7 månaden med försök.. Fler?

Hmm okej, tack för ditt lugnande svar

Får se hur tempen ser ut imorn då!

Jag gräver ner mig i andra projekt... har en del saker på gång i andra delar av livet. Jag har slutat att ha övriga livet på paus. Nu söker jag nytt jobb (är trött på det gamla) och en del andra saker som kommer att förändra mitt liv till det bättre.

Men BIM-3 kan ju vara alldeles för tidigt att testa, har du testat nåt mer? Håller tummarna för dig!

Hej på er tjejer!

Tittar in här ibland och följer er med spänning! Hoppas verkligen att någon utav får ett plus snart!

Själv så har jag precis gått in i v8 och mår lite halv risigt emellanåt, skickar ett gäng med gravidhormoner till er och hoppas att det tar sig denna månad!!

Hade också idéer om inget decemberbarn efter "barn på första försöket" förut men jag/vi har helt tänkt om. Känns skönt. Hur länge har ni försökt?

testade nyss med digitalt och genast kom det upp ett annat streck! Åh jag är så LYCKLIG!!! JAG KAN INTE FATTA ATT DET HÄR FAKTISKT HÄNDER!!

TITTAAAAAAAAAAAAAA!!!!

Nu blir jag kanske väääldigt analyserande (ursäkta i så fall) men ligger det inte något i de där orden du skriver "att det tar tid när JAG blir gravid". Vi hade lite det problemet förut när jag ville att vi skulle försöka få barn. Det tog nästan 3 år innan VI ville ha barn från det att jag började önska... Känns lättare nu när vi båda vill, som tur är, men jag tror fortfarande att denna väntan på plusset är värre för oss tjejer i allmänhet åtminstone när man har barn sedan tidigare. Man ska absolut inte dra alla över en kam men generellt är det ofta vi som kollar dagar, stickor, ser gravidmagar överallt, får frågor osv. Många män verkar så coola (min inkluderad)! Och möjligen är de inte lika barnönskande då de redan har barn  som vi tjejer kan vara trots att vi redan vunnit högvinsten förut. Vet inte om det är ännu jobbigare när det gått lätt innan. Man har en helt annan referens att utgå från. Min vännina har 4 barn och alla utom det senaste/sista har det tagit nästan ett år att få till och hon säger att det var rätt jobbigt ändå varje vända men hon hade ju en annan referens än jag i och med att det var trögt så gott som varje gång. Så jag ska inte klaga men det är jobbigt ändå. Och hon har ju sina fyra godingar. Jag/vi har ju tyvärr åldern emot oss och jag misstänker att det är det som ligger oss i fatet. Vi har försökt i ett knappt år (men ett par anovulatoriska cykler) och jag försöööker vara cool som min sambo. Det jobbiga är dock att vi båda har inställningen att blir det så blir det, annars var det inte meningen, men den känslan är stundtals svår att leva med för jag vill ju så mycket (och nog mer än min sambo)

Och igår kväll började jag få en skum bubblig lätt illamående känsla i magen. Är på dag 33 idag måndag och längsta cykeln var 35 dagar varav förra månaden 34 dagar. Nu kan jag inte sluta hoppas ändå på denna månad! Ingen mens på torsdag så blir det testa igen!

Ingen bebis här, mens kom igår så in på 9e försöket...

Äl ca 5-7 mars.

Ska iaf till gynekolog nästa vecka så det känns ju lite bättre. Hoppas bara jag slutar blöda innan det :S