7 månaden med försök.. Fler?

Tjohoo! Vad dött det är här!! Vad gör ni alla?? Nu har vi i alla fall brutit ihop och kommit igen och börjat andra IVF försöket. Nytt preparat, ny årstid, ny kraft. Hoppas nu det tar sig. Hittills känner jag mig inte alls så påverkad så vi får hoppas dosen och sorten är bra!

Kul att höra av er tjejer men trist att ni sitter med lika feta minus som vi. Ja, eller jag har ju inte gjort några tester på år och dar (förutom det försmädliga efter första IVF:n då jag blödde som en gris) men jag vet ju att det inte kan bli något plus när jag inte har haft ÄL *depp*
Klart ni inte ska ge upp. Vi kommer lyckas till slut på något sätt. De andra här i tråden har ju lyckats och varför skulle våra odds vara sämre?!

Välkommen hit Pysslce! Hoppas ni lyckas fortare än vi "kvarhängare" Vi får försöka stötta varandra. Vi kör IVF nr 2 nu och hoppas på det bästa!

Grattis!

Sorry, nu har jag inte helt hängt med. Har ni redan testat Puregon en gång alltså? Och då gick det inget bra?! Hoppas det funkar. Ska försöka hinna läsa i din blogg så jag hänger med på allt:)

Håller tummarna allt jag kan!Inga + här men snart kör vi ÄP nr 2 så ni får gärna hålla tummarna att det går bra och vi får något tillbaka. Gärna en blastocyst

Äggplock :D

Man kommer rätt snabbt in i termerna vid IVF på gott och ont och använder förkortningar som kanske inte är så uppenbara. Sorry! Först tar man sprutor (efter ev nedreglering med nässpray) så att det ska bildas många fina ägg och sedan plockar man ut dem = ÄP. Sedan låter man äggen befruktas av spermier (parets egna eller donerade) och sedan återförs eventuella embryon.  Så det är efter ÄP som vi vet om det blivit några ägg och sedan om det blivit några befruktade och sedan om det blivit något bra som kan sättas in. Det är ju såklart det vi hoppas på!! Och i slutänden såklart ett stort fett +!

(Äggdonation finns också och i andra länder(?) embryodonation)

Välkommen hit. Alltid trevligt med "nya ansikten" men som alltid trist att behöva hålla till här och inte få +:et.
Kan/vill du berätta lite mer om er typ ålder och så? Vill du inte så går det lika bra ändå men det är lättare hänga med i allas turer om man har något att hänga upp det på! Vi hör till åldringarna  här inne men ska försöka trotsa oddsen och få ett plus innan vi tröttnat totalt!För oss gick utredningen rätt fort. Känns rätt standardiserat om man säger så (blodprover, spermaprov,  ev spolning och såklart en grundlig genomgång av cykellängder, anovulationer etc). Tror det går fortare ju äldre man är. Är paret ungt så tror jag de försöker ta det lugnt utan att sega ut på det alltför mycket. Det är ju inte alltför få som får ett spontant plus under utredningen/väntandet på IVF.
Jag tror åldern och ev hittade "fel" avgör mycket hur snabbt de drar igång IVF. Hittar de inga fel och man är ung säger de ofta att man ska försöka lite till. En del får prova Pergo som stimulerar ägglossning (om man inte har det men även ibland ändå). Ibland går de rakt på IVF snabbt (tex då få spermier, äldre par osv). Går man privat går det ofta lite snabbare, men ibland verkar de gå rätt fort inom landstinget också. Det finns ju vårdgaranti om man är desperat! Lycka till imorgon!!

Men visst har du varit här och nosat förr Calqyl?! Trist att det inte tar sig men ni har ju flera bra faktorer med er så har ni tur så fixar ni det innan årsskiftet. Håller alla tummar jag har! I denna tråd har många lyckats efter över ett år så inget är omöjligt!

Själv sitter jag med en lite konstig känsla i mig. 2 (två) ynka befruktade ägg blev det denna gång trots alla fina blåsor och allt joxande som varit. Ska vara positiv för det behövs ju bara ett men det känns liiite jobbigt när en del får över 20. Fast jag försöker såklart tänka kvalitet framför kvantitet.

Har också gravid syster. Som dessutom redan hunnit få ett barn medan vi längtat. Men jag är inte bitter:) fast liiite tungt kan det kännas ibland.
Två befruktade ägg är mycket mer än inget. Tyvärr är min mans produkt inte hyperbra så det är väl så här verkligheten ser ut. Det jobbigaste just nu tycker jag är att veta när man ska sluta. Hur många försök orkar vi liksom?? Och när är det bättre att ge upp och reorientera för att inte förstöra hela livet. Vi får se. Ännu så länge hänger vi i. Ni är väl med tjejer??