Missfall och vill nu försöka direkt igen...fler som hänger på?

ÄR det så!?!?!? Att det är större risk att det slutar med mf igen för mig nu då!? Näääe vad ledsen jag blir av att läsa detta!!  hade inte en aning om att det innebär större risker att bli gravid direkt, min bm sa inget om det.

Usch, jag försöker verkligen glädjas, men det är svårt alltså!
Jag är så rädd att behöva gå igenom allt än en gång, vill verkligen att det ska gå vägen denna gången!
Sen en sak till, jag fick helt plötsligt en enorm förlossningsskräck! Ja, jag har haft en liten rädsla sen jag födde barn då den förlossningen var ett stort kaos och katastrof, men nu är jag skiträdd verkligen bara jag ens tänker tanken på att det kanske går vägen denna gången.
Mina tankar och känslor är helt upp och ner just nu verkligen och jag vet inte hur jag ska kunna tackla dem nu...

Jag vill, som jag känner just nu, ha ett planerat snitt, vägrar gå igenom en likadan förlossning igen! Fy farao säger jag bara... Det kommer vara, OM denna graviditet fortlöper som jag vill, ungefär 8 år mellan barnen och då är man ju som en förstföderska igen rent fysiskt, så att jag redan fött barn en gång har jag ju ingen hjälp utav.. :-/

Någon mer här som är förlossningsrädda och/eller kan relatera till mina känslor/rädslor/tankar? Känner mig lite ensam i allt... .

Wiiiiieeee!! GRATTIS!!!!!!!!! Skriv in dig i BIM-listan tillsammans med mig att du är gravid nu då!
Hur mår du? Själv är jag sådär galet väldigt mycket gravid på alla vis just nu... började tex tokgråta innan helt utan anledning sambon undrade hur det var med mig egentligen. hihihi...

Jag är inne och läser titt som tätt, vågar knappt tro på att jag är gravid än... Eller jo, jag VET ju att jag är väldigt gravid, men jag vågar inte tro på att det ska gå vägen denna gången riktigt än...

Jag är i vecka 8 idag, 8 fulla veckor. Så jag håller tummar och tår för att det lilla pyret ska leva och må bra därinne!

Hur stor är chansen att det skulle kunna vara tvillingar därinne igen tror ni? Jag vet, knäpp tanke! Men ååååh, jag ville så gärna ha mina små tvillingar!! Har alltid velat ha det och så fanns det två små pyren sist, som tyvärr inte fick stanna kvar.

Jag blir självklart lika glad av ett friskt barn. Skulle det visa sig vara två skulle jag nog smälla av av lycka dock!

Hur mår ni andra?

Håller tummarna för dig Blingbling!

Ångest!!

Har fått en liten blödning som kom i anslutning när jag var på toaletten tidigare under kvällen. Kom lite på pappret, färskt blod...
Ska man ställa in sig nu igen på att det kommer att gå åt helvete? Jag orkar verkligen inte gå igenom det där igen!! Jäkla skit!!

Ska jag ringa in imorgon och beställa ett VUL eller ska man bara vänta ut det? Hur hade ni andra gjort? Usch vad ledsen jag är just nu!

Jag vet att det inte finns nåt att göra, det som är jobbigt är ju att inte veta samtidigt. Men jag vet rationellt att även om det skulle se bra ut under själva VUL:et, så är det enbart en ögonblicksbild och att det kan gå snett så fort jag gått utanför dörren igen.

Detta känns just nu bara jobbigt, vaffan skulle jag bli gravid igen för om det ändå ska sluta illa som sist? Ja så går mina känslor just nu...

Nej jag har inte ont direkt, mer än lite "ilningar" och "stickningar" såsom växtvärken kan kännas eller så. Det kommer enbart lite blod när jag varit på toan och torkar mig. Men ångesten är ju att nu vill jag fasiken inte gå på toa!
Jag vet inte, känslan just nu är ju att detta kommer att gå åt helvete, men svårt att avgöra om det är mina rädslor eller min magkänsla som "talar" nu. Är ju skiträdd att förlora detta med!

För min del är det väl mest för att kolla nu, så att jag inte behöver gå i flera veckor som sist med blödningar eller så. Fast iofs så levde ju fostret i 3 veckor efter första blödning då. Men då började de redan i vecka 5+5 eller nåt. Nu är jag ju ändå i vecka 8+4. Känns skit om det inte ska gå vägen nu, idag var första dagen jag vågade känna mig riktigt glad också och så händer det här. Skit!!

Jo, det är typ idag eller för någon dag sedan jag skulle fått min mens om jag inte vore gravid. Tänkte lite på det jag med innan, men kan inte släppa oron, särskilt inte eftersom jag precis haft ett väldigt jobbigt MF som slutade i skrapning.
Skrapades den 11:e januari, så allt är ju väldigt färskt fortfarande.

Jag hoppas verkligen också det! Ska försöka lägga mig och sova och försöka att inte rädslorna ta över. Blir ju inte bättre för det, man får försöka tänka att "detta är bortom min kontroll helt och hållet" och försöka tänka bort det eller nåt... Hmn...

Tack för ert stöd goa ni! <3

Usch, jag har gråtit och jag har haft kraftig ångest inatt. Just nu känner jag mig tom, men det är nog mycket beroende på att jag gråtit så mycket, eller så är det helt enkelt som så att liten inte lever längre och därför känner jag såhär?

Jag vet varken ut eller in. Man vill liksom VETA så att man kan ställa in sig på det ena eller det andra, eller jag fungerar så iallafall. Går det åt skogen, så vill jag veta det med en gång, inte behöva vänta i flera veckor med blödningar hit och dit, hopp som lyfts och sedan rycks bort gång på gång. Orkar inte det på samma vis en gång till.