Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Jag hade föresten telefontid med läkaren idag där vi diskuterade hur vi ska gå vidare. Kort sammanfattat så blir nästa gång en vanlig IVF trots mannens få spermier och i många fall dåliga kvalitet, då det visade sig att de trots allt var pigga nog att kunna befrukta ägg på eget bevåg (hälften av äggen befruktades på vanligt vis och hälften med ICSI nu senast och slutresultatet blev den samma för de både metoderna). Dessutom, i och med att jag svarade så bra, och då jag mådde så dåligt som jag gjorde så kommer vi att testa korta protokollet nästa gång. Det betyder att vi kommer att hinna göra nästa försök redan innan de stänger för semester då jag har BIM på onsdag nästa vecka! Om vi kommer att göra det återstår att se, jag måste diskutera det med mannen. Men det vore skönt på sitt sätt att få det avklarat.

Jag känner att jag vill verkligen få ett slut på det här. Jag vill så gärna ha ett barn till, men jag vill inte fortsätta med försökandet i evigheter. Och jag vill återigen kunna börja ha mys med mannen när andan faller på utan att tanken om hur man ligger till i cykeln dyker upp som gubben i lådan, och jag vill kunna gå vidare med mitt liv utan att behöva mer eller mindre medvetet leta efter symptom och hoppas. Jag vill helt enkelt få ett slut på det här som är bebisverkstad! Jag tror helt enkelt att jag har kommit väldigt långt med att bearbeta tanken att blir det inget med IVF så blir det inte fler barn. Och jag känner mig ganska lugn i den tanken. Acceptansen har börjat växa till sig helt enkelt. Fast jag tror ju verkligen att det kommer att lyckas. Inför första försöket var jag helt inställd på att det skulle misslyckas. Nu är jag precis lika inställd på att det kommer att lyckas. Jag kommer att få mitt plus och jag kommer att få vara gravid än en gång. Och jag kommer att få vara med och föda ett syskon till min dotter och jag kommer att få uppfostra ett barn till, och jag kommer att få se denna att växa upp. Det tror jag verkligen på.

Nej, stackarn... Olägligt i dessa göra-bebis-tider dessutom Bara en liten tanke - ni kan inte bara försöka ha lite skadad-rygg-anpassat sex istället typ du on top? Beror ju förstås på hur illa däran det är med ryggen... Men känns ju lite krångligt och andra sidan med heminsemination, fixa sprutor och läsa på, och snabbt ska det väl gå så inte spermierna börjar må dåligt ute i luften

Ett tips: dubbekolla att det är en spruta utan sån där kant längst ner! Vi fick fel en gång och det var INTE kul kan jag lova! Om mannen drar upp sperman i sprutan direkt så minimeras även kontakten med syre. Personligen tycker jag att det är otroligt smidigt och okrångligt med heminseminering. Om det är lika effektivt som vanligt samlag vet jag inte, men om det är enda alternativet så tror jag ändå att det är ett bra alternativ

Hur kan syre vara skadligt för spermierna? Jag menar, när man gör en utredning/IVF kan mannen ta sitt spermieprov på kliniken eller hemma, förutsatt att provet kommer till kliniken inom en timme. Och även om man har provet i en burk så utsätts den ju för syre dels när satsen sprutar ner i burken, dels så blir det ju lyft/syre kvar i burken när man försluter burken. Förutsatt att burken inte är jätteliten och satsen enorm...

Visst är det oromantiskt med att bara ha sex för att man hoppas bli gravid, och än mer att kvinnan är den som gör allt jobbet, eller mannen heller för den delen. Personligen tycker jag att inseminering är ännu mer oromantiskt och avtändande än att den ena gör "allt jobbet". Det skulle bli alltför kliniskt. Dessutom med inseminering måste ju mannen ändå bli upphetsad för att kunna ge sitt bidrag och då tycker jag att det är trevligt att kunna ge honom den glädjen. För åtminstone hos oss tycker min man att det är betydligt trevligare att vi gör det tillsammans än bara ett kliniskt handtralla. Särskilt som man inte bör ta hjälp av saliv eller munnen (alltså att kvinnan suger av) tå det kan fungera spermiedödande

Ett tips: dubbekolla att det är en spruta utan sån där kant längst ner! Vi fick fel en gång och det var INTE kul kan jag lova! Om mannen drar upp sperman i sprutan direkt så minimeras även kontakten med syre. Personligen tycker jag att det är otroligt smidigt och okrångligt med heminseminering. Om det är lika effektivt som vanligt samlag vet jag inte, men om det är enda alternativet så tror jag ändå att det är ett bra alternativ

Det beror på om man har regelbunden cykel och hur lång den cykeln. Har man bra koll på när ungefär ägglossningen borde vara så behöver man inte hålla på så många dagar i sträck. Jag har rätt regelbunden cykel på 28 +/- 2 dagar och både när jag tempat och använt ägglossningstester har ÄL varit på dag 14. Så då brukar vi åtminstone få till det dag 10, 12, 14 och 16, dvs fyra "måste sex" i månaden. Men det blir sällan så många "måste" då vi har lyckats hålla lusten vid liv och lyckas få till det ändå, mycket tack vare att min sexlust ökar enormt dagarna innan ÄL. Några gånger har det inte blivit något pga sjukdom (läs magsjuka) men annars så har det fungerat bra. Har lusten vid något tillfälle sviktat har Preseed (glidmedel dom till skillnad mot de flesta andra liknande produkterna inte är negativa för spermiern) varit bra att ta till för att göra det skönare.

Har en dotter född 2004 och är omgift nu med en annan man och vi har försökt sedan förra sommaren att få ett barn men inget har hänt fortfarande och jag börjar lessna blir så avundsjuk på alla som är gravida eller som fått barn nyss. Hör om andra både privat och i media som väntar barn och blir avundsjuk rent ut sagt och tänker varför kan inte jag/vi få till det? Sen tänker jag att ok jag har iaf ETT barn och är otroligt glad för det, för det kunde vara värre att jag inte hade något barn alls ju men sen känns det inte som det räcker ändå, jag vill ha fler barn.

Det är jobbigt när alla frågar: ska inte ni ha fler barn? vill inte din man ha barn (han har inga sedan tidigare)? ska ni inte skaffa ett syskon m.m.... samtidigt som vi försöker som bara den och inget händer och jag blir verkligen sååååååå ledsen och deppig och varje gång mensen kommer så kommer sorgen att det inte tog sig denna gången heller.

Har beställt både ägglossningsstickor och ägglossningsstickor och graviditetstest samt det där glidmedlet som skulle vara så bra "preseed" så man jäklar i mig kan köra som tusan nu och förhoppningsvis få till det.

Har försökt ringa och få tid för utredning (då vi är över 35 år båda två och har försökt så pass länge nu) men ingen har tider nu och inte heller vet de hur tiderna inför hösten är.

Har ni några andra tips på hur man lättare ska bli "på smällen"?? Jag känner mig desperat nog att prova allt jag kan tänkas nu för att få till det. Har aldrig haft svårt att bli gravid förut, verkar inte direkt ligga infertilitet i släkten på makens sida heller då nästan alla syskon fått barn och de är totalt 11 syskon i familjen.

Det påverkar en så mycket denna längtan efter ett syskon till det barn man har att man nästan inte kan glädja sig åt att ha henne man känner sig deprimerad och nedstämd och sur och vresig för det mesta.