7 månaden med försök.. Fler?

Låter jättesurt att missa flera försök på raken på det sättet! Två försök missade, och vem vet, du kanske är magsjuk när det skulle vara dags för tredje gången? Uärk. Jag skulle fått massor av sådana dumma tankar.

Jag har inte kommit längre än barnets födelse i drömmarna än. Kanske kan ha att göra med att jag har primär förlossningsrädsla och jag fortfarande bearbetar detta. Jag kommer inte att acceptera något annat än kejsarsnitt, och det är också det jag drömmer om. Det låter kanske lite konstigt, men när jag drömmer om att läkaren plockar ut barnet så känns det liksom som att plocka ut något ur en matlåda. Ni vet, ett fyrkantigt utrymme med en väldigt speciell plastig känsla. Och sedan stänger man locket. =) Känns knäppt att skriva, men bäbisen ligger verkligen i en matlåda i magen i drömmen och det är bara att öppna och plocka ut den. =)

Det låter kul när vi är ett lite mindre gäng. =)

Jag har kommit fram till det där stadiet mellan ÄL och BiM när jag börjar känna lite symptom, men det är för tidigt att testa såklart. Jag brukar få lite illamående och värk i äggstockar och sådant mellan ÄL och mens. Lätt att missta för tidiga grav-symptom. Mycket irriterande.

Det finaste är illamående.

Jag tänker: hmmm, mår jag inte lite illa idag?

Så börjar jag tänka på spyor och plötsligt mår jag illa.

Efter att mensen slutar så försöker vi ha varannan dag fram till jag får utslag på ÄL, och då är det varje dag som gäller i ca 3 dagar (dagens före + ÄL + dagen efter). Därefter tar vi det lite lugnare. =)

Jag tror inte att man ska hänga upp sig alldeles för mycket på själva ÄL-datumet, jag menar, grabbarna kan ju leva upp till en vecka, så om man kör varannan dag under hela veckan innan ÄL så har man ju högst troligen friska grabbar som campar där inne i väntan på ägget.

Jag har börjat känna min ÄL först det senaste året. Tidigare kände jag det aldrig. Jag gick på p-piller i ca 1 år och första ÄL efter det kände jag vansinnigt tydligt. Jag trodde att jag hade blivit gravid, för det var smärta och molvärk och illamående och allt. Sedan gick det ett antal månader och jag kände ingenting särskilt, men nu i oktober och november så har jag haft väldigt tydliga känningar.

Kanske är något som kommer med åldern? =) Jag började känna av ÄL när jag var 31,5 år.

Det där utslaget är ju inte riktigt som att slå på och av ljuset... det stegras upp under ett antal timmar innan ÄL (jag får t.ex. ofta mellanstarka streck dagen innan), sedan är det där värdet högt under en period och någonstans i det tidsfönstret så lossnar ägget. Därefter så börjar halterna att gå ner igen. Jag förutsätter att det är ganska individuellt hur fort halterna ändrar sig både upp och ner. Troligen kan du fortfarande få utslag ett tag efter själva ÄL. Jag har ett tidsfönster på ca 1,5-2 dygn när stickan ger utslag - exakt var i det tidsfönstret som det släpper, det kan jag inte veta.

Jag är på ÄL+7 idag, precis mitt mellan ÄL och BiM. Jag känner bara lite känningar där man tänker sig att äggstockarna sitter, men det är ganska normalt för mig vid den här tiden. Jag brukar bli lite illamående också till och från vid den här tiden i cykeln, men det har inte kommit än. Än så länge är allt som det brukar.

BiM 14 dec. =) Verkar som att jag är först.

Visst, men jag ser den här tråden som lite sällskap tillsammans med folk som har försökt ungefär lika länga - det vill säga att man dfinitivt är förbi "lätt att bli gravid"-stadiet och processen börjar kännas lite långdragen. Samtidigt måste man inte tassa på tå runt deltagare som har försökt i 7 år och tycker att det är trivialt att bara ha försökt i 7 månader.

Låt oss snacka, liksom. Vi vet om att 7 månader inte är onormalt... men för många av oss så närmar det sig en svårighet och det kan behövas utredningar och hjälp framöver. Känslorna kring det måste också hanteras, även om det finns folk som har försökt längre.

80% blir gravida inom ett år.