Missfall och vill nu försöka direkt igen...fler som hänger på?

MariaochNiklas: min yngsta är ett år och åtta månader. TS: ja, har för mig vi pratar nån annanstans också hehe. Jag var anonym i vissa trådar och icke-anonym i andra, till slut blev det svårt att hålla reda på. Hoppas ingen känner igen mig iallafall, håller det faktum att vi kommer försöka få bebis igen en smula hemligt. De flesta vet inte ens att jag varit gravid, och min familj bråkar ju massor så det känns bäst att vara hemlig. Är ny på neo, har jobbat sen förra våren så det är fortfarande läskigt...nu har jag dessutom varit hemma länge, först pga illamående och nu pga missfallet. Suck!!

Hej nenne! Jaha, var det du. Jag har heller inga bilder etc, om det blir en nästa gång tänker jag hålla det hemligt till vecka...eh, 39. Skämt åsido, när ska man våga gå ut med det? Blev lite bränd denna gången, att gå runt i veckor med växande mage...näää. På gyn sade de att MA tyvärr är mkt vanligt, de ser det hända ofta. Var tredje graviditet blir ett missfall sade BM.

Jag tycker de kan hålla tyst när det gäller sånt. Jag har ju också barn sen innan och jag är oerhört tacksam över att jag har dem. Det behöver ingen barnmorska tala om för mig. Bättre att de stöttar så gott de kan, varje fall är ju unikt, även om de ser detta 100 gånger per vecka.... Alla som drabbats behöver ju stöd, vissa mer och vissa mindre. Man måste ju möta individen där hon befinner sig just nu. De som jag träffade idag var väldigt bra, men flera andra har varit rätt empatilösa. Och då har de inte ens vetat att jag har barn innan! Det kunde ju varit så att jag försökt få bebis i många år utan resultat! 😡 Doktorn vi träffade direkt efter kub sade ingenting, beklagade inte, försökte inte trösta. Det hade räckt med ett beklagande, jag var lite chockad så jag grinade inte eller nåt, satt bara där helt stel.

😡😡😡Nä, verkligen inte. Förutom det känslomässiga så blir man ju chockad. Jag fattade med en gång så fort jag såg skärmen, blev liksom helt kall. Allt det kroppsliga är inte heller så himla kul, blod och klumpar och återbesök, tabletter X flera i mitt fall....puh. Vet inte hur många människor som sett mitt underrede den senaste tiden. :-0 De MÅSTE ju stötta, det får liksom inte gå på rutin!

Varmland: beklagar verkligen. Finns inga ord, fy vad, ledsamt. Både vul i vecka 7 och 10 alltså? Så fruktansvärt att då komma till kub och få dåliga nyheter. Jag fattar inte ens att det kan hända, tycker man borde kunna känna sig säker (typ...) om man sett nåt bra i vecka 10! De säger ju att moderkakan tar över ngn gång runt vecka nio väl, och det kan vara en kritisk period, men om jag sett ett levande foster i v 10 hade jag blivit mer än chockad om det sen dött.

Nenne: jag ser ingen bild!! Vill ju kolla! Åh så spännande!! Hurra!

Håller med mmjonsson, Nenne!! Köp ett digitalt direkt! Stor kram, håller tummarna!!!

Avancerat detta. Vet ej hur jag ska tänka. Jag kommer räkna skrapningen sm en första mens, det skall man va?? Känner mig lost in space... Längtar tills allt är över. Ska ta ett test imorgon och se om jag fortfarande plussar, nu är det över en månad sedan fostret dog! Mmjonsson: vet ej hur du ska tänka!! Jag hoppas du inte får din mens alls hihi, hoppas du är smällgravid!

Samma här, först kände jag mig besatt av att bli gravid igen, jag är nog fortfarande det men känner mig lite lugnare till sinnet. Är först och främst koncentrerad på fredagen, att allt skall gå bra!

Min äldsta son fyller år på nyårsdagen. Han blir inte direkt bortglömd, men jag kan uppleva att släkten snålar med presenter. I år har han knappt fåt nåt av varken ff eller mm. Verkligen ingenting. Han blir dock inte bortglömd, alla grattar och sådär, det är nog mer jag som vuxen som ser att folk liksom...snålar osv. :-0 Jag bryr mig dock inte alls om när ett eventuellt nästa barn kommer. Hen (första gången jag skriver det hahaha) får komma på nyårsafton om det är så. Att våra familjer snålar är nog rätt typiskt dem överlag, det behöver inte alls bli så!! Jag hade så gärna velat ha en bebis född -13. Nu har tyvärr allt bråk med föräldrarna gjort mig trött och less. Vi har i princip brutit kontakten och på ett sätt känns det skönt. Nu kan jag planera barn som jag vill utan att mötas av raseriutbrott. Kommer nog försöka tajma äl i mån av tid, skrapas i övermorgon och efter det hoppas jag att denna skiten är över. Hittills suger januari FETT. Förlåt allt negativt gnöl.

Nä, blöder ingenting, kommer bara lite missfärgat...blä!! Men plussar fortfarande! Dock väldigt svagt. Är nervös inför fredag, fy 17. MariaochNiklas: jag hade också känt mig utanför! Förstår dig!

Åh vad du är snäll!!

Jag/vi väljer numera att kanske senarelägga lillkillens kalas, kanske inte ta det direkt på födelsedagen (nyårsdagen..) utan vänta nån vecka. Vi ser till att fira honom rejält på hans födelsedag, sen sprider vi ut det lite så att säga. tyvärr har jag märkt atttyden "amen suck, ungen fick ju så mycket på jul...äh, då får han nåt litet nu istället". Jag tycker han skall få lika mycket som han hade fått om han fyllt år i juli! Det handlar inte om storleken på presenterna, jag anser bara att han skall inte få "nåt litet" för att den stackarn är född 1/1. Märker avsevärd skillnad på lillebrors presenter - han fyller år i april... Själv hoppas jag, att om jag någon gång har lyckan att få ett barnbarn och denne är född 1/1, har vett att planera och fira det barnen precis lika mycket som jag gjort om han/hon varit född i typ augusti.

Skrapad igår, är nu hel och ren igen. De kollade med ultraljud pga att de ej ville skrapa i onödan, fanns ganska mkt kvar. Tydligen hade resterna växt fast (blä) i ärret efter mitt kejsarsnitt. Det är därför inte cytotec fungerade. Nu är allt väck iallafall och doktorn önskade mig lycka till inför nästa gång. Känns SÅ skönt att detta är färdigt!! (Ta i trä....hoho)

Grattis Maria! (Antar att du kanske heter det hihi) Så jätteroligt! Vad romantiskt!

Jej! Det är bra, tycker jag iallafall!! Då vet du att kroppen ställt om sig och funkar som den ska! Själv längtar jag nästan till mensen, då får man ju anta att allt fungerar igen... Ett plus är såklart roligare, men jag förväntar mig inget sådant just nu, vill bara att kroppen skall må BRA igen. Kram på dig jonsson!! Nu skall du se att det blir ett plus nästa månad.

Nä. Jag tror faktiskt inte det. Har fått alla möjliga råd och letar man själv ser man hur olika det är. Vänta i minst fyra veckor och ha därefter kondom i ytterligare fyra. Kör på direkt. Vänta två veckor. Och så vidare.... Jag tror vi kommer vänta tills det gått två veckor och sen köra. Har knappt blött något alls, nu kommer ingenting sen flera dagar tillbaka. Har dock binda på jobbet för säkerhetsskull. Kom en liten bebis ungefär i normalstorlek typ 3,5 kg eller nåt. Då sved det faktiskt till. Trodde inte jag skulle reagera så värst, men trots att jag har barn och ändå borde vara tacksam (det är jag!!) kändes det lite jobbigt. Är nog fortfarande ledsen fast jag försökt förtränga.

Har varit bortrest och inte kunnat skriva. Jag fick min mens nu i dagarna, skrapades den 25/1 och fick mens 26/2. Gick 33 dgr ungefär, i vanliga fall har jag 28. Vi kommer inte försöka aktivt på ett tag, har ändrat oss. Hänger ändå kvar på FL och håller tummarna för er andra!! Vill gärna ha fler barn men blir nog inga aktiva försök förrän nästa höst, ett år efter missfallet. Vill lösa en del annat först, plus att jag nog blev en smula bränd efter denna trista historia.