Vad är det tokigaste du gjort under en manisk period?

Gjort av med sjukt mycket pengar.
Anlitat hantverkare att ex bygga om hemma.....och sedan bli osams med dom och slänga ut dom.

Kör bil som en galning.
Går på krogen och dricker mig redlös.

Gjort hur mycket sjuka grejer som helst.. 

Jag kör också bil som en galning och har druckit mig redlös (med efterföljande sex med en för mig ganska okänd kille, oskyddat och allt:0O
Har också fått ett kanonjobb på ett megaföretag och bett chefen att begrunda sin ledarstil och sedan sagt upp mig.
Ibland undrar jag om jag är riktigt klok;0) (förmodligen inte)

Jag är inte hypomanisk så ofta, mer depressiv.

Men jag blir faan inte riktigt klok.....fast det fattar jag ju inte just då. Det är ju först efter den hypomaniska fasen som jag inser hur "knäppt" jag betett mig.

Jag får oxå sexlust.
En jäkla energi....brukar beskriva att jag är "hög" på lycka.

Köpte ett löpband och kutade 1 mil varje dag.....och när jag kom ner och blev åt det depressiva hållet så sålde jag det.

Kan ju inte annat än skratta åt eländet nu.....men jag är nog rätt jobbig och leva med tyvärr. 

Linda; Hög på lycka ja, det är precis så det känns. Äter du medicin? Jag gör inte det ännu, men jag borde nog.

Skilt mig, kastat ut min man sedan 15 år.

Jag har testat typ alla medeciner och varit så ner drogad i 4 år.
Jag har försökt ta mitt liv så många ggr under dessa år. Farit in och ut på psyk.

Testat ECT....ja jag har verkligen testat ALLT.

Bestämde mig för att sluta med allt utom antidepressiva och fick terapi i form av DBT.

Har aldrig mått så bra som jag gör nu. Varit stabil sedan Mars.

10 år av mitt liv är borta pga den här skiten.

Just nu sitter jag med en bebis mage och mår kanon, har dessutom börjat jobba 50%....vilket jag inte gjort överhuvudtaget på 4 år. Varit sjukskriven fram och tillbaka i 10 år.

Jag tror inte att jag kommer prova på medicin igen. Men jag ska aldrig säga aldrig.....kanske blir jag jättesjuk igen framöver och då gör man ju allt för att må bättre.

Men just nu funkar livet med terapi

 

Linda; Vad härligt att höra. Grattis till bebisen i magen.

Min psykiatriker vill ge mig Lamictal, men jag vill inte ta den. Vilken sorts antidepressiva får du idag? Jag vill gärna ha något mot depressionen. Mamma har också 3 självmordsförsök bakom sig och när hon blir manisk då är hon heltokig. Vill inte bli så dålig.

DBT? Vad är det?

Jag gjorde av med ca 160 000 på två månader. Jag söp en massa och förlorade ibland dygnsrytmen... Ringde t.ex min mamma kl. 04 för att fråga något ointressant (trodde klockan var typ 20.00). Jag försökte få en typisk familjefar att köpa sex av mig. Jag följde med random people på efterfest. Jag rymde iväg för att åka till Afrika!

Jag äter sertralin 50 mg och har gjort sedan 2002. Har testat att sluta, men blir dålig.
Jag vågar inte sluta. När jag är dålig så ökas dosen och när jag mår bättre så är den lägre.

DBT är en terapi form som ändrar ditt beteende.
Googla Dialektisk Beteende Terapi.

Tog 9 år innan jag fick info om den dock.....synd att man inte fick veta om den tidigare.

Varför vill du inte testa Lamictal då?? 

Blaha; Åh, du låter ju riktigt manisk;0) Ursäkta det skämtsamma i detta, men just när man är manisk har man ju ganska roligt (efteråt är det skit). Min mamma brände arvet på 600 000 på 3 månader och själv har jag rymt hemifrån 2 veckor till Asien och beblandat mig med både kreti och pleti på fyllan. Hög igenkänningsfaktor alltså.

Linda; Jag vill inte testa Lamictal för att jag har hört om viktökningen och håravfall (är redan mullig med tunt hår).
Sertralin har jag hört talas om, skall kolla på FASS och fråga min läkare.
Dialektisk Beteende terapi hmmm....hörde/läste om det begreppet igår i något sammanhang på nätet. Måste kolla upp detta. KBT har iaf INTE fungerat på mig, så detta var intressant.
Tusen tack för svaret!!!

KBT fungerade inte på mig heller.

Jag gick inte upp av Lamictal.
Har haft anorexi tidigare i livet och va livrädd att gå upp.

Gick dock upp 20 kilo på 2,5 månader av Litium.

Topimax gick jag ner 10 kilo av.
Tegretol och Lamictal gav ingen viktpåverkan.
 

TS: Ja, speciellt en gång var jag jävligt manisk. Det är sorgligt och hemskt, men visst kan man se en viss humor i det också. Vet inte hur jag ska hantera det utan humor...

Är bipolär 2 sen många år tillbaka. Har gjort en massa dumma grejer genom åren. Handlat på kredit och inte kunnat betala, varit otrogen, försökt ta mitt liv flera gånger.
Idag mår jag bra faktiskt :) fick mitt tredje barn för 3 år sen och gick då in i en svår depression som varade 1 år. Så min sons första år minns jag inte :(
Måste få fråga er lite ot jobbar ni? Önskar jag fick komma ut och jobba nu men fk gav mig sjukersättning. Och det tär på en när man känner man kan / vill jobba iaf halvtid.

Jag har precis börjat jobba 50% och det funkar bra. Hållt på snart 2 månader.
Känns som det räcker nu början. 

Ska ha barn snart och efter mammaledigheten hoppas jag ju komma igång igen. 

Jag tror jag precis kommit ur min maniska period. De är så längesedan jag vart manisk då jag vart medicinerad med topimax och quentiapine. Men för nån månad sedan satte min läkare in Brupopion då jag var deprimerad och sjukskriven länge. Både min tonåring och sambo sa att jag började bli konstig men jag tyckte jag mådde toppen. För 6-7 veckor sedan tror jag lämnade jag min sambo och förstörde våra liv. Jag mår så fruktansvärt dåligt just nu och har fått sådan käftsmäll när jag insett vad fan jag gjort. Jag känner att jag verkligen förstört för oss alla 3 och jag ångrar mig nå fruktansvärt. Jag kände ju mig ledsen då också men jag var så jäkla hög på livet just då, sov knappt eller dygnade osv. Jag har fått min förra sambo att hata mig mer än något annat i hela världen och han har inte sagt ett ord till mig på 6 veckor och vill aldrig ha med mig att göra igen. Min son är jätte ledsen. Inte nog på de så drog jag med en Karl precis efter jag lämnade min sambo (min nya arbetskollmega) och där av hatar min förra sambo mig. Mitt liv känns som skit nu och jag förstår verkligen inte varför jag har gjort såhär.. 

Jag har inte blivit diagnosticerad med någon av dessa typer 1 eller 2 (konstigt nog!!) eftersom jag har väldiga problem med att nästan aldrig vara i något mellanläge.
Men jag kanske inte svarade tillräckligt tydligt på frågorna när jag gjorde min utredning för andra diagnoser.,.,

Jag känner i alla fall igen det som beskrivs här av att bli hypermanisk när jag köpt saker och utan att nämnvärt ha reagerat på summan. Nu har jag inte köpt på mig saker på ett tag och det är jag glad över. 🙏🙏 
Får fundera vidare på om det är något mer extremt jag har gjort. 

Innan jag fick mina andra diagnoser så kunde jag använda manin till att kamouflera bort mina svårigheter med att tex, fungera i sociala sammanhang. Jag kunde ge ett skev av att jag var på ett sätt som inte alls stämde, något som också gjorde att människor att jag var spännande som hade så mycket saker för mig. Manin var _användbar_ till mycket för att orka med mitt liv, som inte fungerade egentligen. Men tillslut orkade inte min kropp efter det maniska skovet och jag föll ner i att självskada. 

Det är märkligt hur det fungerar för ångesten är verkligen något som ger bränsle till min mani. Jag lyckas vända måendet, fast det blir istället ett tillstånd där jag inte känner någonting för att sen återigen falla ner i mörkret där allt känns meningslöst.

Kämpar dagligen med att försöka bli medveten om när manin drar igång, vilket är väldigt svårt då den i mitt fall, är självgående. Men jag tycker i alla fall att jag blivit bättre på att kunna känna en markant skillnad på hur manin känns i kroppen än tidigare. Jag märker nu när den dragit igång och kan då lyckas stoppa mig själv genom att förstå vad jag har gjort och varför. Det är min typ av *medicin*. 

Jag menar SKEN - inte skev 

Blivit väldigt starkt frälst och haft en tydlig ingivelse att sprida det glada budskapet om herren Jesus Kristus till precis alla människor jag träffat. Känns avlägset nu och jag kan bara skratta åt hur jag betedde mig (även om jag innerst inne ända sedan dess faktiskt har en övertygelse om Guds existens, men numera lever ett normalgrått svenssonliv där inget av denna religiositet kan anas). 

Jag har aldrig gjort något tokigt utan storstädar lägenheten och sådana saker. Oftast är jag supertrött någon dag in i en manisk period eftersom jag sover så lite. Är bipolär typ 2. 

Jag var överflyttad från BUP till vuxenpsykiatrin, på LPT och var livrädd för de andra patienterna. Samtidigt som manisk och psykotisk.

En skötare var väldigt snäll, så av någon anledning blev jag kär i honom. Det var en 50årig gubbe med stor mage men det spelade ingen roll för vi var själsfränder ansåg jag.

Jag fick inte gå ut själv utan bara promenera med personal, så med honom på promenad hade jag en plan för hur han skulle bli kär i mig. Jag tänkte att han skulle jaga mig, bli trött (eftersom han var så fet så kan han väl inte springa särskilt länge?), jag låta honom fånga mig när han är trött och sedan skulle jag kyssa honom .

Så jag sa att nu skall jag ta livet av mig om du inte fångar mig. 

Planen gick först bra han jagade mig runt på en fotbollsplan, jag spelade handboll så ingen chans att han kunde fånga mig om jag inte lät honom. Så jag lät honom, men när det kom till kyssen vred han bort huvudet och ville inte alls det där. Så planen funkade inte.

I min journal står det att jag var aggressiv och försökte bita honom, vilket inte är sant alls. Jag var inte aggressiv och försökte definitivt inte bita honom. Men det står så iaf.

Skulle jag se den gubben på Ica eller så hade jag skämts. Fast han är nog väldigt gammal eller kanske död nu för det var länge sedan

Efter att skötaren visade sig inte vara min själsfrände så blev jag kär i doktorn istället. Det är något med vänliga män som försöker hjälpa mig...även när jag inte är psykotisk dras jag till det