Anonym (tvålen) skrev 2013-02-27 22:25:46 följande:
Tack sötaste Ebba för ditt långa förklarande inlägg. Jag har pendlat emellan hopp och förtvivlan de senaste dagarna. Det har gällt allt och det mesta men framför allt det här med barn. Det har känts viktigt för mig att inte "lämna ut mig/oss" för mycket i tråden och därför har jag försökt undvika detaljer som gör att de som känner mig kan klura ut vem jag är. Tycker inte jag vill bjuda på det. I alla fall inte ännu. Kanske blir lättare om vi uppnår plusset men det är ju en annan historia! Därför är det svårt att ge viss info som jag egentligen skulle behöva lämna ut i och med att vi har blivit så familjära med varandra härinne. Men det är något som ni (och jag) nog får stå ut med.
Vi (jag) har bestämt oss för att ta oss iväg för en liten diskussion om det här med IVF men jag är fortfarande så velig. Vet inte om jag var vag men det jag allra helst behöver tips på är vilka IVF-kliniker som är bra (och vilka som inte är det). Vad man lägger in i detta är ju såklart subjektivt men det känns alltid bra att få "lite på fötterna"! Vet du eller om det är någon annan som vet så ge oss gärna info. Man kanske skulle ge sig ut i någon annan tråd och "höra sig för".
I och med min/vår ålder är det ju IVF som gäller också i och med att vi inte "har tid" med alla andra metoder men jag är som sagt lite sugen på insemination i och med att som jag förstått det (vet inte om det är du eller jag som har fel) det är helt utan hormoner. För mig låter det konstigt att man skulle ge hormoner och riskera att fler än ett ägg befruktades. Men jag ska kolla och återkommer. Eller så får du rätta mig om du är bombsäker
Hur har ni tänkt kring brytpunkten att börja med IVF kontra "vanliga" försök? Om jag fattar det rätt har ni lagt ribban vid 1 år. Jag är så himla velig. Försöker man längre är ju chansen fortfarande relativt god att man kan lyckas själv men jag är så velig beroende på min ålder. Ge mig gärna era argument. Egentligen borde jag väl inte vara velig utan istället borde vi köra igång direkt med IVF för att inte förlora tid , men, som sagt, jag är rädd. Sååå typiskt när sambon inte längre är lika negativ! Sedan är jag dessutom rädd för att det inte lyckas. Så fånigt kanske du/ni tänker men så känner jag. Jag tror inte jag vill/orkar prova alltför många vändor med IVF och skulle det inte lyckas så skulle det bli ett stort nederlag. Så länge man inte provat de finns ju ett ess kvar i rockfickan så att säga. Ja, veligare människa än jag finns inte och bra på att måla fan på väggen är jag tydligen med. Fast jäklar anamma finns det så när jag väl bestämt mig ska allt säker t bli finfint. Lite jobbigt bara nu med allt.
Kram på er alla! Väntar på alla era fina plus därute!! (och vill väääldigt gärna ha ett själv med-gode god)
Hej!
Jag förstår dig precis, klart att du ska vara anonym, det vill jag också. Det blir ju därför lite svårt att tipsa om någon bra klinik... Vi har ju dessutom bara varit till en, och jag är osäker på om det är den bästa. Dock känns det bra att fortsätta där nu eftersom de kan vår historia.
När det gäller insemination så har du tyvärr fått det lite om bakfoten, det är ganska mycket hormoner inblandat där och ganska hög risk/chans för tvillinggraviditet. Jag skulle visserligen gärna ha tvillingar, men i vårt fall känns insemination som ett onödigt steg, eftersom allt verkar fungera som det ska. Och ja, jag är bombsäker på att det är hormoner inblandat. :)
Jag förstår också precis vad du menar med att man är rädd för att det ska misslyckas, den tanken har vi också. Men samtidigt så är det i vilket fall större chans att lyckas med ivf än på naturlig väg, så jag försöker se det från den ljusa sidan. Om det är så att du kanske bara har ett befruktningsdugligt ägg på ett helt år, så behövs det ju ganska många månaders försök innan ni prickar rätt. Och då ska allt annat också stämma. Men om du gör ivf så låter man ju flera ägg mogna och man plockar ut flera stycken, vilket gör att du kanske får ut det där fina äggen som sedan kan befruktas. Så chanserna ökar ju väsentligt på det sättet. Det jag funderar på nu är om man kortar ner sin fertilitet med ett år genom att göra så här. Det sägs ju att man får ut 5-15 ägg vid äggplock och då har man ju förbrukat de äggen så att säga. Och det är ju de äggen som skulle mognat och lossat de närmsta månaderna... Förstår ni hur jag menar?
I vilket fall så tror jag inte att du behöver vara rädd för ivf, eftersom ni dessutom har åldern emot er hade jag satt igång på en gång. Som min sambo sa när jag sa att jag hellre hade velat att vårt barn blev till på naturlig väg - varför det, det blir väl samma barn i slutändan iaf. Huvudsaken är väl att vi får vårt barn? Och det har han ju väldigt rätt i.
Kram!