7 månaden med försök.. Fler?

Extrem stress kan göra så att ägglossningen uteblir. Men har man ägglossning så kan man inte tänka sig till en icke graviditet. 

Och tråden startades i november och heter vi som försökt i 7 månader. Vi är många här som har försökt länge. Vissa av oss har inte åldern på vår sida och känner att vi behöver likasinnande att tala med. Nä,, ett år kanske inte du ser som en lång tid men för oss är det de. Och det är skönt att kunna diskutera med likasinnade. Känns inte så roligt att gå in i en tråd där alla blir gravida på första försöket. Vi här har alla kämpat ett tag. Och att pricka in ägglossning är inte så svårt, efter att ha försökt i ett år så lär man känna sin kropp. Och att då försöka ha sex när det är som mest optimalt är inte så svårt. 

I början kan jag säga att jag och min man inte brydde oss om ägglossningen, vi låg när vi ville. Nu, vi ligger när vi vill men runt ägglossningen så ser vi till att få till det även om vi kanske inte är sugna.

Jag tror starkt på munkpepparn. Den har gjort saker i min kropp iallafall. Men de säger att man ska ge det 3 månader för att få full effekt. Jag startar snart min 2 månad, men första månaden med sex runt ägglossning. Kommer att bli spännande när det börjar närma sig nästa bim. Så tråkigt att inte kunna få analysera symtom. :)

Samt att det är ganska skönt att vara i en tråd där alla har försökt länge. Blir det plus i tråden så blir man ännu mer hoppfull. Man vet ju att alla har försökt lika länge så då finns det hopp för en själv med.

Att gå in i en tråd "vi som försöker bli gravida i februari" säger inte så mkt. Där kan finnas folk som är på första försöket som plussar. Visst, kul för dem men de kan aldrig förstå hur det känns att få negativt månad efter månad.

Här blir jag verkligen glad för alla som plussar. Inte bara för deras skull, utan även för min. Det betyder att det finns hopp för mig. 

Min cykel verkar följa samma mönster som innan. Enda skillnaden jag märkt är att jag hade mycket mer gglossningsflytningar och jag har Pms utav bara helvete. Försöker se det som något positivt. Någon hormonbalans som var fel förut och som nu har rättat till sig hoppas jag.

4 mars är min nästa ägglossning. Då jäklar. 

Håller verkligen tummarna för dig. Ägget kan ju fästa tidigt. Men jag har haft alla symtom som finns utan att vara gravid så jag tror inte på min kropp längre.

I juni månad hade jag dock något så fruktansvärt ont i korsryggen, och var oerhört trött. Så trött så jag fick sova ett par timmar på eftermiddagen. Fick också då svaga svaga plus på clearblue. Men sen kom mensen 3 dagar försent. Men jag tror nog att det hade tagit sig då men blev ett tidigt missfall. Så det är det symtomet jag kommer att leta efter. Ont i korsryggen. :)

Dags för mig att packa. 3 veckors semester i Karibien. Så när jag kommer tillbaka vill jag läsa om en massa plus..... Plus att jag vill plussa själv. :) Om vi lyckas få till det på den förbaskade båten.

Gick in på min app på telefonen för att kolla symtomen från juni. 6 dagar efter ägglossning skrev jag att det känns annorlunda, mensvärk i magen och ryggont. 7 dagar efter skrev jag jättetrött. 9 dagar efter skrev jag sjukt ont i korsryggen och dragningar i ljumsken och mensvärk. Fick också då ett svagt svagt plus. Svaga plus dag 9-12. Sen negativa. När jag läser det nu så är jag ganska säker på att det faktiskt tog sig den månaden men inte fäste riktigt. 

Det lär jag ha. Har sprungit som en tok idag och letat sommarkläder och bikinis. :) Samtidigt som jag suttit på internet och letat efter större lägenhet. Vi har bara en 2:a nu. Jag vill inte ha mitt framtida barn i mitt sovrum så vi försöker hitta något större att flytta till nu. Skönt, tar bort lite av de negativa tankarna som annars finns konstant i mitt huvud pga avsaknaden av plus. :)

Nä, man får ju nästan onda ögat när man säger att man inte vill samsova med sitt barn.  Jag är så otroligt lättstörd när jag sover. Hade helst haft mannen i ett annat rum med. :) Men det går han inte med på. Hade nog vaknat vid minsta rörelse om jag haft barnet i rummet eller sängen. Så tycker att det är lika bra att ha ett eget rum från början.  En babymonitor och en skön fåtölj i det rummet så ska det nog inte bli några problem.

Nej vad tråkigt. Men skönt att ni har en utredning inom snar framtid. Det är kanske bara något lätt som behöver åtgärdas?

Jag har kikat där. Letat efter lite tips och så. Men aldrig skrivit, kommer nog inte att ge mig in där heller på ett bra tag. Nu är vi ju bara på försök 9 så jag har ett tag på mig.  Men samtidigt har vi varit oskyddade i 5 år. Visserligen avbrutet, men känns ändå konstigt att inte någon liten har slunkit igenom. Jag var helt säker på att när vi började försöka ordentligt så skulle det ta sig på en gång. Lite naivt kanske.

På Familjeliv finns det ju så många puckon i alla forumen tycker jag. Har man en åsikt som går emot vad normen säger så blir man ju stenad och idiotförklarad.  Som samsovning, skriva att man är emot det i en vanlig tråd och du hade blivit dumförklarad. Nu ska jag chocka ännu mer, jag vill vara ensam på förlossningen, alltså inte ha min man med. DET skulle jag aldrig kunna skriva i en vanlig tråd. JAg kan göra det här, för ni är en skön samling människor som inte dömer verkar det som. Gillar er. :) 

Nu börjar mina res nerver göra sig påminda. Imorgon går flyget, 3 veckor av sol och bad och Plus att jag ska sluta röka. Så ser inte helt fram emot resan. :)