Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?
Jag glömmer hela tiden, hur gamla är det era barn är?
Min dotter är 4 1/2 år nu. Så stor. Roligt men jobbigt på samma gång, att hon blir stor så fort
Jag glömmer hela tiden, hur gamla är det era barn är?
Min dotter är 4 1/2 år nu. Så stor. Roligt men jobbigt på samma gång, att hon blir stor så fort
Hej!
Hoppas de e ok att jag hoppar in i er tråd! Jag har läst lite då å då å känner igen mig så väl i både sorgen å kampen att ge vår 3-åriga dotter ett syskon. Tankarna kring att mitt liv kanske inte kommer att bli som jag önskat. Hur ska man kunna acceptera? Hur hantera frågorna från folk runt omkring? Hur förklara för dottern när hon vill ha syskon? Hur kunna hålla hoppet uppe när man försökt i över 2 år att bli gravid å inte lyckats? (Blev gravid för ca 1 år sedan-lyckan var total men 2 v senare fick jag missfall. ) Hur komma över känslan å längtan över att vara gravid, uppleva allt fantastiskt igen? Vi har två behandlingar kvar, sen är de slut, hur ska jag hantera det? Frågorna är många å svaren få.
Ville ge mig till känna då jag fått tröst i att läsa i er tråd. Så ledsen att ni alla ska behöva gå igenom detta å känna som ni gör, jag vet så väl hur smärtan känns! Samtidigt har ni gett mig styrka å tröst då jag inte känner mig så ensam när jag tänker på att ni finns!
Jag brukar tillåta mig att bryta ihop, vara ledsen, sjuka mig. Visst håller ihop mig när dottern är hemma, så mkt jag kan. Men hon har sett mina tårar, när jag inte kunnat hålla tillbaka dem. Men jag har vid perioder lämnat henne på förskolan, varit hemma å bara varit, gråtit å varit deppig å arg. Känner att jag behövt ge mig tid att känna å inte alls stänga in/stänga av. Men jag tror alla hanterar sitt mående å sin kris på olika sätt.
Va rädda om er å tillåt er att vara ledsna, arga, besvikna å deppiga. Å hoppas ni alla hittar ork å energi att fortsätta kämpa!
Kram fr mig (å ursäkta ett långt inlägg)
Idag har jag nog lyckats vara världens sämsta mamma. Höll ihop över frukosten och viss lek. Sen när sonen spelade ut mig och sambon mot varandra brast det. Tårarna bara rann. Sonen såg rädd ut och sökte tröst hos pappa. I vanliga fall är han super mammig. Nästa vecka är sambon bortrest och jag blir själv. Vet faktiskt inte hur jag ska orka.
Tack alla!!
Gweny - vi gör ivf behandlingar. Gjorde vår senaste nu i sept. Vår första sedan missfallet sept -13. Plockade 16 ägg, ett tbx å inga till frysen. Ska troligen starta näst sista försöket vid nästa mens, som borde komma igång nästa v. Kört långa protokollet vid våra flesta, ska testa korta behandlingen som kommer å ska även ta hjälp av icsi, vilket vi aldrig gjort tidigare.
Hoppas på att det kan hjälpa oss!
Jag har fyra stycken runt mig som också "bara" har ett barn mellan 3 1/2-4 1/2. Två av dessa vet jag bara tänkt sig ett barn då de är tillsammans med äldre män. Men de två andra kan jag ju inte undgå att fundera kring om de kämpar som vi... Eller om det är självvalt...
Tänker att det är vanligare nu än när jag var liten med ensambarn då fler separerar etc nu. När jag var liten visste jag bara en som inte hade syskon, Annars hade alla det. Nu vet jag ändå några fler. De ovan och så en som är adopterad och en som har skiljda föräldrar på dotterns förskola
Vet inte vad jag villa ha sagt med det egentligen Ett sätt att söka tröst kanske att vi inte är ensamma om att ha ett barn...?
Har ni läst Petra Krantz Lindgrens bok "Med känsla för barn självkänsla"? Jättebra och tänkvärd hur man kan tänka kring barns olika beteenden
www.bokus.com/bok/9789174243642/med-kansla-for-barns-sjalvkansla/
Tänker att nåt måste ju förändrats och blivit annorlunda i min kropp sen jag var gravid. Innan dess hade jag ätit p-pilöer säker tio år och det hade funkat utan problem. Efter graviditeten började jag med p-pilöer efter några månader igen. Då bara strulade det, massa rejäla mellanblödningar och så, trots att jag provade ett par olika sorter. Känns ju konstigt eftersom det funkar så klockrent innan graviditeten. Jag tänker att detta är ett tecken på att något ändrats i kroppen och att det kanske bidrar till att vi inte blir gravid....? Men vad...?
Läste att Lchf och lågkolhydratkost är bra för fertiliteten:)
Har ju kört det nu nästan en månad och gått ner och mår jättebra av det:)
Åhhh. Men jag som älskar kolhydrater. Pasta ris och vitt bröd är det bästa jag vet. Och chips. Aja jag äter ju mer grönt nu i allafall, och ÄL tror jag att jag har varje månad, har tagit test och känn av det nästan varje månad så. Men då har man ju nåt nytt att prova nästa månad om inte bisolvon fungerar
Jag ska kolla akupunktur i veckan. De kan ju verka positivt på obalanser och så tänker jag att de kan behandla om man har en sk kall livmoder med det ligger cirkulation som kan göra att miljön inte blir bra för embryot. Värt ett försök.