Min pojkvän vill inte att jag hör av mig :(

TS, problemet är inte att du skickar för många SMS - även om det också kan kännas lite överväldigande.
Problemet är att du kräver svar, att du tolkar brist på svar som att han inte bryr sig eller att han inte tycker om dig och att du antyder att han nog kanske inte älskar dig om han inte uttryckligen säger eller skriver det flera gånger om dagen.

Som partner till någon kan det vara förödande för känslorna att få antydningar om att man 'inte älskar' sin partner, bara för att man inte säger det ofta nog eller inte säger det på rätt sätt.

Jag kan inte heller se när han skulle kunna ha tid att träffa någon annan med tanke på att det skickas sms från morgonen och det pratas via facebook efter jobbet och efter att han har bytt till vinterdäck med kompisen.
Vill du inte att han ska ha något som helst liv utan att du finns där bredvid?

Om du inte lugnar ner dig och backar lite så misstänker jag att han kommer att tröttna.

Haha fyfan vad jobbigt. Du måste tagga ner, snubben kvävs ju.

Jag hade ett ex som var sådär, och det kryper i mig av obehag när jag läser dina sms! Du måste backa, men tyvärr tror jag det kan vara för sent. Sånt där kontrollbehov är sjukt avtändande, och det är svårt att reparera.

TS: ni pratar i en halvtimme under hans jobb-lunchrast får man förmoda.
När ska han  ha tid att äta under dagen menar du?

Enbart läst TS.

Jag är inte förvånad om han dumpat dig. Och jag menar på fullaste allvar att du borde gå i samtalsterapi angånde din klängighet innan du går in i nästa förhållande och sumpar det också.

ojojoj TS! När vi är från varandra under en längre period handlar det om max ett telefonsamtal om dagen, om ens det ibland. så jag håller med de andra, lugna dig en smula!

Och förresten TS.
Det är långt ifrån alla som har möjlighet att svara på privata sms under arbetstid så iallafall de tiderna bör du INTE förvänta dig att få svar.

Han skrev 07.45 att han skulle ringa dig på lunchen.
Ändå skriver du tre sms till innan han har kunnat komma i närheten av en lunchrast och ifrågasätter om han verkligen kommer att höra av sig.

Redan 10 minuter efter lunch-samtalet skriver du igen att du saknar honom OCH får svar.
För de allra flesta skulle det vara mer än tillräckligt.
Och sedan blir det ännu mer sms-jakt.

Han får ju ingen som helst chans att ta initiativ till att kontakta dig med allt det du skickar.
Skriver han att han kommer att ringa på lunchen så kommer han väl att göra det. Visa den lilla tilliten iallafall.
Och skriver han att han kommer att ringa på kvällen så låt honom göra det när HAN har gjort det som behöver göras innan han kan ringa. 'Kväll' är inte ett enda specifikt klockslag. Hade klockan blivit närmare 20-snåret och du inte hört något så vore det väl kanske motiverat att skicka ett sms och höra hur det går med däckbytet - men att börja tjata om att han skulle ringa redan vid 18 känns lite väl tidigt.

Vad är det som gör att du känner dig i så stort behov av bekräftelse från honom?

Herrejävlar vad mkt sms, snacka om att kväva någon. Räcker väl att höras av EN gång om dagen? Hade blivit galen av allt det där och känna att man aldrig får vara ifred. Förstår mig verkligen inte på par som måste höras av flera gånger/minst en gång om dagen på jobbet, särskilt om de bor ihop. Förstår om din pojkvän vill tagga ner!

Läs igenom det du skrivit så inser du nog själv hur jobbig du faktiskt är. Sorry men vore jag den killen hade jag lagt bena på ryggen och sprungit!