Missfall och vill nu försöka direkt igen...fler som hänger på?

Uppdatering om dagen;

Fick tag på en läkare, privat i en annan stad typ 8 mil bort (vad gör man inte när alla läkartider är slut här liksom??) och gjorde ett VUL, livmodertappen lite inflammerad och blöder lite vid beröring. Ska hålla koll så att det inte blir värre, då måste jag behandla direkt sa han.
Men jag ska inte oroa mig mer, läkarens ordination. Allt såg bra ut annars och litens hjärta tickade på. Jag höll på att svimma just när jag såg pyret och hjärtat ticka, alla spänningar släppte på en gång och hjälp vad snurrigt det blev i skallen, tur att jag låg ner...

Härligt att se att det ser bra ut just nu iallafall, sen vet jag ju att det KAN gå fel iallafall, men att risken är lite mindre nu eftersom man ändå kunde konstatera att det ser bra ut nu. Nåt sånt sa han till mig och det kändes bra för stunden.

Fick med mig en bild på pyret också!

Men nej usch, sånt vill jag INTE läsa om nu... Jag försöker glädjas åt att allt såg bra ut nu, nu blir jag ju nästan helt sänkt igen när jag läser att du också fick liknande svar och att det iallafall slutade i ma trots att det såg bra ut i vecka 8+4.. ....

Jag pratade massor med läkaren igår om risken för nytt MF om man precis varit med om ett och blivit gravid direkt, utan att få mens emellan och sådär.

Han sa att är det ett tidigt MF så finns inga underlag på att det skulle föreligga en större risk för missfall vid en ny graviditet. Alltså risken är inte större pga det tidiga missfallet, då ska det ligga något annat bakom som orsakar upprepade MF.

FÖrstår ni hur jag menar?

Det där är bara bullshit, så skriv inte sånt här som skrämmer upp människor i onödan.

Hej!
Jag ska in idag igen och undersöka hur det se ut. Blöder lite och har lite konstiga flytningar, de kunde se en liten inflammation på livmodertappen som eventuellt behöver medicineras.
Hoppas att allt ser bra ut idag! Håll tummarna för oss!

Usch, jag känner mig så himla hemsk!!
Jag har inte kunnat lägga ner rökningen helt denna gången, känns inte alls lika lätt som det var förra gången!
Anledningen tror jag är att jag inte riktigt kan "tro" på denna graviditeten och egentligen tror jag att jag blev gravid för snabbt inpå missfallet. Jag hann inte läka ihop rent psykiskt. känner fortfarande en sorg och kan inte glädjas på samma sätt inför denna graviditeten.

Det känns så hemskt att inte kunna glädjas fullt ut, att hela tiden tänka att "det kommer säkert bli ett missfall igen...." etc..

Nu iom att jag blöder igen, så rivs allt upp och blir så svårt att handskas med. Jag blöder ytterst ytterst lite och läkaren sa att det beror på att livmodertappen är irriterad och att allt annat ser jättebra ut. Men jag är så jääävla rädd!!

Angående rökningen, så handlar det om några bloss varannan dag typ. Så det är ju inte så att jag röker som tidigare, absolut inte, men jag känner mig ändå så fruktansvärt hemsk!

Jag vill ju bara kunna tro på att det ska gå vägen den här gången, men jag vågar inte.
Jag är så rädd att det ska sluta med en stor sorg ändå, samtidigt är jag rädd att få barn igen. Usch, jag är så kluven denhär gången. Kände inte alls såhär då jag var gravid förra gången, då hade jag en sprudlande glädje inombords hela tiden, det var som att hela mitt inre var fylld av fjärilar, som att jag var sådär galet kär och otroligt lycklig.

Men inte nu... Nu är jag rädd, ledsen, orolig för allting! Varför kan det bli så annorlunda rent känslomässigt liksom? Är det fel på mig? Varför kan jag inte bara vara glad?

Varit på KK nu och sett pyret igen! Allt såg bra ut, blöder lite fortfarande men läkaren sa åt mig att det är "heeeeelt nooormaaaalt" att vissa kvinnor gör det, fostret såg helt normalt ut och allt annat också.

Iallafall, jag blev ändå lite konfunderad här hemma nu, han mätte att fostret var 7+5 dagar gammalt, i måndags mätte fostret 8+0 dagar...?? Jag skulle alltså gått in i vecka 9 idag enligt BM:s beräkningar....

Jag blir helt snurrig och kan detta verkligen stämma tänker jag...? Om jag går efter beräkningarna idag, så stämmer det inte riktigt med då jag hade sex tänker jag... Hmn... Fan också! Tänk om det är nåt som inte stämmer ändå?

Åååh vad jag hatar att jag tänker och analyserar sönder allt just nu!!

Jo, men när han mätte så mätte han fostret som 14mm idag = 7+5
I måndags mätte en annan läkare fostret till 15,1mm= 8+0

Så fostret har krympt?

Om den läkaren mätte rätt idag, är det nåt fel, för vi hade inte ens sex så att fostret kan vara 7+5 (alltså haft "befruktning" för 5 veckor sedan)

Däremot stämde tiden för vad den första läkaren mätte, men läkaren idag sa å det bestämdaste att "fostret KAN INTE vara 9 veckor, då skulle jag ha sett det tydligare och sett mer detaljer, detta fostret är 7 veckor!"

Men då är det ju nåt som är fel tänker min gravida dumma dumma hjärna!! Fan att man inte kan få må bra och slappna av!!!

Tänker jag fel? Hjälp mig reda ut det här är ni snälla..... 

Usch vad trött jag blir på det här... Nu har blödningarna ökat, det rinner inte, men det är mer än tidigare....

JAG VILL INTE FÅ MISSFALL IGEN!!! Jag bara bölar nu.... Vad är oddsen för att man ska få missfall nu direkt efter ett missfall egentligen? Särskilt när man kommit in i vecka 10... Fan!

Får jag missfall nu igen, så gräver jag ner mig. Hur ska man orka vidare?

Jag vet bara inte hur... Kommer hamna i en depression, det känner jag ju redan nu. Har ju inte ens hunnit återhämta mig ordentligt sen förra mf. Skrapades ju den 11:e januari, så det är ju fortfarande väldigt färskt i minnet. Jag vet inte... Hon kommer väl säga nåt i stil med "det är inte säkert att det är mf, OM det är det så finns tyvärr inget att göra..." typ... 
Jag mår fysiskt okej, har lite ont i rygg och mage och det skapar en större oro... Tyvärr!
Jag önskar att man bara kunde tänka bort sån här oro och bara "hoppas på det bästa" liksom.. Men hur gör man det?