravid och han föddes i augusti så då måste jag ha blivit gravid mellan 4-6 veckor efter avslaget slutat.
jag vet att jag var till läkare i oktober då jag blödde från moderkakan fick tabletter för att stoppa blödningen och fick lov att sluta amma då mjölken tog slut och efter det vart jag gravid kan tyvärr int ege dej ett bättre svar 

Tack för svar! är tacksam om fler vill berätta.. usch har sån saknad efter min dotter och en längtan efter ett syskon till henne :(

Beklagar din sorg!!!
Jag förlorade min dotter i magen i v 36 den 31 januari 2012. Jag förstår innerligt din saknad och sorg Det var min första graviditet och jag fick av olika anledningar göra kejsarsnitt och fick därefter rådet att vänta minst 6 månader för att kejsarsnittet skulle läka. Det gjorde vi och efter det tog det sig på första försöket. Vi fick reda på att vi var gravida igen när vi var på vår bröllopsresa och vi var såå lyckliga! Tyvärr slutade det med missfall i september Det tog en stund för mensen att komma igång men nu försöker vi för fullt igen med bebisverkstaden.
Har du inte gjort kejsarsnitt så hade jag börjat så tidigt som jag bara fick för sjukvården med att bli gravid igen om jag var du. Bara att få ett barn och lyckas den här gången kan få mig att läka själsligen. Kanske.
Bästa lyckönskningar

åh nej vad tråkigt för dig :( hoppas att det tar sig för dig snart! Det är så tomt och man vill bara ha ett barn NU :( .. jag födde normalt och väntar bara på att avslaget ska sluta och mensen ska komma igång. Man har så mycket tankar och känns som man är helt galen som ens vill ha ett till barn så här fort efter. Men tror det kommer hjälpa än att läka, samtidigt som den nya graviditeten kommer vara plågsam.

Vill börja med att beklaga sorgen! Vi förlorade vår dotter i v. 30+6 den 29 november. Började tänka som du redan under förlossningen. Nu har jag köpt hem ägglossningstest och väntar och väntar... Kan inte tänka på annat och det finns ju risk att det blir en lång väntan... Skulle jag bli gravid är jag dessutom ganska säker på att desperationen över att bli gravid skulle övergå i en extremt påtaglig rädsla att förlora barnet... Hur lång tid tog det för dig att bli gravid sist? För mig tog det ett år... Lycka till!

Ja det var fruktansvärt och det vet du ju precis hur det var, tyvärr
Jättebra att du födde vaginalt, det gör att du kan hoppa upp igen på hästen så fort du känner dig redo. INGEN annan kan säga vad som är rätt eller fel för just dig. Jag hade velat försöka direkt inom den 6 månaders perioden men fick vänta då jag inte ville riskera att min livmoder brast.

Du är inte galen! Varför är det fel att vilja ha det barn man inte fick? Och varför är det fel att vilja skynda sig att ta emot det? Om man är redo så varför ska man vänta om man inte måste rent fysiskt? Jag kände nästan en starkare vilja att bli gravid efter att min dotter dog än innan för min längtan har vuxit sig än starkare.
När man kommit så långt i graviditeten som vi hade så är man så otroligt redo att bli mamma, man värker efter sitt barn och när barnet inte klarar sig är man lämnad med all denna kärlek och ingen att ge den till. Det är vidunderligt svårt!
Det är ju så att nu vet man vad som kan hända och man är skräckslagen och livrädd att scenariot ska upprepas igen. Den här ångesten kan man nog bara övervinna genom att lyckas leverera ett levande barn till världen, det känns som det enda som kan få en att läka. Hur kan det vara galet?

Känns skönt att jag inte är ensam om att ha dessa tankar på ett syskon till våran dotter så här kort efter allt. I början av min graviditet så var jag rädd att jag skulle mista mitt barn, då exakt samma sak hände med min mamma med hennes första barn. Och så hände det mig med! Så nu kommer den kommande graviditeten att vara ännu plågsammare, jag kommer vara livrädd! . Jag blev gravid på första försöket.. så jag hoppas att det går lika fort denna gången också, men det är ju inte säkert.