Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Vid utredningen 2011 tror jag att de sa att de inte spolade längre vid utredningar men något år senare gjorde de spolning i alla fall. Jag har då hört att det blir lättare att bli gravid efter en spolning. Men jag blev inte det. Utredingen gick mycket bra, det gjorde inte ont och allt var så det ska. Efter mitt hemska MA i december pausar jag med mina försök att bli gravid men nu är jag på dag 28 och ingen mens syns. Att man aldrig slutar hoppas....

Hejsan. Jag är ny här på FL. Jag och min man har varit tillsammans i 11år nu och har en 8årig son. Vi har försökt att få syskon i smart 4år men det står helt still.. Vi har left efter "när det kommer så kommer det, ingen panik" Men nu har vi båda två insett att det inte går längre. Väntar att se om jag är gravid 8april (kanske testar tidigare) om inte så ska vi kontakta läkaren för en utredning. Det börjar tära på förhållandet när vi båda två längtar sååå efter ett syskon..

Tror att jag fått tillbaka mensen idag -yippi! Nu kan vi börja försöka igen, efter ett halvår ganska precis.

Fast tyvärr var det nog ingen mens. Fick bara en liten blödning igår, sen inget mer. Fick dock ett märkligt telefonsamtal idag. Läkaren som konstaterade mitt MA i december ringde. I samband med konstaterandet togs en del prover, både på mig och min man. Mina var det inget fel på. Mannens hade kommit bort nånstans på vägen. Men eftersom vi har två friska barn tillsammans så sa läkarna att det omöjligt kunde vara nåt fel på honom utan att vi helt enkelt haft otur. Nu hade de hittat makens prover. Det visar sig att han har en liten kromosomavvikelse vilken skulle kunna vara orsaken till våra missfall. Läkaren ville boka in ett möte med mig och min man så snart som möjligt för att göra upp en plan för framtiden. Vad det betyder vet jag inte. Vi ska dit på torsdag. Idag är jag ledsen...

Förstår att du känner dig uppgiven M och M! Vänta till helgen och konstatera att det verkligen är mensen som är tillbaka och skicka sedan in om IVF. Förhoppningsvis kan du släppa taget lite då och gå vidare. Själv har jag lite blandade känslor idag. Har fått svar på alla prover som tagits och utan ett spår om att något kan vara fel. Frågade om nästa steg var att utreda mannen i mitt liv, men fick till svar att det vore osannolikt att problemet skulle ligga där men att vi kunde lämna spermaprov om det inte gick vägen snart. Ni får försöka något år till (med samlag varann dag!!!!!) lät domen... "Yeah right" kände jag inför det! Positivt är väl det iofs att inget verkar vara fel på mig, men något måste det ju vara trots allt. För här syns inga bebisar till :( Och den där pausen jag har tagit känns egentligen inte heller bra. Men jag har bestämt mig för att slutföra den precis som jag hade tänkt ändå.