Någon som förlorat sitt barn vid födseln?
För knappt en vecka sedan hände det som inte borde hända, vår son Charlie föddes och dog på samma gång. Jag blev igångsatt på fredagen och tidigt på söndag morgon var det dags att krysta fram honom. Då jag fött med akutsnitt med dottern var jag livrädd att något skulle gå fel. Personalen var dock positiva och peppande. När jag krystat ett tag förstod jag att något var fel, det borde inte ta sådan tid att få ut honom. Perdonal strömmade och de vände mig om och gjorde alla möjliga försök att få loss honom. Jag förstod när de till slut fick ut honom att något var fel. Min man följde med när de förde bort honom, jag låg kvar förstenad tillsammans med ett gäng uppgivna barnmorskor. När jag såg deras miner blev det ännu klarare att han inte klarat sig. Min man kom tillbaka efter en stund med en optimism i rösten och sa: han har hjärtljud. Jag sa åt honom att gå tillbaka , de rullade mig sedan till rummet där läkarteamet stod och kämpade. Jag såg hans lilla huvud som va fullt med hår. Jag pratde med honom med gråt i rösten. Jag blev inrullad till förlossningssalen dit barnläkaren kom tillsammans med min man. Han berättade att Charlie fastnat med axlarna och varit utan syre för länge. Charlie var hjärndöd. Senare fick vi veta att hans hjärta endast slagit p.g.a adrenalinsprutan de gav honom. Han dog i mig på väg ut. Allt hade sett bra ut tills dess att han fastnat. Charlie var en fullt frisk pojke som dog p.g.a att han fastnat och de fick inte loss han i tid. Jag har ingen aning om hur jag / vi ska kunna gå vidare, och om jag någonsin kommer att förstå vad som hänt. Mitt hjärta känns tomt och min famn känns tom, kvar finns jag kroppsligt och själsligt ärrad för livet. Hur orkar man fortsätta?
