• Charlie121014

    Någon som förlorat sitt barn vid födseln?

    För knappt en vecka sedan hände det som inte borde hända, vår son Charlie föddes och dog på samma gång. Jag blev igångsatt på fredagen och tidigt på söndag morgon var det dags att krysta fram honom. Då jag fött med akutsnitt med dottern var jag livrädd att något skulle gå fel. Personalen var dock positiva och peppande. När jag krystat ett tag förstod jag att något var fel, det borde inte ta sådan tid att få ut honom. Perdonal strömmade och de vände mig om och gjorde alla möjliga försök att få loss honom. Jag förstod när de till slut fick ut honom att något var fel. Min man följde med när de förde bort honom, jag låg kvar förstenad tillsammans med ett gäng uppgivna barnmorskor. När jag såg deras miner blev det ännu klarare att han inte klarat sig. Min man kom tillbaka efter en stund med en optimism i rösten och sa: han har hjärtljud. Jag sa åt honom att gå tillbaka , de rullade mig sedan till rummet där läkarteamet stod och kämpade. Jag såg hans lilla huvud som va fullt med hår. Jag pratde med honom med gråt i rösten. Jag blev inrullad till förlossningssalen dit barnläkaren kom tillsammans med min man. Han berättade att Charlie fastnat med axlarna och varit utan syre för länge. Charlie var hjärndöd. Senare fick vi veta att hans hjärta endast slagit p.g.a adrenalinsprutan de gav honom. Han dog i mig på väg ut. Allt hade sett bra ut tills dess att han fastnat. Charlie var en fullt frisk pojke som dog p.g.a att han fastnat och de fick inte loss han i tid. Jag har ingen aning om hur jag / vi ska kunna gå vidare, och om jag någonsin kommer att förstå vad som hänt. Mitt hjärta känns tomt och min famn känns tom, kvar finns jag kroppsligt och själsligt ärrad för livet. Hur orkar man fortsätta?


    Änglamamma till Charlie
  • Svar på tråden Någon som förlorat sitt barn vid födseln?
  • MonAmie

    Vi förlorade vår son i v 32 på grund av modekaksavlossning, han var helt fullt frisk och pga av att min moderkaka lossnade så kvävdes han inne i min mage. Jag tar på mig skulden trots att jag vet att jag inte kunde göra något åt det. Jag lider med dig, vi föräldrar ska aldrig överleva våra barn!

  • Charlie121014

    Mon ami, nej det ska vi inte. jag klandrar också mig själv trots att jag vet att det inte får Charlie tillbaka. Egentligen vet jag nånstans att det inte var mitt fel men Jag kommer nog alltid att göra det, det ligger nog genetiskt i oss mammor. Du har ju också gått igenom det nyligen, märker du någon skillnad från dag till dag eller känns det lika tungt än?

  • MonAmie

    Jag upplever att det går upp och ner från dag till dag. Ibland så går det ganska bra och vissa dagar är hemska. Nu har jag börjat drömma på nätterna också, hur jag ser mina söner leka ihop. (har en kille på 4.5år i livet) Det är hemskt när jag vaknar, det känns så verkligt...
    Jag måste säga att dagarna går bättre nu, men samtidigt så bryter jag samman till och från fortfarande. Jag saknar honom så och alla planer man hade, få fira jul med bebis, vara hemma i ett år med finaste Linus. Och nu allt bara borta... 

  • Charlie121014

    Mon ami, för mig har det gått 1 vecka och 1 dag och det går upp och ner under dagen, jag verkar pendla mellan alla sorgefaser, under en och samma dag. nästa vecka har vi begravning för Charlie. Jag hoppas att det inte kommer att bli värre än det redan är. Har ni haft bwgravning för Linus än? de säger att man inte ska skynda på men jag tycker det känns bra att få det oundvikliga gjort. Hur känner du?

  • Mammas Lilla Ängel
    vi begravde Anton 3 dagar efter hans födelse. Vi fick kontakt med sjukhuskyrkan på söndagen och på måndagen hade dom ordnat i kapellet till oss. Vi berättade hur vi ville ha det, dock väldigt enkelt men ändå fridfullt i en vit öppen kista. Det var bara jag Antons pappa och prästen. Sen valde vi kremering och ha lillkillen i minneslunden ett stenkast från oss, en helt ny minneslund.  vi kände att detvar bäst för oss. Anton har sin minneshörna hemma på sin byrå i vardagsrummt, där står hans lyktor och brinner varje dag sidan om hans nallar och hand/fotavtryck.  

    Jag har pratat med många här igenom familjeliv och är med i en facebooks grupp där jag fått mycket stöd. Det känns mycket lättare att prata ut om det, skriva av sig lite till de som verkligen förstår hur det känns att förlora sitt eget barn. Om du vill får du gärna läsa min blogg hur det hände med Anton www.tetly.blogg.se

    Många kramar !     
  • MonAmie

    Vi hade Linus begravning 2 veckor efter hans födelse, tidigare gick inte då alla prover och obduktion skulle hinnas göra innan. Vi hade en mindre begravning där det endast var vi och våra föräldrar.
    Vi har tagit oss igenom de allra jobbigaste praktiska grejerna, på fredag har vi det sista praktiska, urnnedsättningen. Sen vilar vår finaste kille för evigt i jorden. 

  • aysn

    Jag gråter när jag läser ditt inlägg. Vilken mardröm. Jag önskar er och alla andra som upplevt samma sak all styrka och kraft och hoppas att ni finner tröst hos varandra.

  • Charlie121014

    Mammas lilla ängel: tack för det, ska gå in och läsa din blogg. En styrkekram till dig

    Tack aysn, det hoppas jag att vi gör, och enligt andras berättelser så verkar det hjälpa så jag hoppas innerligt på det.

    Mon ami: vi ska också bara ha våra föräldrar och syskon, vet inte om det är rätt sätt men vet inte om jag orkar något annat. Känns det lättare eller svårare efter begravningen tycker du? jag är så rädd att allt ska kännas värre.....om det nu är möjligt    

  • Mammas Lilla Ängel
    Charlie121014 skrev 2012-10-23 21:17:30 följande:
    Mammas lilla ängel: tack för det, ska gå in och läsa din blogg. En styrkekram till dig

    Tack aysn, det hoppas jag att vi gör, och enligt andras berättelser så verkar det hjälpa så jag hoppas innerligt på det.

    Mon ami: vi ska också bara ha våra föräldrar och syskon, vet inte om det är rätt sätt men vet inte om jag orkar något annat. Känns det lättare eller svårare efter begravningen tycker du? jag är så rädd att allt ska kännas värre.....om det nu är möjligt    

    För oss så kändes det lättare efter begravningsceremonin. Det var som att allt bara släpptes, inte allt men en stor sten som föll från hjärtat. Känslan och tanken att sjukhuskyrkan hade tagit väl hand om Anton och pysslat om honon så fint. Sen att där stod en tranaportsbil utanför som var redo att köra honom hem till vår kyrkogård och vårt kapell/kyrkan direkt efteråt där han ska ligga. Varje dag har varit jobbig, men på ett sätt så blir det lättare. Man måste försöka att ta sig igenom det jobbigaste.

    Kramar i mängder {#emotions_dlg.flower}  
  • Charlie121014

    Mammas lilla ängel: jag hoppas att det kommer att kännas så för mig med. Dock har jag svårt att se att det någonsin kan kännas lättare, men jag lever på hoppet. Tack för att du delar med dig!

    Kramar tillbaks 

  • Mammas Lilla Ängel

    Det kommer aldrig bli lätt, men lättare. Man ska bara ta sig över den tröskeln och det kommer komma, men det är bara du som vet när det är.

    KRAM

  • Charlie121014

    Mammas lilla ängel: jag har läst din blogg, i alla fall den del som handlade om Anton. Tack för att jag fick läsa din blogg, själv har jag ingen. vi var och valde ut gravplats idag jobbigt men skönt att få det bestämt. Vi velade om vi skulle ha minneslund men när vi tittade där kändes det inge bra. epå tisdag har vi begravning för vår Charlie. Just nu är jag så arg för att vi måste begrava vår son. Allt känns väldigt mörkt ooch tomt. Känns det igen? kram

  • MonAmie

    För oss kändes det oxå på något sätt lättare efter begravningen. Och jag hoppas det känns ännu lite lättare efter på fredag då allt är helt klart och vår finaste är i jorden.

  • orion81

    Det är ju en helt absurd sak att gå till en kyrkogård och titta på gravplats alternativt en minneslund för sitt barn. Det var ju inte alls så det skulle vara, skulle man vara på en kyrkogård skulle det ju ha varit främst för att välja ut en kyrka till ett eventuellt dop och inget annat. Så förstår verkligen att det kändes svårt och tungt. Det är en del absurda beslut som man måste ta itu med efter att ens barn gått bort. Tillåt er känna att det är svårt, för det kommer att hjälpa er att läka. Massa kramar till er.


    Oliver 2012 <3
  • Charlie121014

    Tack Mon Ami och Orion81. ja det är så absurt! Istället för dop blir de begravning. Vill så gärna backa tiden, få denna mardröm att ta slut! Jag hopas verkligen att det känns lättare med tiden. Tack för att ni lyssnar!


    Älskar dig Charlie, nu och för alltid
  • Mammas Lilla Ängel
    Charlie121014 skrev 2012-10-24 14:04:20 följande:
    Mammas lilla ängel: jag har läst din blogg, i alla fall den del som handlade om Anton. Tack för att jag fick läsa din blogg, själv har jag ingen. vi var och valde ut gravplats idag jobbigt men skönt att få det bestämt. Vi velade om vi skulle ha minneslund men när vi tittade där kändes det inge bra. epå tisdag har vi begravning för vår Charlie. Just nu är jag så arg för att vi måste begrava vår son. Allt känns väldigt mörkt ooch tomt. Känns det igen? kram

    Där vi bor finns en helt ny minneslund. Den är jätte fin och välskött. Vi valde att lägga Anton där, får oss kändes det bra. Han ligger hos min morfar :) Jag har mått så dåligt av allt som hände oss, men det kommer bli lättare. Jag tänder Antons ljus varje dag på hans byrå, gör jag inte det så får jag sådan skuld i att jag inte tittat till honom. Kram
  • Charlie121014

    Ja det låter fint att han ligger med din morfar. Ingen av oss kommer ifrån den stad som vi bor i så vi har ingen som vi känner på kyrkogården. Jag hoppas dock att Charlies ande alltid är med oss, här hemma. Det känns bäst att tänka så. Vi har också en byrå för honom, har tänt hans ljus varje dag, men det smärtar också att gå förbi där. Kram

Svar på tråden Någon som förlorat sitt barn vid födseln?