Föräldrarna vägrar låta mig ta ett sabbatsår, snälla hjälp!

Hej,

Molly heter jag och jag går nu sista året på gymnasiet och vet redan nu att jag vill plugga vidare, men inte direkt efter utan ta ett sabbatsår, jobba och samla nya krafter och plugga SEN. Jag har även svårt att välja vad jag vill plugga till då det finns så många alternativ och jag har många intressen, och jag vill helst inte välja fel. Mina föräldrar, är helt emot detta. För dom så SKA jag plugga vidare samma höst som jag tar studenten och det finns inget mer att diskutera. Inga men finns och sabbatsår kan jag bara glömma enligt dom. Jag har sagt att jag inte vet vad jag vill, att jag helst vill jobba och resa i ett år innan jag pluggar men svaret jag får tillbaka är att jag kan resa och jobba efter jag fått min högskoleexamen samt att jag är för ung för att jobba direkt efter gymnasiet. (Vill även nämna att mamma tidigare sagt att det är läge för mig att hitta jobb så att jag får en fot in i arbetslivet, så jag vet inte hur hon tänker nu)

Jag har sagt att jag förstår att dom vill mitt bästa, att dom vill att jag ska ha den bästa framtiden som möjligt och jag får en lön där jag slipper tveka om jag vill köpa en viss sak eller inte. Men bara för att de vill mitt bästa betyder det inte att ni vet mitt bästa, har jag sagt. "Jo, det vet vi." har jag fått tillbaka då.Jag, mamma och pappa har bråkat om det här i flera veckor nu och det tar kål på mig. Jag mår så sjukt dåligt, och jag har vänt mig till alla mina vänner och de råd dom gett mig har jag tagit emot och försökt med men INGET hjälper. Jag vet vad jag vill, och det är just det här jag vill, att ta ett sabbatsår. Ett enda. Det är inte så att jag inte vill plugga, för det vill jag verkligen men mina föräldrar anser att tar jag ett sabbatsår så har jag förstört hela mitt liv. Mamma säger även att tar jag ett sabbatsår så kommer det komma konsekvenser från henne och pappa, och det skulle inte förvåna mig ifall hon slängde ut mig ur huset eller om hon sluta prata med mig fram tills jag sätter igång med skolan igen. En annan anledning till varför jag inte vill resa mycket efter jag pluggat färdigt är för att jag blir kastad direkt in i arbetslivet. Det behöver inte vara så, men helst så vill jag det så att jag kan börja jobba med det jag pluggat i flera år.

Bör även tillägga att försöka övertala mina föräldrar till något dom är emot, är som att försöka flytta på ett berg - det går inte. Så antingen blir det att lyssna på dom eller att göra som jag själv känner, och helt ärligt så lutar det åt det sistnämnda. Jag har iallafall ingen aning om vad eller hur jag ska göra! Jag kan verkligen inte sluta tänka på och ju mer tiden går desto säkrare blir jag att det jag tycker är det som är rätt. Men jag vill å andra sidan inte att mina föräldar och jag ska börja bråka om/när jag tar ett sabbatsår, och det är just dessa konsekvenser jag är rädd för. Att bli ignorerad, utkastad etc. En sak jag vet kommer och hända och det sa mamma igår kväll, att tar jag beslutet att inte plugga vidare så kommer inte vi fira min student..

Har även frågat mamma om hon skulle skämmas över mig om jag inte lyssna och då säger hon att hon aldrig skulle skämmas över sitt barn, vad barnet än gör. Men saken är den, att jag vet att hon kommer att skämmas. Hela mammas släkt är utbildade och vissa har även doktorerat i sina ämnen så då känner jag mig mer pressad. Inte nog med det så börjar JAG skämmas för mitt beslut, och det är inte det att innerst inne vet jag att jag gör fel, för det vet jag att jag inte kommer göra. Jag skäms för att mamma skäms. Jag skäms för ansiktsuttrycken mammas släkt kommer få när jag berättar att jag tänker jobba och resa i ett år för att sen plugga igen, och jag borde inte ens skämmas. Varför ska jag skämmas för något jag tycker om? Något jag vill göra? Det känns så sjukt alltihop för såhär långt ska det egentligen inte gå. 

Skulle vara jättesnällt om någon kom med råd och hjälp så jag vet vad jag kan göra, för jag orkar verkligen inte fortsätta såhär. Vill inte heller att mina föräldrar ska sluta prata med mig..

Tack på förhand! (och förlåt för den långa och obegripliga texten)