Såg på en film nu dör hon hux flux blev gravid och fick överraska sin man med besked. Blev så avundsjuk. Samtidigt tänkte jag att pyttsan det beskedet betyder ingenting. Imorgon kan allt vara borta ändå. Cynisk much?
Blä apless ikväll. Har lust att supa mig apfull och glömma hela skiten. Fan. Går väl också lägger mig och glömmer allt tills imorgon istället
Kände igen mig i denna text När det känns som du har väntat sen du var barn På att någonting ska hända, på närkontakt av något slag När det känns som om du gjort allt sagt allt men inte får några svar När det känns som om ditt bästa inte är tillräckligt bra När fördämningarna brister och du håller tillbaka en stormflod När verkligheten skakar och det flyter svart snö i ditt blod Dom säger: Allt kommer bli bättre för tiden läker alla sår Det är politisk propaganda från järnridån Känner ni som jag sträck upp era händer Det är fler än du & jag Som förlorat nåt vi älskar i elden Fler än du & jag Som dansar för oss själva i mörkret Som om det inte fanns nån morgondag Jag vill inte vara ensam Men vem vill vara ensam Och det här är ingen mardröm, det är ingen fas Det här är nåt som händer varenda dag Det känns som om vi vaknat plötsligt i någon sorts skymningsland Vi är levande döda, stapplar fram hand i hand Och alla här vill leda Men vi följer ändå blint I ljuset från små skärmar kryper rädslan långsamt in Över gatorna och torgen när butikerna har stängt Upp för väggar genom fönster och ner i vår säng Känner ni som jag sträck upp era händer Det är fler än du & jag Som förlorat nåt vi älskar i elden Fler än du och jag Som dansar för oss själva i mörkret Som om det inte fanns nån morgondag? Dom säger kärlek är en drog, jag tar vilken skit som helst Men om kärlek är en drog är det ingen drog för mig Du vet hur jag känner, ja, jag känner ju som dig Jag älskar dina pengar dina pengar älskar mig Jag älskar dina pengar vem vill inte vara rik Jag vill resa och se världen vem vill ha ett vanligt liv Men jag älskar bara pengarna för pengar gör mig fri Ta mig till refrängen nu Åh känner du igen dig? Det är fler än du & jag Som förlorat nån vi älskar i elden Fler än du & jag Som dansar för oss själva i mörkret Som om det inte fanns nån morgondag Jag vill inte vara ensam Men vem vill vara ensam kent.nu/latar/svart-sno/
Tack för er omtanke! Jo min sambo stöttar mig jättebra och han tycker det är jättejobbigt. Vi har deppat och gråtit ihop. Några vänner har vetat om det, så fått stöd där med. Svårt att samla nya krafter, men samtidigt vill vi båda så gärna få uppleva en liten ihop...
Vi väntar på tid hos IVF-kliniken. Hade hoppats innan semestern men så blev det inte, så blir till hösten. Är så sjuuuukt jävla less på detta! Låt mig bara få veta om jag någonsin kommer få ett barn till eller inte, bättre än ovissheten! Fattar inte vad fan det sitter i, ingen av oss har ju nåt "fel"! Om jag hade förstått anledningen åtminstone, att någon av oss hade något mindre fördelaktigt i vår kropp eller funktion, men icke. Vad sjutton sitter det då i?! 22:a försöket misslyckades nyss... Trodde dottern tog lång tid på sig, 6 månader, jo pyttsan...
Jag tror att vi lyckades på vårt 26:e försök som också var vårt andra IVF/ICSI-försök. Och då hann det bli två missfall på vägen också. Men vi har iof orsak till det med mitt låga AMH och mannens spermiekvalitet.
Hur länge sedan är det sedan ditt mf? Var det första under ert försök till syskon eller har du haft flera? Minns inte riktigt... Och du, det är klart ni kommer att få ett barn till, jag tror tom att ni kommer att fixa det på egen hand, utan IVF.
Känns så sjukt att IVF skulle funka så lätt. Jag menar vi har försökt i 22 månader varav ett positivt resultat som varade i ett dygn typ. Och många här har försökt längre än så. Och då ska man gå och lyckas på typ 3 försök. Känns så overkligt.
Så, då fick jag frågan om vi har planerat järnet nu eftersom jag ska gå upp i tid till hösten :-\
Har förändrats ja, men mer på det vis att jag inte är lika glad och social. Känner mig ensam och tillbakadragen och bedömd många gånger. Jag lever i en bubbla och världen pågår utanför den utan mig.
Med shopping har jag blivit nästan tvärtom. Att jag känner som att det ligger inget värde i saker. Det enda som är värt nåt är en familj och fler barn. Så jag handlar nästan ingenting, bara det nödvändiga. Vilket iofs är bra för ekonomin osv nu när vi ska göra IVF men..
Dricka gör jag kanske 1-2 glas max varannan månad. Och då tänker jag först alltid att å vad avslappnad och härligt område jag är, NU blir vi gravida bara därför. Men sen då får jag alltid dåligt samvete för det lilla jag druckit och tror jag förstört nåt i kroppen och att den månadens minus beror på det typ.
Men jag är mig inte lik längre nej. Har blivit dyster. Som Ior ungefär.