Är jag hemsk som inte vill ha honom här ? ..

Jo vet .. Kan ju inte säga till honom att han inte får komma när de är hans son. 

Känns skönt att ni förstår mina känslor ändå. Jag önskar jag kunde känna att de ska bli jätte mysigt att alla är samlade. och de kommer jag säkert känna sen. Men förlossningen för mig är en stor och jobbig grej.
Att inte bara kunna få smälta det och vara ledsen om jag behöver de eller så med min sambo är jobbigt.
Vill ju inte sitta hemma och gråta framför en 4åring som inte har gjort något.

Vi pratade om de skulle bli så att jag skulle bli igångsatt så är de isåfall tänk att sonen ska komma på det datumet. och jag vet att de kan gå olika långtid innan det händer något när man blir igångsatt.
Men jag fråga iaf min sambo hur han hade tänkt lösa det.
Fick svaret att han får lämna mig på förlossningen en timme eller två för att ta emot sonen och lämna honom hos sin bror. Han kunde inte låta sin bror ta emot sonen i så fall.

Känner mig övergiven. Har varken familj eller vänner nära då vi flyttat till en stad jag inte känner pga sambons jobb. trivs jätte bra. Men man hade behövt familjestöd i sånna här tider :) 

Ärligt talat så... i andra trådar pratas det om hur viktigt det är för de äldre syskonen att inkluderas från första stund. Man borde inte skicka iväg dem på dagis och så vidare för de vill ju också connecta med den nya familjemedlemmen. Så jag tycker det är lite konstigt att så många här tycker det är helt i sin ordning att exkludera mannens son det första ni gör när den nye bebisen kommer. Barn kan väl känna sig undanskuffade och bortvalda nog som det är när de får ett småsyskon?

Jag förstår att du känner att det kommer vara jobbigt och blablabla, men du var väl fullt medveten om att mannen hade ett barn innan ni bestämde er för att skaffa barn? Med allt vad det innebär.

Om ni får fler barn sedan, kommer ni vilja skicka bort ert/era gemensamma barn under första veckan också då?