Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

M och m: Skönt att du ser sprutorna som en hjälp! Jag tror att jag lugnar ner mig lite när jag väl börjar. Det är nu innan som allt känns extra konstigt. Snart är det förhoppningsvis normalt i den dagliga rutinen att ge sig själv sprutor. Jag hoppas såklart att vi också ska lyckas direkt även om statistiken säger att det är större chans att vi misslyckas.

Jag försöker hålla fokus här och nu. Passa spray- och spruttiderna, men inte reflektera alltför mycket framåt och bakåt.

Vi får se hur vi gör med sonen. Om tiderna ligger så han kan vara på dagis är det att föredra. Annars får vi ordna barnvakt vid själva äggplocket. Vid äggplocket skulle det kännas konstigt att ha honom med. Det tar ju en längre stund + att jag ju kommer ha morfin i kroppen. Vid insättning hade det nog inte spelat så stor roll. Hur ska ni göra?

Sambon ville ju inte ha ett tre pack så för honom är det inte självklart att försöka igen. I mitt huvud tänker jag dock att vi ska ge det tre försök. Jag har ju också ett myom som ju finns med i bilden och om vi skulle misslyckas kanske det bör opereras bort och att man kan försöka igen någon gång. På senare tid har jag också tänkt på adoption som en lösning om vi inte lyckas med IVF. Är det så att vi kommer fortsätta som en enbarnsfamilj riktar jag in mig på att se vilket mirakel sonen är. Att försöka se fördelarna med att ha ett barn och inte två. Hur har ni resonerat i den svåra frågan?

Intressant artikel men jag är skeptisk.Vet en som var sjuk hela tiden och hon har lyckats få fyra ungar.Kan det va så att jag har överaktiv immunförsvar kanske.Är sällan sjuk,sonen och sambon kan va sjuka en hel vecka och va helt utslagna och jag blir inte ens smittad ibland och blir jag det är det oftast bara några dagar.Brukar säga på skoj här hemma att jag är allergisk mot sambons spermier,det är konstaterat nu då alltså????

Ju mer jag läser här inne desto sugnare på IVF blir jag... Hur KONSTIGT som helst då det har varit min största skräck!

Men nu är jag helt inställd på att göra det, kosta vad det kosta vill.

Då slipper man åtmn. den här skiten man lever i nu!

Vet inte hur jag skulle tackla tanken med att bara ha ett barn men jag är inte villig att utsätts oss för fler än 3 IVF-försök.

Kanske kan jag acceptera det då och njuta av den finaste och gulligaste ungen i hela världen... Den jag redan har!

Fy va alla är goa här inne!

En vacker dag kanske man skulle sammanstråla bara för att se menisken bakom allt det här :)

En ny dag, nya möjligheter! Kämpa på ni alla

Våra mirakel som förgyller varje minut! Det känns verkligen som att sonen var ett sådant mirakel. Där och då den 2:a januari 2011 var vår chans och vi tog den. Hoppas nu att vetenskapen kan övervinna oddsen åt oss denna gången.

Ikväll tog jag första sprutan och det var faktiskt lugnt. Kändes ungefär som en mygga. Var dock lite skakis över ångesten som den väckte i mig. Imorgon ver jag i alla fall vad som väntar och är då förhoppningsvis mer avslappnad.

M och m: Är också ensambarn och har alltid velat ha två barn pga det. Skulle aldrig frivilligt göra sonen till ett ensambarn. Lycka till imorgon :).

Jag ville bara tassa in här och kolla till er tjejer. Jag ser att ni är flera som funderar på IVF och jag måste säga att jag tyckte inte det var så jobbigt. Visst med första försöket (långa protokollet) fick jag en del biverkningar, men dessa slapp jag vid andra försöket (korta protokollet). Sprutorna är väldigt tunna så jag tyckte att de var helt ok att ta, även om det kändes lite läskigt de första gångerna men jag vande mig snabbt. Ägglossningssprutan är tjockare och känns mer, men då var man ju så nära plocket att i alla fall jag var väldigt taggad.

Några sidor som jag kan rekommendera är fertilitetsguiden.com och fertilitetsguiden.nu och slutligen barnlangtan.se

Vad det gäller tillskott för mannen så fick min man betydligt bättre spermier av att äta en mix av folsyra, l'arginin, zink och allmänt med multivitaminer. Detta märktes då vid första försöket, då han hade ätit denna mix ett tag så kunde hälften av äggen befruktas på vanligt vis och hälften mha ICSI. Vid utredningen hade hans spermier varit så pass dåliga att de sa att vid IVF skulle det bli ICSI. Både metoderna gav lika bra utdelning i antal befruktade ägg.

Inför försök två hade han haft uppehåll med tillskotten och den gången var de tvungna att köra ICSI på samtliga ägg.

Något som jag tycket är bra att tänka på är att vid IVF är att ca 70% av alla par lyckas på tre försök. Och i den statistiken räknas alla par, oavsett vilken orsak de har till sin ofrivilliga barnlöshet, så chanserna är ju goda! Och så här i efterhand är jag väldigt glad för att vi valde att göra IVF trots att det inte var det bästa läget för oss med tanke på vår situation just då både vad det gäller jobb och ekonomi.

Har någon av er frågor eller funderingar på IVF så får ni gärna inboxa mig så kan jag svara utifrån mina erfarenheter och utifrån det jag lärt mig på vägen under våra behandlingar. Jag är inte här inne så ofta numera så därför är inbox bättre än att fråga här

Förut har jag varit emot ivf, känt att vi inte kan hålla på hur mycket som helst når vi redan har barn, men nu lockar det allt mer. Vi får se vad utredningen visar...

Här är kroppen knäpp, jag har BIM +4 och ingen mens, inga känningar alls åt något håll. Har tagit ett gravtest idag som visade tvärnegativt utan minsta spökstreck så gravid är jag knappast. Hade nästan fått lite förväntningar, men de blev de inget av, nu vill jag bara ha mensen så vi kan lägga försök 20 bakom oss...

Nog är jag tacksam för det barn vi har, så sjukt glad över att vi fått honom, han tog 18 försök och lägger man till dessa 20 så har vi haft 1 graviditet på 38 försök och den graviditeten är jag evinnerligt tacksam för. Vi har varit gravida, varit föräldralediga, upplevt skriknätter och första tänder, fått vår dos treårstrots och barnkalas :)

Jag är nästan avundsjuk på er som ska få göra IVF,jag vill också!! Men så glad för eran skull och håller tummarna förser. Jag är också så otroligt tacksam över sonen och att vi fick honom.Det var nog bara tur den gången och kommer nog inte bli fler barn.Känns tungt.

Min dröm är eller var och ha en stor familj med tre barn,kan tänka mig en sladdis också. Men man får acceptera på nåt sätt att det bara blir vi.Om inte pergotime hjälper förstås,jag är väldigt skeptiskt och vet inte om nåt hjälper.Har du med immunförsvaret och göra som jag tror i mitt fall så kan jag inget göra åt det.

Håller med! Ni är så underbara det här gänget och jag kan inte prata med nån annan om det här.