7 månaden med försök.. Fler?
Anonym (samma.) skrev 2012-12-13 07:25:42 följande:
Hur går det?? Håller alla tummar och tår.
Inlägg från: Dracarys
|
-
Det är imorgon jag har BiM... så idag väntar jag med spänning på PMS-humöret. Än så länge är jag lugn och glad. Men blir jag skitsur framåt eftermiddagen, så vet jag vad som är på gång...
-
Tror tyvärr att det är mens på gång. Lite rosa nu på morgonen. =/
Men jag har inte haft något av mina vanliga före-mens-symptom: PMS-humör och viktuppgång.
Det är nog tyvärr bara att inse att jag kommer att passera ett års försök nu vid årsskiftet. -
Ja, det blir nog så. Det är redan lite förberett på mig, jag gjorde en VUL och tog blodprov för ett par månader sedan när jag utredde varför jag inte hade haft mens på 3 månader. VULet såg bra ut, men jag har inte fått resultatet från blodprovet än. Om vi inte hade lyckats vid årsskiftet så skulle vi höra av oss och testa även min man. Jag tar inte tag i det innan jul, utan det får bli i januari.Juronjaure skrev 2012-12-14 08:02:38 följande:Usch, ett år... Ska ni göra utredning?
-
Jag trodde det kunde vara något sådant första gången... men nu är det typ tredje gången som mensen inleds med liiiiten rosa historia. Så jag hoppas inte på någonting, men det skulle ju vara väldigt trevligt om det var så.Border skrev 2012-12-14 08:47:02 följande:Jag hade en liten rosa flytning i början av min graviditet. Jag vill inte inge dig falska förhoppningar, men man vet ju aldrig
-
Jag vaknade i morse och var lite freakad över att mensen var en dag sen, trodde att det hade blivit något kanske, men femton minuter senare så kom mensen. Så, nej, det blev ingenting 2012. =(Anonym (tvålen) skrev 2012-12-14 22:49:07 följande:Hur går det Dracarys? Själv håller jag på att tappa hoppet innan jag ens är på BIM. Varför skulle det ta sig nu liksom. Har ju inte lyckats på x antal gånger nu och det känns ju precis som vanligt med stenhårda ömmande bröst och så. Tror tyvärr det är mina PMS-tankar som är på G. Känns trist. Tempen är dock stadigt parkerad på 36,8 och håller den sig där till på tisdag så har ett under skett. Idag har vi haft det helkörigt på jobbet och hemma likaså. Är väl julrushen som är i antågande. Hoppas det kan avdistrahera mig lite så det kanske blir ett plus av bara farten. Sköt om er alla!
Och så är det plusgrad nu också, så den fina snön slaskar ner från träden. Blä. -
Den lite utdragna processen börjar få andra effekter på mitt liv också. Jag har varit uttråkad på mitt jobb en längre tid, men så började vi försöka göra barn och jag ville inte börja byta jobb mitt uppe i det och kanske behöva påbörja en ny anställning med att avslöja magen på första fikarasten. Men nu när det uppenbarligen drar ut på tiden och samtidigt omorganiseras på jobbet (till det starkt sämre) så känner jag att det börjar bli akut att hitta ett nytt jobb också. Fuck, liksom. Ville inte behöva söka och byta jobb med allt som det innebär mitt uppe i allt. Men nu har det gått 1 år och jag kan inte längre hålla paus-knappen i karriären i väntan på att bli gravid. Några månader upp till er år kan man ju stanna på ett tråkigt jobb, men allt har ju sina gränser.
Hur är det med er andra? Några andra livsplaner på andra områden i livet som har fått ändras pga att det tar tid med barn? -
Nästa ÄL väntas den 2 januari. Så det blir nyårsmys. =)
Den här gången tänkte jag äta rosenrot. Ätit i 2 dagar nu. Inte för att jag egentligen tror på det, men det kan vara värt ett försök och se om cykeln blir lite kortare. -
Jag är 32. Börjar också känna av det där med att "alla andra" får barn eller redan har barn sedan länge. Värst var nog min mans syster. Hon är ca 7 år yngre än min man, har en 1-åring och nu i helgen så träffade vi på henne hos deras föräldrar. Då visar det sig att hon är 5 mån gravid med tvåan. Min man tog lite illa vid sig, dels när detta kom så oväntat och dels när systern kom med en halvbitchig kommentar om att våra husdjur var väl barn för oss.
-
Som jag förstår det så är 7 mån ett snitt som inkluderar alla fertila kvinnor, dvs både 20-åringar som blir gravida på första försöket och 35-åringar som behöver 10 år på sig. Typ.Anonym (tvålen) skrev 2012-12-19 21:12:05 följande:Jag har övervägt att tala om det för några få men tänker varje månad, vi testar en månad till, och en till och en till. Hemskt att man ska behöva känna lite skam. För det är ju inget att skämmas för. När jag tänker efter vet jag inte varför jag inte säger det rakt ut men det måste vara skammen och framför allt kanske det intima i det.
Förresten, jag har ju läst att det tar i snitt 7 mån att bli gravid. Någon som vet vilken åldrar man räknar med i det. Alla? Yngre med fungerande cykel etc. Utredning startas ju inte förrän minst 1 år passerat. Vad är egentligen "normalt". Någon skrev ovan att de försökt 1 resp 2 år (tror jag det var??- kan inte bläddra nu då jag skriver) för att få till sina fina. Vet inte om det var med eller utan "hjälp" Vad är egentligen rimligt innan man söker hjälp. Man vill ju inte missa chansen få till det på egen väg men samtidigt hinna få IVF innan tiden helt springer iväg. Någon mer som funderat i dessa banor?
Snittet känns inte jätterelevant egentligen. Extremfallen drar nog snittet åt alla möjliga håll. Då tycker jag att det är mer värdefull information att veta att ca 15-20% blir gravida på första försöket och 80% blir gravida inom ett år. Dvs var femte kvinna behöver mer än ett år. -
God jul!
Hoppas att det blir många bäbisar av den här tråden 2013.