• Piela

    Vår anknytning till barnet

    Som adoptivmamma hör jag nästan enbart berättelser från andra adoptivföräldrar om hur kärleken var omedelbar till det nyfådda barnet. Jag hör om känslorna som rusar och hur föräldrakärleken finns där så fort barnet överlämnas. Jag hör hur bloggare slår fast detta som ett mantra och jag är glad för deras skull.

    Men....

    Jag hör inte till dem. För mig växte den fram långsamt och jag kände mig ibland som ett UFO eftersom ingen talade om denna variant på den vuxna anknytningen. Jag hade så mycket i bagaget att jag visste att det skulle komma och att jag inte var konstig eller annorlunda. Jag representerade bara en variant på anknytning som det talas om mer sällan. Jag fick vänta många månader innan kärleken satt där. Jag kan inte säga hur många  månader exakt, men det var betydligt längre än ett halvår. Jag talade ofta om för vårt barn (flera gånger dagligen) hur mamma älskade det men det  var en medveten akt och inte en känslostyrd sådan. Jag vet att vårt barn kännt sig älskat  av mig även under min anknytning. Jag vet att detta inte bara händer vid adoption utan även förekommer där barnet föds in i sin familj.

     Vad är eran erfarenhet av anknytningen och hur har ni som känner igen er upplevt detta?

  • Svar på tråden Vår anknytning till barnet
  • Maisie
    Första barnet 130825 skrev 2013-10-07 18:06:54 följande:

    Har alltid, ända sedan jag blev medveten om utseende, tyckte det var vackert med blont hår och blåa ögon. Äkta blont hår utan att ha färgat, slingat, tonat håret. Så som svensken är känd att vara utomlands. På samma sätt som danskar, finnar och norrmän. Har flera gånger kommit yrkesmässigt i kontakt med våra nordiska grannländer. De är också långa, blonda och blåögda. Naturligtvis har jag inget emot att ha brunt hår, men vad jag är emot och alltid har varit är fula mandelformade ögon. Jag vill att det ska se ut som jag är född här. Ser redan nu att min dotter kommer att bli ljus i hyn och inte få sådana där fula mandelformade ögon som jag. Vidare, i flera fall där personer som är födda utomlands fått barn med helsvenska personer, även om de inte är blonda, så ser barnet svenskt ut. Vidare tycker jag den första tiden är underbar. Det som gör mig rädd är att den går så fort. Jag tror också att det är lättare för ett adopterat barn som ser svenskt ut att smälta in, i framtiden när man söker arbete etc. Liksom att det är lättare att ta till sig ett spädbarn som bara är några veckor än en 2-åring. Vet ni att ett barn går när det är 1 år?
    Jag är helsvensk, genom släktforskande vet jag att vi bott i samma landskap sedan början av 1700-talet (har inte kommit längre bak än så). Jag har brunt hår. Mina föräldrar har brunt hår. Min farfar och min morfar hade bruna ögon. Alla svenskar är inte blonda. Det är en fördom. Den svenska blondinen har dessutom omvärlden inte bara en positiv bild av utan den förknippas också med "svenska flicka" som ligger med vem som helst. Lössläppt och lättlurad.

    Naturligtvis oroar rasismen oss. Därför bor vi där det finns mångfald. Här finns barn som har två svenska föräldrar, adopterade barn, barn som är födda utomlands, barn som har föräldrar som är födda utomlands och barn som har en svensk förälder och en utlandsfödd. Min dotter kommer aldrig att vara den enda som inte är född i Sverige. Det är en bra start men ingen garanti.

    Nu citerar du mitt inlägg och då blir din sista kommentar lite konstig för visst vet jag att många barn kan gå när de är 1 år. Att adoptera gör oss inte okunniga om barns utveckling. Jag hade förmånen att se min dotter ta sina första 17 steg veckan innan hon fyllde 1, så visst vet jag det. Vet du om att en del barn inte börjar gå förrän de är 18 månader? Fast de växt upp i sina biologiska familjer. Vi fick vår dotter när hon var 9 månader men jag är säker på att jag kunnat ta till mig henne när hon var långt äldre. VI kanske hade fått jobba mer på det.

    För övrigt anser jag att mandelformade ögon är otroligt vackra, speciellt min dotters. Hjärta
  • VNmamma
    Maisie skrev 2013-10-06 21:59:49 följande:
    Jag blir ledsen när du benämner det som verkligen utmärker dig som asiatisk är något du verkligen inte tycker om. Mandelformade ögon som är så vackra och som dessutom inte åldras så fort som de västerländska ögonen. Jag hoppas innerligt att vår dotter inte kommer att känna som du. Hon har enormt vackra mörkbruna, mandelformade ögon och brunt hår med vackert fall. 

    Det måste vara jobbigt att känna att det är viktigt att få ett barn som du delar gener med(inget underligt med det) men samtidigt önska att barnet inte ser ut som du. Du vill liksom att det ska vara genetiskt ditt men generna får inte synas. 



     
    "Det måste vara jobbigt att känna att det är viktigt att få ett barn som du delar gener med(inget underligt med det) men samtidigt önska att barnet inte ser ut som du. Du vill liksom att det ska vara genetiskt ditt men generna får inte synas. "

    På pricken, Maisie!

    Sorgligt läsning, att inte känna glädje och stolthet över den man är utan nästan självhat.
  • Första barnet 130825
    Maisie skrev 2013-10-07 21:31:37 följande:
    Jag är helsvensk, genom släktforskande vet jag att vi bott i samma landskap sedan början av 1700-talet (har inte kommit längre bak än så). Jag har brunt hår. Mina föräldrar har brunt hår. Min farfar och min morfar hade bruna ögon. Alla svenskar är inte blonda. Det är en fördom. Den svenska blondinen har dessutom omvärlden inte bara en positiv bild av utan den förknippas också med "svenska flicka" som ligger med vem som helst. Lössläppt och lättlurad. Naturligtvis oroar rasismen oss. Därför bor vi där det finns mångfald. Här finns barn som har två svenska föräldrar, adopterade barn, barn som är födda utomlands, barn som har föräldrar som är födda utomlands och barn som har en svensk förälder och en utlandsfödd. Min dotter kommer aldrig att vara den enda som inte är född i Sverige. Det är en bra start men ingen garanti. Nu citerar du mitt inlägg och då blir din sista kommentar lite konstig för visst vet jag att många barn kan gå när de är 1 år. Att adoptera gör oss inte okunniga om barns utveckling. Jag hade förmånen att se min dotter ta sina första 17 steg veckan innan hon fyllde 1, så visst vet jag det. Vet du om att en del barn inte börjar gå förrän de är 18 månader? Fast de växt upp i sina biologiska familjer. Vi fick vår dotter när hon var 9 månader men jag är säker på att jag kunnat ta till mig henne när hon var långt äldre. VI kanske hade fått jobba mer på det. För övrigt anser jag att mandelformade ögon är otroligt vackra, speciellt min dotters. 

    Som sagt jag håller inte med dig. Hade gärna bytt mina fula mandelformade ögon mot dina stora runda. Givetvis vet jag också att svensken inte alltid är blond, blåögd och lång. Jag bor i ett välbeställt område där det är få utomlandsfödda.. Har kollat på statistik på SCB om detta. Snittinkomsten är 600 000 kr, bland män högre. Har du tänkt på en sak? Få utomlandsfödda, högutbildad med god ekonomi hänger ofta ihop. Jag tänker precis tvärtom mot dig. Jag vill inte bo i ett område där många utomlandsfödda bor. På dagis är i stort sett alla barn svenska. Det har samband med områden där det är dyrt att bo.
  • Första barnet 130825

    Jag tror dessutom det är mycket lättare och knyta an och tycka om ett barn som varit med en från början. Om man läser här på FL så läser man inte sällan att adoptivföräldrar själva helst vill ha barn som är mycket små och många drömmer om ett barn, vars utseende inte skiljer sig alltför mycket från föräldrarnas. Har ni missat att adoptivföräldrar inte sällan själva tycker så?

  • Björnbärspaj
    Första barnet 130825 skrev 2013-10-08 16:17:01 följande:
    Som sagt jag håller inte med dig. Hade gärna bytt mina fula mandelformade ögon mot dina stora runda. Givetvis vet jag också att svensken inte alltid är blond, blåögd och lång. Jag bor i ett välbeställt område där det är få utomlandsfödda.. Har kollat på statistik på SCB om detta. Snittinkomsten är 600 000 kr, bland män högre. Har du tänkt på en sak? Få utomlandsfödda, högutbildad med god ekonomi hänger ofta ihop. Jag tänker precis tvärtom mot dig. Jag vill inte bo i ett område där många utomlandsfödda bor. På dagis är i stort sett alla barn svenska. Det har samband med områden där det är dyrt att bo.

    stora runda? Den personen måste se ganska underlig ut.
  • Maisie
    Första barnet 130825 skrev 2013-10-08 16:17:01 följande:

    Som sagt jag håller inte med dig. Hade gärna bytt mina fula mandelformade ögon mot dina stora runda. Givetvis vet jag också att svensken inte alltid är blond, blåögd och lång. Jag bor i ett välbeställt område där det är få utomlandsfödda.. Har kollat på statistik på SCB om detta. Snittinkomsten är 600 000 kr, bland män högre. Har du tänkt på en sak? Få utomlandsfödda, högutbildad med god ekonomi hänger ofta ihop. Jag tänker precis tvärtom mot dig. Jag vill inte bo i ett område där många utomlandsfödda bor. På dagis är i stort sett alla barn svenska. Det har samband med områden där det är dyrt att bo.
    Nu har jag ganska små, blå ögon som definitivt inte är runda. 

    Nu bor jag ju inte i en så rik kommun som du även om vi ligger över riksgenomsnittet. Vi har valt att inte flytta till länets rikemanskommun för de är öppet fientliga mot invandrare och barn med utländskt utseende mobbas (likaså hoppade vi över en kommun med stort SD inflytande) utan till en kommun som har lagom blandning. 

    I övrigt låter du mest som en SD anhängare. 
  • Hej och Hopp
    Första barnet 130825 skrev 2013-10-08 16:20:41 följande:
    Jag tror dessutom det är mycket lättare och knyta an och tycka om ett barn som varit med en från början. Om man läser här på FL så läser man inte sällan att adoptivföräldrar själva helst vill ha barn som är mycket små och många drömmer om ett barn, vars utseende inte skiljer sig alltför mycket från föräldrarnas. Har ni missat att adoptivföräldrar inte sällan själva tycker så?

    Kan inte låta bli att tycka synd om dig som verkar må så dåligt! Jag är mamma till två fantastiska barn som inte liknar mig överhuvudtaget till utseendet och där den ena var under året medan den andra var dryga två när jag fick dem i famnen. Och som jag älskar dessa barn! Så lycklig jag är över att få vara deras mamma och så oändligt ödmjukt tacksam inför livet. Jag tänkte faktiskt för en liten stund sedan på hur fantastiskt det är att min lille tvååring med sådan självklarhet ropar på sin mamma när han vill ha närhet i sömnen. Och tänk så fantastiskt det är att få uppleva allt nytt tillsammans med honom. Och vilket ansvar det är och vilken lycka det föder att få honom att känna tillit och kärlek. Vad underbart det är att han nu inte bara tar emot närhet utan kräver den. Jag älskar mina barn så att det gör ont! Kära "första barnet". Njut av ditt barn och ditt föräldraskap! Men försök förstå att andra också gör det - även om deras historia ser annorlunda ut. Det är lätt att få för sig att ingen annan kan älska så mycket som man själv gör Jag önskar för din skull att du ska kunna mogna in i tanken att kärleken inte sitter i generna. Att människors drömmar ser olika ut
  • nea med 2
    Första barnet 130825 skrev 2013-10-07 18:17:18 följande:
    En tanke till, i början av 70-talet när min mamma adopterade fick man vara hemma 3 månader med barn som var adopterade. Idag lika länge som en person som fått egna barn? Ett spädbarn vill många mammor amma och det kan man inte lämna bort hur tidigt som helst. Men ett barn som är adopterat och flera år, då borde man inte behöva vara hemma lika länge som med ett nyfött barn. Varför blir ni inte fosterföräldrar? Är ingen skillnad mot att adoptera förutom ersättningen. Vid äggdonation eller spermadonation blir barnet i vart fall den ena förälderns. Det är så roligt med föräldragruppen som snart startar, babyrytmik, babysim, grupper på Facebook med personer som alla fått barn samma månad. Alla hormoner, närheten av att amma. Jag skulle gärna kunna vara gravid och ha spädbarn hela livet, även om jag vet att många andra inte upplevt det så mysigt. Varför är det så svårt att förstå att det betyder mycket för mig att ha någon som är min riktiga familj och släkting för första gången?
    Jag måste fråga varför du måste trycka ned adoptivföräldrar som kanske inte kunnat få biologiska barn- ser du något nöje i det? Ja, jag har fött barn själv, och ja, jag ska adoptera- fast jag kan få biologiska barn. Gläds åt dina barn istället,  och låt andra glädjas åt sina!  Viktigast dock; Visa hänsyn och respektera andra människors olikheter!!
  • Första barnet 130825
    Björnbärspaj skrev 2013-10-08 16:26:25 följande:
    stora runda? Den personen måste se ganska underlig ut.

    Menar du på fullt allvar att du inte förstår vad jag menar?
Svar på tråden Vår anknytning till barnet