Insanejane77 skrev 2013-01-06 13:43:57 följande:
Ja det var fruktansvärt och det vet du ju precis hur det var, tyvärr Jättebra att du födde vaginalt, det gör att du kan hoppa upp igen på hästen så fort du känner dig redo. INGEN annan kan säga vad som är rätt eller fel för just dig. Jag hade velat försöka direkt inom den 6 månaders perioden men fick vänta då jag inte ville riskera att min livmoder brast. Du är inte galen! Varför är det fel att vilja ha det barn man inte fick? Och varför är det fel att vilja skynda sig att ta emot det? Om man är redo så varför ska man vänta om man inte måste rent fysiskt? Jag kände nästan en starkare vilja att bli gravid efter att min dotter dog än innan för min längtan har vuxit sig än starkare. När man kommit så långt i graviditeten som vi hade så är man så otroligt redo att bli mamma, man värker efter sitt barn och när barnet inte klarar sig är man lämnad med all denna kärlek och ingen att ge den till. Det är vidunderligt svårt! Det är ju så att nu vet man vad som kan hända och man är skräckslagen och livrädd att scenariot ska upprepas igen. Den här ångesten kan man nog bara övervinna genom att lyckas leverera ett levande barn till världen, det känns som det enda som kan få en att läka. Hur kan det vara galet?
Det är sant det du säger. Jag sa till min sambo när jag var gravid att jag redan ville ha ett syskon till våran lilla flicka, och det ska hon få också. Man har så himla mycket tankar som snurrar runt så man vet inte vart man ska ta vägen. Jag känner mig så himla tom och när jag ser min mage som inte finns där längre så bryter jag ihop, vill bara ha en bebis NU!