Diche,
Jag minns inte helt hundra när det är, men jag skulle tro 16-17e dec nån gång! Jag hade stenkoll men sen glömde jag helt av allting!
Känner igen mig i din berättelse Rebecka85 - det där med att bara få av sig de jävla mammakläderna, vara arg och hata sin kropp typ. Ush! Anyhow, välkommen till våran lilla grupp :)
Har ni haft en bra helg? :)
Hur ska man nu få tiden att gå?
Googlat lite, riktliga flytningar kaaaan vara tidigt gravsymtom? 
Men jag ska inte hoppas allt för mycket! Blir bara besviken isåfall om det nu inte är nåt ;P
Nu är det high life på mig här!
Vet inte om jag skrivit det, men hade en pyyyyytteliten blödning om det var förra veckan eller för några dagar sedan. En pyttepytteliten brun fläck. Sen ingenting mera. Och nu dessa flytningar och lite molvärk.
Kan det....? Eller är jag sjuukligt skengravid?
Haha, komigen nu och svara mig fort :'D Blir tokig här!
Hej!
Ingen mens här än! Fryser, snuskigt trött och är känslig mot lukter! (Känner lukter idag, som ingen annan verkar känna av)
Har flyttat in i vårat nya radhus idag, några vänner kom förbi (de fick barn i somras). Sandra, min kompis frågade hur läget var osv och jag säger "Trött." Hennes första kommentar: "Du är gravid igen va?!? :D:D" och så hoppade hon jämfota och blev helt tokig haha!
Haha :) Lite kul ändå. Hon tyckte jag påminde om hur jag var under första grav, tröttheten och så.
Som sagt har jag ju själv förträngt det nästan.
På söndag testar jag om inget har hänt ; )
Ja, tänk om! :) Jag vet inte om det känns så eller inte, vågar inte känna efter riktigt! Kanske!?
Får se om jag testar imorgon, skulle ha köpt test idag isåfall så får nog vänta till måndag :)
Hur går det för er andra?
Tack!
Ingen mens än heller! Brukar få "kramp"känslor i benen innan mens, väldigt speciell typ av värk som jag inte känner av - tänk om det tog sig? Jag skrev ju att jag har blivit känslig för lukter också. Min mamma var här igår och hon har näsa som en blodhund, bad henne känna efter om hon kände samma lukt - näpp, ingenting.
Så, ingen mens än, extremt trött, känslig för lukter, och känsligt humör.
OM det nu har gjort det så är jag fan mästare på att pricka in ÄL hahaha!
Vi hade bara sex en gång sen blev det inte mer, min sambo blev sjuk med mera. TÄNK OM?!
Fast jag vågar inte hoppas allt för mycket, blir bara så besviken.
Varesig jag är det eller inte ... Hur tycker ni man ska göra när man berättar?
Vi berättade för våra familjer (mamma, pappa, systrar, svärföräldrar, svägerska typ) direkt jag fick pos. test, då jag misstänkte att jag skulle bli ganska dålig i början (vilket jag också blev) och de kanske skulle bli oroliga.
Berättade även för en av våra allra närmsta vänner. I vecka 9 blev det helt officiellt, då vi fick första ultraljudsbilden på vårat lilla monster. ("Komiskt" nog, så dog fostret antagligen ganska exakt dagen efter vi tog bilden...)
Denna gången tror jag min sambo vill att vi ska vänta tills de 12 första veckorna är förbi.
Jag vet inte hur jag känner - på ett sätt skulle jag kunna berättade det för hela världen den dagen jag fick pos. test, för jag vill kunna glädjas åt det direkt så att alla kan se! Men samtidigt.. Jag vet inte.
Vad tycker ni, eller hur kommer ni göra? :)
Okej! Ja, jag känner så med - jag vill berätta så att man kan få glädjas allt man kan :)
Inte testat än! Gör det idag. Ingen mens iallafall! Vågar inte heller typ, så jävla rädd för negativt. Håller er uppdaterade ;)