Någon som förlorat sitt barn vid födseln?

Hej, grattis till er fina son och beklagar samtidigt att han inte fick stanna hos er. Sorgen är ofattbar när något sådant händer. Vi förlorade vår son Oliver i somras en vecka efter födseln. Han fick syrebrist under förlossningen och gick bort från oss en vecka senare.

Det var ju rätt nyligen sedan det hände oss så jag vet inte mer än att jag är otroligt stolt över att ha fått en vacker son, han kommer att vara med oss för alltid. Ja, vi kommer ha detta ärr för alltid, har insett det nu, han fanns ju där och kommer för alltid vara en del av våra liv, det gör i sin tur att vi kommer alltid ha sorgen för att han inte finns med oss i livet. Däremot har vi börjat, sakta men säkert, hitta tillbaka till livet. Jag ser nu att glädjen så sakteliga kommer överträffa sorgen. Vi är inte där än, men ser ändå att det på sikt kommer bli så. Glädjen över att vi är hans föräldrar, han vår son och hur fantastisk han var kommer vi alltid ha med oss.

Jag har börjat blogga här på FL för att på så sätt komma vidare. Det har funkat för mig. Om jag nu ska ge några råd eller sätt att förhålla sig till det hela (och jag är ju givetvis ingen expert...) så är det att hitta ett sätt för dig själv att få ut dina känslor och prata om allt ni varit med om, med varandra och anhöriga. Få ut dina känslor och omge dig med människor du mår bra av. Och, ta allt i din egen takt.

Massa kramar till er.

Det är ju en helt absurd sak att gå till en kyrkogård och titta på gravplats alternativt en minneslund för sitt barn. Det var ju inte alls så det skulle vara, skulle man vara på en kyrkogård skulle det ju ha varit främst för att välja ut en kyrka till ett eventuellt dop och inget annat. Så förstår verkligen att det kändes svårt och tungt. Det är en del absurda beslut som man måste ta itu med efter att ens barn gått bort. Tillåt er känna att det är svårt, för det kommer att hjälpa er att läka. Massa kramar till er.