Är jag hemsk som inte vill ha honom här ? ..

Har ingen bonus men jag tycker:
1: din bonus kommer ju vara som han är oavsett hur gammal din bebis är
2: det kan ta lite tid att ta in allt, det kanske tar mer än en vecka och då är det ju lite taskigt att bonusen får komma när det passar dig. Det är ju ändå din mans son!

Jag hade velat ha det precis som du vill. Det är absolut inget fel med det. Och OM man skulle känna att man klarar av 4-åringen tidigare än efter en vecka skulle han vara välkommen. Men chansen för det tror jag är rätt liten.
Jag skulle dessutom aldrig klara av att vara själv på sjukhuset.
4-åringen skulle nog få komma och hälsa på, under en timme eller så, men inget mer. 

Tycker dina känslor är helt begripliga. Skulle känna likadant. Om din man vill vara utan sin son eller inte måste nog han få avgöra själv ändå. =/

Skulle dock aldrig gå med på att vara ensam på bb. Man behöver all hjälp och stödd man kan få där.

Jag hade haft precis samma känsla som dig ! Hoppas allt löser sig och lycka till med bebisen :)

Jo vet .. Kan ju inte säga till honom att han inte får komma när de är hans son. 

Känns skönt att ni förstår mina känslor ändå. Jag önskar jag kunde känna att de ska bli jätte mysigt att alla är samlade. och de kommer jag säkert känna sen. Men förlossningen för mig är en stor och jobbig grej.
Att inte bara kunna få smälta det och vara ledsen om jag behöver de eller så med min sambo är jobbigt.
Vill ju inte sitta hemma och gråta framför en 4åring som inte har gjort något.

Vi pratade om de skulle bli så att jag skulle bli igångsatt så är de isåfall tänk att sonen ska komma på det datumet. och jag vet att de kan gå olika långtid innan det händer något när man blir igångsatt.
Men jag fråga iaf min sambo hur han hade tänkt lösa det.
Fick svaret att han får lämna mig på förlossningen en timme eller två för att ta emot sonen och lämna honom hos sin bror. Han kunde inte låta sin bror ta emot sonen i så fall.

Känner mig övergiven. Har varken familj eller vänner nära då vi flyttat till en stad jag inte känner pga sambons jobb. trivs jätte bra. Men man hade behövt familjestöd i sånna här tider :) 

Nej. dem är där varjegång han är här. och hans barn är lika gamla. 
Handlar nog mer om att min sambo är envis och vill göra som han alltid har gjort.
Känns väl bättre att hämta sin son när dem inte setts på ett tag än låta hans bror hämta honom.

Nu är det säkert lugnt. Förhoppningsvis går igångsättningen fort om det skulle vara så .
Så vi kanske klarar oss. Men det är ändå något man går och tänker på att '' tänk om'' .

Jag sa att om han åker där ifrån , föder jag hellre själv än att veta att han kan komma inrusande mitt i allt.  

Är det pga att ni har ett sådant schema normalt sett som han ska komma precis den dagen till er eller varför vill mamman till barnet just att han ska komma då? Jag kan absolut förstå hur du känner fast kan ju vara känsligt för pappan. Men kanske kan ni hitta någon bra kompromiss? Att du iaf får komma hem och ha någon/några dagar hemma själv och landa. Hade 4-åringen varit din son hade du inte haft något val. Men många vet ju hur slut man kan vara efter man precis fått barn och skulle säkert uppskattat att haft mer tid att ta det lugnt.

Även om pappan vill vara med sin son och även om sonen vill träffa sitt syskon så tror jag det är bättre för precis alla om du känner dig så bekväm som möjligt. Prata om det, berätta att du känner dig orolig och stressad över hur du ska må när du kommer hem och hur det ska bli med sonen. Se vad han säger. 

Vi har vanligtvis varannan helg. 
Men hans mamma är lite speciell. Så han har varit hos sin mamma sen i början av nov eftersom vi inte visste exakt när den lille tänkt komma och har inte jätte mycket vänner/familj som skulle kunna ta honom om det satte igång. Men nu tycker hon att han har varit för länge hos henne och vill skicka hit honom.
Och sambon sa ja så klart för att slippa bråk och sen att han gärna vill träffa sonen.
Skulle vi ändra nu , skulle det bli rama skri .

Har försökt prata med honom men han kan inte alls förstå mina känslor och förstår inte alls varför jag tycker som jag tycker.
Hans lösning var att han och sonen kan hålla sig hemmifrån dygnet runt.
Men det vill jag verkligen inte och behöver min sambo hemma. Vill kunna fråga, be om hjälp osv. Det är ju VÅRT barn . Inte mitt.

Känner mig som ett vrak med hormoner som förstör just nu haha :)