Är jag hemsk som inte vill ha honom här ? ..

Ärligt talat så... i andra trådar pratas det om hur viktigt det är för de äldre syskonen att inkluderas från första stund. Man borde inte skicka iväg dem på dagis och så vidare för de vill ju också connecta med den nya familjemedlemmen. Så jag tycker det är lite konstigt att så många här tycker det är helt i sin ordning att exkludera mannens son det första ni gör när den nye bebisen kommer. Barn kan väl känna sig undanskuffade och bortvalda nog som det är när de får ett småsyskon?

Jag förstår att du känner att det kommer vara jobbigt och blablabla, men du var väl fullt medveten om att mannen hade ett barn innan ni bestämde er för att skaffa barn? Med allt vad det innebär.

Om ni får fler barn sedan, kommer ni vilja skicka bort ert/era gemensamma barn under första veckan också då?

Aboslut inte. och jag har varit tydlig med att han ska få vara delaktig. 
Men de är dem första dagarna jag pratar om . 
Innan har vi varit helt överrens om att vi ska vara själv dem första dagarna just för att det är helt nytt för mig.
Det är en ganska stor sak att få ett eget barn och inte ''ta hand'' om någon annans. Han son är ju inte 100 % mitt ansvar. Jag kan inte lägga mig han och hans ex deras snack om hur de ska vara med sonen osv.

Om vi får fler barn har jag varit med om det engång och kan säkert hantera det bättre. Jag vet iaf vad som väntar.
Vet att min mamma som har 4 barn inte kunde ta hand om någon av oss när hon fick sitt yngsta för att allt gick så fort. Hon fick fldeprission och pappa fick ta hand om alla själva tills hon kunde komma ur sängen.
Och vi led inte speciellt mycket av att vara hos mormor en vecka.
Vi blev ju delaktiga sen..

Så tror de där är från förälder till förälder. Självklart ska syskonen vara med och inte känna sig undanknuffande. men tror han känner sig mer undanknuffad om han märker att jag mår dåligt och inte är på humör för att jag känner mig vilsen och stressad, än om man har fått smälta en del och kan ta emot han med öppna armar.

kanske har jag fel ? men så jag tycker .. :) 

Hej
jag har ett bonusbarn på 8 år med MYCKET ENERGI OCH MYCKE UPPMÄRKSAMHETS BEHOV och när jag och sambon fick vårt barn i somras så fick han komma och hälsa på någon timme tredjedagen vi var hemma och sen efter en vecka fick han komma hit igen.
 Kännde som du att man behövde den första tiden att "lära" sig allt utan en energi knippa som flaxar omkring ;)
stå på dig mot sambon och förklar hur du känner å tycker, förklara hur viktigt det är för dig och bebisen så borde han förstå =)

lycka till

Hur ni än bestämmer så tror jag att det är viktigt att förklara varför för 4-åringen. En fyraåring är stor och man kan förklara saker för dem. Ni kan säga som det är att du behöver vila lite efter bebisen kommer ut. Att han får det roligare hos mamma då. Har samma ålder mellan mina barn. Själv var ju vår hos mormor och morfar de dagar vi var på bb. Nu har ju inte jag ett bonusbarn men min förstfödda som då var fyra tyckte det var såååå mysigt när bebisen väl kom hem. Jag kunde fortfarande vila och vi alla mös med den lilla.
Känn efter och prata mer med varandra och sen med fyraåringen...
Lycka till:)

Sen måste jag ju säga att det är värre att han lämnar dig på förlossningen än att han vill ha sin son hemma... Skulle inte vilja vara själv där...

Känner att det är ju lite så att få hem ett syskon. Det finns ett äldre barn där som förmodligen är nyfiken på sitt lillasyskon. Om du hade haft ett barn innan, hade du lämnat bort det barnet i en vecka så du hade haft bebisen hemma bara, eller är det mer ok att göra så bara för att det är ett "halvsyskon"? 4-åringen kommer att finnas där senare. Klart pappan känner att han vill ha båda sina barn där.

Jag tycker att det är alldeles otroligt idiotiskt av pappan att vilja lämna dig ensam på BB. Pappan får fixa barnvakt om han inte är vuxen nog att fixa med mamman att sonen kommer typ en vecka senare. 

Jag förstår dig helt TS! Klart att man som förstagången-mamma vill få komma hem i lugn och ro de första dagarna. Tycker inte att det är speciellt svårt att förstå. Tycker att det är en otroligt idiotisk fråga det här att om det hade varit ditt barn, hade inte han fått vara hemma då..

Nu är det ju en helt annan situation. Barnet innan är inte TS (vilket inte betyder att han inte är älskad), TS har inte varit mamma innan med allt vad det innebär. Man har ingen aning om hur man mår eller reagerar efter en förlossning.

Jag tror inte att pojken dör av att inte få vara där på en vecka om det sköts på ett snyggt sätt.

När jag fick min dotter och låg på prematuren ett tag var ju bonusbarnet i vår familj ändå med i varann vecka tänket trots att vi fått barn. Men! jag ville inte ha honom på mitt rum, boende med oss för jag ville vara ifred och bara lära känna vårt barn utan hans närvaro, uppmärksamhet från sin pappa etc, så jag förstår precis! Han fick sova hos mormor och vara med sin pappa i vår lgh men jag ville ha min privacy, sen kan jag hålla med att en vecka inte nog räcker, det tar mkt längre tid än så att smälta allt, vänja sig men ni bör nog prata om det hela din man och du, så han vet hur du vill ha det i början för trots allt är det du som är nyförlöst och behöver lugn och ro med ert nya barn. Det måste din man och hans barn förstå och ta hänsyn till och det får bli hans jobb att se till. Det fungerade jättebra med min man och hans barn. Lycka till!

Finns det något tillfälle i livet som man kan få sätta sig själv och sina egna behov i första rummet så är det när man får sitt första barn. Man tillbringar all annan tid med att bekräfta bonusbarnets behov och känslor, det är inte för mycket begärt att få en veckas andrum. Jag vet många som lämnat bort sina biologiska äldsta barn till mor- och farföräldrar när de fått tillskott i familjen. Och ingen blev traumatiserad.  

Nu är du äntligen biomamma  (PRIOMAMMA ) ju. Styr upp det men det har du väl redan gjort hoppas jag. Blir så otroligt less att bonusmammorna alltid ska kliva åt sidan. Någon stans måste man sätta en gräns.

Hur har det gått Ts? 

Hoppas att allt löste sig, att du inte blev lämnad på förlossningen och att du nu är en trygg och glad mamma med en snäll sambo :D